[PRS] Dragon Fantasy & Emma07

Loke log snett tillbaks mot henne och slog ut med händerna.
"Tja, jag får väl erkänna att de senaste två åren varit långtråkiga", svarade han henne. Visserligen hade han lätt för att bli uttråkad, men ändå. Han såg genast runt då de kom in i trädgården för att försäkra sig om att ingen såg dem och nickade sedan åt Joar och Eira att de kunde ta.

Eira skrattade roat och de tog varsitt äpple. Hon hade inte tänkt att han skulle kunna sakna dem eller henne? Men hon gillade det, gillade det skarpt. Sedan tog de en tugga och förvandlingen började nästan genast. De föryngrades framför ögonen på Loke, de gråa hårtestarna blev knallröda, ryggar rätades ut, rynkor försvann och huden fick åter lyster. Efter några minuter stod två ynglingar framför honom med eldrött hår och skarp blick.
Nu var det bara de vidbrända kläderna kvar annars var de som förr, kanske med en annan lyster, de hade ätit av gudarnas äpplen. Eira släppte slutligen Joars hand och gick fram mot Loke med ett stort leende och kramade om honom.
"Åh, vad jag saknat dig." log hon glädjefyllt mot honom.

Loke log till och såg runt lite, granskade dem sedan då förvandlingen började. Ärligt talat så var det väl något riskfyllt det med, då äpplet kunde ha tvärtom effekt ifall att de inte hade tillräckligt mycket gudablod i sig. Så han fick erkänna att han blev något lättad då det åtminstone verkade gå åt rätt håll. Han blev genast lite förvånad då Eira kramade om honom, men log till och kramade henne snabbt tillbaks. Han såg sedan på de båda.
"Kom nu. Om vi inte ger oss dit först lär vi få vakter efter oss", sade han.

"Dit?" frågade de i kör och Joar drog tillbaka sin syster från Loke. Men de följde efter Loke var även nu dit var? Kanske till hans stuga, där kanske de skulle få skydd tillfälligt innan de skulle bli upptäckta. Det Eira ville ha nu var som förr, mat, bad, nya kläder och en säng. Dessutom började hon få redigt ont i huvudet. Hon såg på Joar och antog att han hade detsamma. Effekten på det blodet som inte var odödligt? Kanske. Eira hoppades inte att det skulle vara långvarande. Kanske efter sömn skulle det bli bra. Hon hoppades att Sigyn skulle ta emot dem.

Loke såg på dem nu, hade inte tänkt på att han inte sagt något om det.
"Aha. Hem till mig, men ni lär nog inte hinna mer än att byta om innan vi blir tvungna att gå för att möta de andra", sade han sedan och började styra stegen tillbaks mot hans och Sigyns hus.

De kom snart fram till huset där Loke bodde med Sigyn och de klev strax in. Huset var lika varmt och välkomnande som när Eira först kommit till Loke på jorden. Strax därefter kommer en kvinna dem till mötes, lika god och värn som Eira föreställt sig henne.
"Åh, era stackare. Bad är framställt åt er och jag har lagt fram kläder." sa hon milt, som hon väntat dem och visade dem till ett rum där de kunde bada och få på nya kläder.
"Gudarna är på ingående." sa hon sedan till Loke och återgick till spisen där hon höll på att röra i en gryta.

Loke såg direkt på Sigyn och suckade litet.
"Redan? Dem lär sig", sade han något sarkastiskt. Dem hade väl lärt sig att han alltid hade något i farten, plus att han faktiskt hade hållit sig lugn ett tag så de hade säkert ett extra öga på honom på grund av det.

"De gör det." svarar Sigyn lugnt, inte förvånad över sin makes tilltag. Det var ändock av hans finare, rädda två människor, halvgudar eller vad de än nu var. Sigyn hade gjort det hon kunde, ty hon var ändå sin make trogen.
Det Sigyn hade gjort var att laga fram kläder till tvillingarna och ett bad. Skulle de möta de andra gudarna skulle de vara sitt bästa jag.

Eira och Joar badade och torkade sig snabbt, de redde ut sina hår och klädde sig i de kläder Sigyn lagt fram åt dem. Tunika och hosor åt Joar och klänning åt Eira. Eira log, det var längesedan hon bar klänning och Sigyns hängsleklänning var i bästa kvalitet.

Snart hörde de hur det knackade på och Oden med några av de andra gudarna gick in däribland både Freja och Tor.

Loke såg lite på Sigyn.
"Tack", sade han sen, kanske långt ifrån det vanligaste att höra ifrån honom. Men det märktes lite på honom också att även om han var som han var, så om det var någon han litade på så var det utan tvekan Sigyn. Han skulle väl ljuga om han sade att han var henne helt trogen, men han var åtminstone trognare henne än någon annan. Han såg direkt upp då det knackade och granskade de som kom in.
"Ni var snabba", kommenterade han direkt.

"Jag ville bara hälsa på dem, det var längesedan och så var det en hel folksamling på väg till dig." skrockade Tor åt brodern, gick in och satte sig vid bordet och Sigyn serverade honom en öl.
"Så var är dem?" frågar Freja nyfiket och sätter sig även hon. Oden såg allt annat än glad ut åt de andras påhitt och i samma stund klev Joar och Eira ut genom dörren.
"Var hälsad o du allsmäktige Oden, störst bland Gudar." sa dem i kör i samma graciösa bugning. De kunde alltid ta i ordentligt för att blidka honom, uträknande kunde de vara om de ville. Dessutom var de en avbild av sin moder, särskilt Eira som nu var klädd i kvinnokläder och vackrare än någonsin.