Lovely brothers [PRS Skorpa & Beben]

Jimin känner hur den äldre vänder sin blick till honom, vilket får den yngre till att flytta undan sina händer från ansiktet. Sextonåringen ser in i den äldres ögon, precis som den äldre har gjort mot honom. Yoongi frågar om den yngre ville veta om det var migrän, vilket får honom att skaka på huvudet. Han har slutat tro att det var migrän för ganska länge sen, faktiskt. Det har bara varit något med hur Yoongi sa det som fick honom att inte tro den äldre, det lät bara inte sant.

Jimins kinder hettar snabbt till när den äldre lägger sin arm runt den blondas kropp men den försvinner snabbt då han koncentrerar sig på att lyssna på den äldre.
"Det är okej, Yoongi", säger den yngre och lyfter försiktigt upp en hand för att lägga den på den på den äldres arm. "Det är okej att ta dem ... Jag dömer dig inte." Den blonda ser in i den äldres ögon och hoppas att han förstår att den yngre faktiskt är seriös. Han sa det på ett väldigt typiskt sätt. Sextonåringen vet inte riktigt hur han ska förklara sig, hur han ska kunna berätta på ett trovärdigt sätt för den äldre att det inte spelar någon roll hur mycket mediciner han tar. Han kommer ändå att tycka om honom lika mycket.

Yoongi ler svagt mot Jimin och nyper enkelt till i hans kind. Den yngres ord hade låtit typiskt, men han trodde på orden. Yoongi vet inte direkt varför, men den blondas röst lät trovärdig, det lät som att han talade sanning.
"Det är ju bra i alla fall.." säger han medan hans ögon fortfarande är fästa i Jimins egna glimrande. Förhoppningsvis tycker den blonda likadant när han får reda på varför han tar dem, om han får reda på det. "Berätta inte för någon.. okej?"

Den yngre skrattar lätt till när den äldre nyper till hans kind, det hade inte gjort ont utan kändes mest som en rolig sak. Och bättre känns det också när den äldre faktiskt verkade ta den yngre seriöst och inte tror att han bara säger det för att vara snäll.
"Jag lovar." Jimin ser på den äldre och tar sedan upp sitt lillfinger så att de två killarna kan göra en pinky promise med varandra.

Sextonåringer bryter kort ögonkontakten när han i ett kort tag sluter sina ögon. Han tar ett djupt andetag, börjar tänka på att han fortfarande har den äldres arm runt sin midja men bestämmer sig för att inte bry sig. Eller, han bryr sig men han har inget emot det. Han bryr sig bara om hur bra det känns över att den är där, hur ... trygg han känner sig. Han skulle nog kunna ligga såhär med den äldre i flera dagar, utan att behöva mat eller något annat. Bara han och den mörkhåriga killen mittemot sig, vars ögon han möter när han öppnar sina egna igen.

Yoongi ler svagt för sig själv när han ser på den yngres slutna ögon, han måste erkänna att den blonda är otroligt vacker. Han drar sakta upp sin hand från Jimins midja innan han krokar sitt långa lillfinger med den yngres väldigt lilla. Skillnaden på deras fingrar är nästan skrattretande, men Yoongi kan inte sluta tycka att det är väldigt gulligt. Jimin har väldigt gulliga fingrar, och när han tänker på det så låter det väldigt fånigt. Men vem bryr sig.
"Tack.."säger han med ett leende på läpparna medan han nickar tacksamt mot den yngre.

Jimin ler mot den äldre och släpper sedan hans finger. Dock låter han inte deras händer falla till madrassen, utan han tar den äldres hand i sin egen och lägger de sedan mellan elevernas huvuden. Han vet egentligen inte om han får, han tänkte egentligen inte efter innan han gjorde det, men han ångrar inget heller. Han har saknat känslan av att hålla i den äldres hand, vilket de senast gjorde igår. Det är fortfarande alldeles för långt tid.

Det är ingen obekväm tystnad direkt, det har det aldrig varit med Jimin, vilket den äldre är väldig tacksam för. Yoongi kan se in i hans ögon utan att riktigt känna sig besvärad, Jimin är den enda förutom Loki som han blir lugn ut av. Vilket gör Yoongi lite rädd, tänk om Jimin lämnar honom när han verkligen förstår vilket vrak han är? Tanken skrämmer Yoongi något hysteriskt, men han tvingar sig själv att skaka bort den för att krama om den blondas lilla hand.

Jimin ler svagt när den äldre kramar om hans hand, han verkade inte ogillad det tack och lov, och ser bort i ett tag innan han vänder tillbaka sin blick till den äldre igen.
"Tack ... för att du berättade", säger den blonda och ser på Yoongi med ett litet leende. Han fortsätter att ligga så, och bara kollar på den mörkhåriga. Han kräver inget mer, bara att kunna vara så nära att han kan känna den andras värme.

Yoongi ler försiktigt mot den yngre och låter ögonlocken stängas i en kort stund. Han försöker komma på vad det är han ska svara, men låter det vara tyst ett litet tag till.
"Förhoppningsvis kan jag förklara mer snart.." mumlar han när han slår upp ögonen för att möta Jimins ögon igen. När Jimin börjat gilla honom tillräckligt mycket för att chansen att han ska döma honom inte längre finns, då kan Yoongi tänka sig att berätta. Om det nu någonsin händer.

Jimin ser på den äldre när han stänger sina ögon, och tar då tillfället i akt att studera hela hans ansikte utan att han kan se det. Han märker av den äldres ögonfransar, sättet han andas på och hur hans ögon inte verkar röra sig under ögonlocken. Sådana saker som egentligen är ganska läskigt men enligt den blonda killen är det fina saker, saker som gör den mörkhåriga speciell. Saker som Jimin vill komma ihåg även när han inte är runt den äldre, så att han iallafall kan känna känslan av den äldre även om de inte har chansen att ligga såhär sen.

Den yngre nickar när Yoongi säger att han kanske berättar mer om det om ett tag och han nickar förstående. Även om den blonda inte vet vad det handlar om måste det ju vara något som den äldre helst inte vill berätta för någon annan, därför har Jimin bestämt sig för att respektera det och låta artonåringen att berätta det när han själv känner sig redo och inte bara för att Jimin vill veta varför.

Yoongi granskar den yngres ansikte medan han drar sin tumme över hans lilla hand.
"Du är väldigt vacker.. vet du det?" frågar han med ett enkelt leende på ansiktet. Han vet inte om den yngre är bekväm med att han säger det, men det är sant och ärligt talat är han för trött för att bry sig om vad han säger.