PRS Lupple & Medi

Allie log lyckligt och nickade. " Ja men såklart. " Sa hon glatt.

Armelle log glatt. " Låter perfekt. " Sa hon ärligt.

Han nickade. " Något intressant?" Undrade han varmt.

Han satte korgen i hennes knä och startade bilen.
"Och vad ska vi säga?"" Frågade han och såg på henne.

"Och ingen Luci. Bara du och jag, tjejkväll..."


Hon fnissade och visade. Det var ett par handskar.
"Det är för er. Det ska se ut som inget men ändå utstråla värme. Så ni inte är så kalla. Ni oroar er säkert för det?"

Allie såg på honom med lite dimmig blick. Ja vad skulle de säga nu igen? Hon funderade länge innan hon talade. " Om flätor i håret och om hon kommer. " Sa hon lättat och såg ut genom fönstret och såg på det de åkte förbi.

Armelle log. ' Ingen Luci. Han är på klubben ikväll. " Sa hon ärligt.

Dorian studerade handskarna. " Det låter toppenbra." Sa han ärligt. " Hur långt har ni kommit?" Undrade han.

"Du kan börja med ett hej. Sen när vi har hälsat så kan man fråga snällt. Inte att de ska utan om dom kan. " Sa han ömt.
"För det är ett måste om man ska hålla balansen."

"Är han?" Frågade hon och lade armarna om henne.

"Jag har bara kommit på idéen än så länge. Hur jag vill ha dem och så vidare." Hon visade med sin hand.
'"Det skulle fungera och man kan ha på sig dem. Ser ut som inget."

Allie lyssnade noga på honom och fnissade lite. " Ja just det. Självklart ska man hälsa och sedan fråga. Vänligt. Och man får inte bli arg om någon säger nej. " Sa hon allvarligt.

Armelle nickade sakta. " Det är han. ' log hon.

Han nickade sakta och studerade det hon planerat. " Jo jag fattar. Vet bara inte hur det skulle funka. " Sa han intresserat.

"Precis. Och man kan alltid fråga vänligt. I övermorgon är det fullmåne och vad ska du göra då?"

"Då kan vi bara ligga med varandra och ha det bra?"

"Det är det jag måste komma på. Kanske måste åka hem för någon dag eller så. Men det blir efter den här dagen. Vet att du har fixat vårat sovrum. eller fått någon att göra det."

Allie såg på honom med osäker blick. " Älskling. Har jag frågat henne förut?" Viskade hon försiktigt. "Jag ska vakta barnen. " Sa hon lyckligt.

Hon log stort. " Låter helt perfekt. " Sa hon ärligt.

Han log mjukt och nickade. " Jag förstår. " Sa han och kysste henne mjukt på läpparna. " Jo jag har ordnat." Log han.

"Ja det har du men du kan säga sanningen." Han log ömt mot henne.
"Säg bara det."

Hon drog henne till sig och kysste hennes kind.

Hon lade ifrån sig plattan och lade armarna om honom.
"Det är underbart." Viskade hon och log nu stort.

Hon såg på honom med en förlägen blick. " Det är så pinsamt. " Viskade hon. " Pappa säger att jag har typ ptsd eller något. " Viskade hon. " Från mitt tidigare liv. " Förklarade hon med en suck.

Han kramade henne tillbaka och drog upp henne i sitt knä. " Känns ju som handsken borde reagera på både vampyren och människan. Liksom känns av det svala och bli som varm. " Sa han tankfullt.

"Det kanske är så. Men vi jobbar med det och du gör så bra med det." Han körde lugnt vidare.

"Ja men den ska först och främst göra era händer varmare. Inte så kalla solm de är nu." Hon kysste honom.