rollspelare & wolfy prs

Helst av allt hade Nico sett att det gått lite fortare framåt, han älskade känslan av hur vinden slog emot då han red fram i full galopp. Men det skulle vara både oartigt och respektlöst att bara ge sig av, för att inte tala om att han inte kände till omgivningen här. Framme vid slottet log han smått mot Estelle innan han nyfiket såg sig om.

Estelle tackade vakterna innan hon började gå mot ingången, hade saknat hovet. Det kändes verkligen som hemma, på en helt annan nivå. Hon log svagt och såg sig omkring medan hon gick, mycket hade ändrats under tiden hon varit borta.

Han knäppte händerna bakom ryggen då han följde efter Estelle, sa inte mycket utan lät istället blicken vandra runt. Nu skulle han ha tid att se sig om senare också men han tyckte om att ta in så mycket som möjligt så fort han såg någonting nytt och intressant.

"Vi kan vandra runt under natten, det är lite mer spännande då." log hon och blinkade lätt med ena ögat innan hon gick in i tronsalen där hennes föräldrar väntade. Hon sken upp när hon såg sin mor och neg respektfullt innan hon hårt kramade om sin mamma, hennes far kunde gott vänta på sin egna hälsning.

”Spökar det?” frågade han med ett flin. Enligt vissa spökade det i slottet hemma i Frankrike. Han hade då aldrig sett några spöken och trodde väl inte riktigt på rykten heller. För de var ju bara rykten. Väl inne i tronsalen stannade han upp och bugade sig lätt respektfullt för kungaparet.

Estelle gick fram till sin far och kysste mjukt hans panna då han bekvämt satt kvar på sin tron. Hon gick sedan tillbaka till Nicolas, tänkte inte lämna honom ensam i kungens ögon.
"Jag skickar iväg min dotter för att äkta en spansk kung men får en prins." Hennes far gjorde inte mycket för att dölja besvikelsen. "Nåväl, förhoppningsvis är du en lika bra ledare som din far." Estelle spände sina käkar och tog försiktigt hans hand, ville inte att han skulle ta åt sig så mycket.

Nico låtsades inte om kungens kommentar, tack vare Estelles förvarning så var han beredd men han var också van vid likande ord. Han tog inte åt sig i alla fall.
”Jag kommer inte vara en lika bra ledare som min far,” sa han och mötte självsäkert kungens blick, ”jag kommer vara bättre.” Det var stora ord för att komma från en sextonårings mun, men Nico kände sin far och han tänkte bli en bra kung.

Estelle log svagt och kollade på honom, avskydde det men tyckte om honom ännu mer för att han vågade stå emot hennes far. Hon vände sedan blicken mot sin mor och gav henne en diskret blick.
"Ni måste vara utmattade, hungriga och allt där i mellan. Vill ni äta nu och vila sen eller tvärtom?" log drottningen och gick ner till ungdomarna. Hon la sina händer på deras axlar och nickade lätt mot utgången.

Då drottningen kom fram till dem vände Nico sin uppmärksamhet till henne.
”Mat skulle smaka bra först,” funderade han högt och vände blicken till Estelle för att dubbelchecka med henne. Han åt helst först innan han skulle vila upp sig efter resan.

Estelle nickade lite och lät hennes mor styra dem till matsalen.
"Jag ber om ursäkt för min make, han har ingen rätt att kritisera dig på det viset." sade hon och kollade på prinsen. Estelle log svagt och granskade sin mor, fanns ingen i världen hon älskade mer.