Yehet och Kkaebsong [PRS]

På morgonen till ära, fann Zihao att foten svullnat upp något alldeles förskräckligt. Nej, det var inte någon idé att vara med på träningen, hur mycket han än hade lust att vara det. CW hade redan gått upp och därmed låg nittonåringen alldeles ensam i sängen, lätt muttrandes över det faktumet. Han frös nämligen precis som vanligt.
”Ah, tänker du inte vara med idag heller eller?” Undrade Chai, som precis höll på att sätta på sig kläder.
”Mhm, tyvärr”, mumlade Zihao och viftade lite med sin fot. ”Den ser ut som en uppsvullnad..ehm..jag vet inte ens”, fortsatte han uppgivet.
”Ah, okej”, svarade den äldre och drog fingrarna genom håret. ”Då..antar jag att vi ses ikväll då? Vi kommer nog tillbaka lite senare än igår.”

Medlemmarna lämnar lägenheten tillsammans, utmattade men glada över att få testa sina uppträdanden på scen. Joshua däremot, skulle nästan göra allt för att få vara med, dock är kroppen alldeles för det för det. Med en liten suck sträcker han sig efter sin laptop och hörlurar, han är alldeles för det för att gå och kolla om Zihao bestämt sig för att följa med de andra eller stanna. Nej, han är inte redo för alla känslor han fått igår, men artonåringens humör lyser upp en aning när han får ett samtal av sin kära storebror, som han nu kan se på datornsskärm.
"Låt mig träffa mina bebisar!" Tjuter Joshua tyst, till en nyväkt Samuel som inte kan hindra sig själv från att sucka.
"Godmorgon på dig också."

Jeses. Vad fan var det som lät i bakgrunden? Även om ljudet var avlägset, så hördes det defintivt. Zihao slängde händerna över öronen och föll tillbaka ner mot kuddarna i sängen, med ett irriterat stön. Urk. Nu skulle han defintivt inte kunna somna om. Samtaiigt ville han inte heller gå upp från sängen, då fotleden bokstavligen var död. Äsch, han var ändå tvingen att gå upp förr eller senare, eller hur? Det var ingen idé att dra ut på det mer än nödvändigt.

När nittonårongen sedan passerade vardagsrummet, sneglade han bort mot Joshuas rum. Jaha, så drt var artonåringen som tjutit som en stucken gris?
”Godmorgon på dig med”, ropade Zihao mot den stängda dörren innan han fortsatte vidare ut i köket, ännu en gång muttrandes för sig själv. Kunde den yngre inte hållit ner ljudnivån en aning? Den yngre brukade ju trots allt vara väldigt lugn och sansad. Idag dock? Knappast. Åtmsintone inte om han fortsatte på det viset.

Att Zihaos röst skulle höras genom väggarna hade Joshua inte förväntat sig alls.
"Vem var det?" Frågar Samuel medan han tuggar på sitt äpple och försöker fokusera på sina uppgifter.
"Zihao.." Mumlar artonåringen, som bestämt sig för att dela med sig av sina problem med sin bror.. dock tänker han inte göra det nu nät Zihao mycket väl kan höra dem. Joshua ställer sig upp från sängen, täcket fast omkring sig och datorn balanserande i famnen, innan han börjar vaggla fram till dörren, precis som en liten pingvin. "Förlåt, jag visste inte att du var här." Säger han bara och fortsätter att röra sig mot soffan, där han sätter sig ner.Samuel börjar lydigt samla ihop katterna, så att Joshua kan stirra och beundra dem. Jisses, med feber kommer säkerligen en röd nos, men han blir även ovanligt känslosam. Mimmi, Musse, två katter som är anledningen till att familjen får en del kattungar, och Bobb, Mimmis lurviga bror.

”Min fot är död, inte en chans att jag kunde vara med och öva på scenen idag”, förklarade Zihao och satte på vattenkokaren, innan han därefter började plocka fram resterna från gårdagens middag. ”Vill du ha någonting? Nu när jag ändå står här tänkte jag”, ropade han mot vardagsrummet och satte in maten i mikron. Precis som vanligt var nittonåringen utsvulten. Det spelade ingen roll att han ätit ett halvt berg med mat till middag, magen skrek ändå efter mat. Innan Joshua hann svara, gjorde han iordning två koppar med rykande hett te och tassade försiktigt ur till den andre. Där blev han nästan genast bemött av en rad gulliga kissemissar på datorskärmen. ”Jaha, det var därför du ville veta om man fick ta med katter..” mumlade Zihao och satte sig ner bredvid artonåringen, sträckte koppen med te mot honom.

Blicken glider per automatik ner mot Zihaos fot, som på något sätt blivit än mer svullen än vad den var under gårdagen.
"Hade du en kudde under? Värmekudde? Följde du något av mina förslag?" frågar Joshua upprört med rynkade ögonbryn, ställer sig upp och skyndar sig för att hämta sin värmekudde. Försiktigt tar han tag i nittonåringens fot, och låter den vila mot en liten pall med en kudde istället.
"Jisses Joshi, ta djupa andetag." påpekar Samuel som ligger gömd bakom de lurviga katterna. Joshua sätter sig ner igen, känner hur värmen sprider sig över kroppen när Zihao sätter sig ner bredvid honom med varsin kopp te.. så nära, men inte tillräckligt för att det ska göra Joshua nöjd. Under tystnad flyttar han sig lite närmre den äldre och drar sitt täcke över sig.
"Tack," mumlar han, tar tacksamt tekoppen från Zihao med en liten rodnad över kinderna. Så jävla olyckat.

Nittonåringen höjde lite på ögonbrynet när Joshua började rodna, men bestämde sig för att inte påpeka det hela.
”Vem pratar du med? Kan bara se en massa päls..och någonting jävligt fult därbakom”, började Zihao och kisade mot skärmen. Självfallet drev han med vem det nu än var som den yngre talade med. Eller? Kanske han bara var svartsjuk innerst inne. ”Tack förresten, för att du vill min fot väl alltså”, fortsatte han därefter och log snett mot artonåringen. ”Tror att CW låg på den under natten..vaknade av att den gjorde ont några minuter efter att han lämnat sängen”, förklarade nittonåringen och gjorde en liten grimas. Om hans eget rum luktade lika förskräckligt under den kommande natten skulle han sova i Joshuas säng, vare sig han ville eller ej. ”Var beredd på att jag kommer och sover i din säng inatt.” Dumt? Jodå. Speciellt då han nyss erkänt att han hade känslor för Joshua. Äsch, det var som det var. Det var för övrigt inte hans fel att Jun och Lee stank.

"Jag som trodde att du sa att de du bor med var snälla.." hör Joshua sin bror säga, och ser hur han lyfter upp katterna från kameran. Bobb börjar trampa omkring på hans rygg, nästan som massage.. gud vad avundsjuk artonåringen är.
"Hur märkte du inte att han låg på den innan? frågar artonåringen lätt, låter blicken glida från Zihao till datorn igen, bara för att se Samuel ligga och krångla med de tre fluffiga katterna. Dock stannar den yngre till när Zihao tar upp det där med sängen, varför är det så lätt för honom? Joshua har sån ångest över sina känslor, men nittonåringen själv verkar inte det minsta besvärad. Nej, han tänker inte svara på hans påstående.
"Så ni bägge två är sjuklingar några dagar innan er debut? Lyckat." påpekar Samuel och trycker i sig några chips, vickar på ögonbrynen mot sin lillebror. "Jag måste ta vara på tiden du inte är här med mig, jag menar jag skulle aldrig få äta chips på morgonen. Irriterar jag dig?"

”Tja, resten är väldigt trevliga och så..och så har vi mig”, förklarade Zihao och började pilla med Joshuas mörka lockar. ”Imorgon har vi ledigt också, vilket betyder att jag har haft världens långhelg”, konstaterade han och började smutta lite på sitt te. Det var verkligen den bästa drycken i hela världen - te. Hur skulle han någon kunna klara sig utan te? Vatten, läsk, mjölk? De sket han totalt i. Men te? Om den drycken försvann från hans vardagliga meny skulle det helt klart bli jordens undergång. ”Men hallå, vem är det? Någon som har hand om dina katter eller? För visst är det där dina katter?” Envisades nittonåringen och kisade ännu en gång mot skärmen. Fan vad orättvist, han ville också ha en hög med små gosiga kissemissar att mysa med. Äsch, Joshua var bättre. Han hade puffiga kinder.

"Vad säger du om att jag kommer över Joshua?" Frågar storebrodern och lutar sig närmre kameran för att göra små pussljud. Joshua må sakna sin bror, men ibland är han väldigt barnslig. "Det är våta katter." Ändrar Samuel och skakar på huvudet.
"Det är Samuel, Zihao." Mumlar Joshua med rynkade ögonbryn. Nej, han orkar verkligen inte vara nära Zihao, inte när hjärtat gör så förbaskat ont.. och nittonåringen som verkar så obekymrad. " Och nej Samuel.. kanske jag kan komma till dig imorgon?"