Lupple Och SagaG

hon kände stötara när han greppade tag om henne.
hon hoppades att han inte var allt för arg på henne.

Väl innanför dörren så blängde han på henne.
"Hur tänkte du? " Sa han upprört och släppte taget om henne.
" Jag läker det gör inte du." Fortsatte han och skakade på huvudet.
Han var inte arg, arg utan mer arg för att han blivit så orolig.

- jag ville bara hjälpa till på något sätt jag ville inte se dig skadad, sa hon medan tårar föl.

Han såg på henne och svalde hårt.
"Om du vill hjälpa mig, så gör inte så jag behöver oroa mig för dig också." Sa han suckande och pussade sedan hennes panna mjuk och torkade hennes tårar sakta.

Hon la armarna om honom.
- jag älskar dig, sa hon.

Han log, orden värmde.
Sakta och försiktigt kramade han henne tillbaka och såg på henne.
"Älskar dig, upp och sov nu." Viskade han och log.

- okej men kan du sågs med mig, frågar hon försöker att dra honom i armen för att han ska följa med upp.

Han såg på henne, smekte hennes kind lätt.
"Jag stoppar om dig, sedan måste jag ta hand om det där ute." Sa han tyst och ledde henne upp till hennes rum.

hon gick upp till sitt rum.
Och la sig i sängen.

Han bäddade försiktigt ned henne och pussade hennes panna.
"Sov. " Viskade han och gick sedan ut från rummet och huset och samma stund han satte fötterna utanför dörren så skiftade han form.