PRS Lupple & Medi

Hon kramade om honom. " Hon pratar om att hon inte vill dö, att hon inte vill försvinna från oss och sådär." Sa Armelle. " Jag vet inte. En del av mig vill det. För hon är så underbar. " Mumlade hon.

Han såg på henne och tog henne i sin famn.
"Skulle det kännas bättre om jag skapade henne då?" Viskade han.
"Vi är ju ett förhållade vi tre." han smekte henne över halsen.

Hon såg på honom och nickade sakta. " Ja för jag tror du skulle lyckas. " Viskade hon. " Men älskade. Är du säker på att du är lycklig just nu?' viskade hon.

"Jag är lyckligare än du någonsin anar. Jag älskar er två så mycket. Jag är så försiktig med henne. Men har märkt det med. Hon har inte mycket att leva för tror jag."

Armelle nickade sakta. " Hon har sin mormor. Och jag sa till henne att hennes mormor inte vill begrava henne så hon får lite mer tid att bli säker på." Viskade hon tyst och kramade hårt om honom.

Han nickade och smekte hennes kind.
"Du är så smart. Jag älskar dig för det." Han log ömt och kysste henne.
"Om hon verkligen vill ska jag tala med far."

(ska vi spola fram tills Dorian och Halo är tbx från smekmånaden? Kanske är det någon bal eller något då? )

(javisst det kan vi)

Det hade varit en underbar smekmånad. De hade sett massa fantastiska öar och städer. Hunnit med många underbara stunder tillsammans och Halo hade blivit solbränd (?). Hon såg så hälsosam ut. Det hade varit några incidenter men eftersom Lathan varit där så hade inget stort hänt. Äntligen hade de stigit i land hemma i Italien och vad som mötte dem i hamnen fick till och med Dorian att le stort. Hela deras familj stod där med stora vackra skyltar som det stod välkomna hem på. Han log stort mot Halo och släppte hennes hand för han förstod att hon skulle vilja hälsa ordentligt på dem alla.

Halo kramade om Dorian innan hon sprang rakt in i Allies famn.
"Hej!" Tjöt hon och kramade om henne hårt.
"Jag har saknat dig så. Hur har du haft det?" Hon kramade sedan dom andra och Emma såg på Armelle med oroad blick.