[PRS] Back to shcool

"Jaha då går vi väl utan honom då!" säger Lydia
"HEY!!!!!" Edward röst ekar över hela korridoren "Vänta på oss!"
Han och Jace kommer springade mot oss. Edward ser ut som vanligt medans Jace har ett konstigt förnöjt och samtidigt besviket ansikts uttryck.

Jag står kvar en stund i tystnaden och försöker hopplöst att ta in vad som just hände. Som mekaniskt går jag till slut ut ur rummet och går längs korridoren till matsalen. Min hjärna hade olika uppfattningar om händelsen. En del av mig var förvirrad. Varför blev jag sådär runt honom? Alldeles skakig, nervös och jag rodnade hela tiden. Jag blev som i trans. Och när han lutade sig in så gjorde jag det också, helt undermedvetet. Jag blev ledsen när han var tvungen att gå.
Plus, han är en kille.
Fatta mig inte fel nu, jag är inte det minsta emot homosexualitet eller bisexualitet eller något sånt, men när man plötsligt inser att det finns en möjlighet att man är det så känns det typ som ett slag i ansiktet.
Betyder det här att han gillar mig? Jag menar han är bi, så det hade inte varit så konstigt på det planet, men mig av alla? Eller tänker jag bara väldigt högt om mig själv? Och något annat, gillar jag honom?
Tankarna snurrar i huvudet på väg mot matsalen.

De sluter upp brevid oss och börjar genast prata med Niki och Lydia.
"Vad gör hon här?" frågar Edward efter en stund och nickar mot mig
"Jag har ett namn, men jag antar att din hjärna är för liten för att uppfatta det!" fräser jag med en irriterad röst
"Ursäkta?! Vad sa du precis?"
"Hon konstaterade bara fakta, att du är en idiot" säger Lydia lungt

Jag går åt motsatt håll. Att springa in i dem på vägen dit är det sista jag vill...
Sedan slår det mig. Kommer Rachel vilja sitta på deras bord idag igen? Måste jag sitta med? För om hon kommer sitta med Niki och Lydia, vågar jag nästan lova att Edward och Jace sitter där också. Och då vet jag inte vart jag ska ta vägen, jag kan inte sitta på samma bord som Jace. Det går bara inte. Jag kanske kan prata med henne om det? Fast och andra sidan känns det inte riktigt som om jag vill prata om det...
När jag kommer fram till matsalen så ser jag Niki, Lydia och Rachel längst fram i kön. Edward, Jace och Joseph står strax bakom. Jag bestämmer mig för att ta andra kön.

Edward ger henne en sur blick och ställer sig sen efter oss i kön.Jag ler lite och lägger upp ett stort lass av sallad på min tallrik. När jag kollar upp igen så upptäcker jag att Ren står i den andra kön. Jag tar min tallrik och skyndar mig ort till honom. (Och va någon anledning så stirrrar Jace på mig hela vägen)
"Hej!" säger jag
"hej" mumlar Ren lågt
"Vi äter med de 'coola' idag igen"

Jag stelnar till lite. Jag visste ju att hon antagligen skulle säga det, men jag blir fortfarande nervös.
"Mmhmm..." får jag tveksamt fram.
Jag går ut från kön en aning och går närmare Rachel.
"Du behöver inte säga, men är det Niki du har en crush på?" viskar jag.
Hennes ansikte blir genast lika rött som hennes hår och hon har blicken ner i salladen.
Jag väntar inte på ett svar, utan jag lyfter blicken och tittar mot andra matkön. Jace står kvar och pratar och skrattar med Edward.
Det kanske är bättre om jag sitter med dem och bara låtsas som om det inte hänt?
"Ska du inte äta nåt?" frågar hon sedan. Rodnaden har gått ner och hon tittar på mig med en liten rynka mellan ögonbrynen som visar att hon är aningen bekymrad
Jag tittar ner och ser att jag återigen inte har något i händerna.
"Nja, jag är inte så hungrig..."
"Men du åt ju inte igår heller."
Hennes blick och faktumet att hon bryr sig får mig att ändra mig.
"Aja, ok." säger jag sedan. "Gå du i förväg så kommer jag."
Hon ler mot mig och rynkan försvinner. Hon vänder sedan om och börjar gå mot bordet.

Vad är det med honom idag!? Han är ju helt frånvarande..... Undra om det har hänt något..........
Jag sjunker ner brevid Lydia (det fanns bara två lediga platser, en brevid henne och en brevid Jace och honom vill jag verkligen inte sitta med!)

När jag hämtat lite sallad och börjar gå mot bordet så märker jag att det bara finns en ledig plats, och eftersom att gudarna hatar mig idag så måste det ju såklart vara platsen bredvid Jace. Åh, vad ska jag göra nu?!
När jag kommer fram till bordet så tittar Lydia på mig, som om hon för en sekund glömde att jag skulle komma men sedan kom på det igen. Jag försöker få fram en mening, men ju längre jag pratar ju tystare blir jag.
"Om Joseph också vill sitta här så finns det ju inga platser, och jag skulle ju inte vilja ta hans plats..."
"Du kan sitta här" avbryter Jace lugnt. "Joseph sitter där borta idag" Han gör en gest med huvudet mot ett bord i andra änden av salen. "Om du vill alltså"
"Ah, då så"
Jag slår mig ner bredvid honom. Han sätter en armbåge på bordet och börjar äta sin sallad. Jag försöker se så neutral ut som möjligt, jag vet inte hur bra det går. Det går i alla fall inte så illa som jag trott, men jag hoppas att nån ska börja starta en konversation snart.

Tystnaden börjar bli pinsam så jag gör mitt bästa för att skapa nån form av konversation.
"Såå...Vad gjorde ni killar i musikrummet förut?"
Direkt när jag har avslutat min mening ser jag Rens panikartade ansiktsuttryck och inser att jag har sagt något fel.

Jag fryser helt och hållet. Crap.
"Jag glömde min jacka där" svarar Jace snabbt men lugnt, innan jag ens han reagera. "Ren var redan där när jag kom"
Jag är tyst i några sekunder tills han ger mig en minispark på vristen under bordet. Den gör inte ont, men känns tillräckligt för mig att fatta vinken.
"Åh, ja. Jag gick dit efter lektionen för att få vara lite själv. Sen så kom Jace och hämtade sin jacka."
Hm. Allt gick som smort, utan att vi behövde ljuga. Skönt, för om vi behövde göra det är jag inte förvånad om jag hunnit haspla ur mig nåt om enhörningar vid det här laget.
Lydia verkar köpa det och vänder sig och startar en konversation med Niki istället. Uppmärksamheten var försvunnen från oss och Jace hade återigen räddat mitt skinn.