wolfy & rollspelare prs

”Varför det?” Jonathan rynkade på pannan. Han förstod inte varför hon inte kunde ha på sig klänningen nu. ”Om jag verkligen vill att du har på dig den då?” försökte han och drog långsamt fingertopparna längs med hennes bara rygg.

Cleo rös till och bet sig på läppen.
"Jag har en känsla av att jag borde spara den till någon annan fest. Jag ville bara se din reaktion." erkände hon och vände sig mot honom. Hon drog ner axelbanden och bet sig på läppen.

Han öppnade munnen för att säga något men stängde den igen, nickade istället bara lite och knäppte upp åt henne. Sedan backade han några steg för att inte stå i vägen. ”Du har inte kommenterat min klädsel,” påpekade han för att byta samtalsämne och fyrade av ett stort leende mot henne, hoppades på att hans klädval ens skulle göra ett litet intryck på henne.

"Du ser bra ut i allt, det vet du redan." sade hon och gick till sin garderob. Hon tog av klänningen och tog istället på sig en jeanskjol och en svart topp. Hon gick till honom igen och log gulligt. "Så?" log hon och granskade honom lite snabbt.

Jonathan fnös åt hennes påstående. Nu klädde han sig inte alltför tokigt direkt, om han fick säga det själv, men alla behövde väl lite smakråd och hjälp ibland. Även om det bara handlade om kläder. ”Fortfarande lika perfekt,” log han då hon fått på sig en svart topp och en jeanskjol, hon passade i allt.

Cleo rodnade svagt och kramade hårt om honom. Hon suckade tyst och kysste mjukt hans hals några gånger med slutna ögon.
"Lämna mig aldrig..." suckade hon tyst, knappt hörbart, innan hon drog sig undan och kysste honom lätt med särade läppar. Hon kunde knappt få nog av honom.

Han besvarade kramen minst lika hårt. Mycket hårdare vågade han inte direkt eftersom han inte ville att hon skulle få ont. Han var ändå betydligt starkare än henne.
”Jag lovar,” mumlade han. På ett eller annat sätt skulle han lösa den här situationen. Cleo var värd det.

Cleo drog sig undan efter ett tag och log svagt. Hon fixade till hans hår och bet sig hårt på läppen.
"Jag tror jag kanske har feber, kan nog inte gå på fest." kom hon fram till och smekte hans nacke. Hennes händer fortsatte ner till hans bröstkorg och runt hans midja. Hon kysste hans hals igen och log svagt.

Han skrattade åt henne och förde upp handen till hennes panna. Någon feber hade hon inte men han tänkte spela med för att slippa gå på den här festen, den tid han hade kvar för idag ville han spendera ensam med henne.
”Ingen fest för dig, nej,” höll han med och förde händerna ner till hennes höfter, kramade lätt om dem medan han stadigt höll blicken fäst på henne.

"Mm, känner så." log hon och gick mot sin säng. Hon tog lätt tag om hans tröja så att han skulle följa med. Hon la sig nöjt ner på sängen och drog honom över sig. "Kan du ringa Natalia och säga det?" log hon sedan sött och kysste mjukt hans läppar.