Yehet och Kkaebsong [PRS]

Zihao stirrade efter Joshua med en kluven blick, innan han återgick till att bita i Juns öron. Nom nom nom.
”Aj, det där gör ont”, utbrast den jämnårige och blängde ilsket upp mot sin rumskamrat. ”Sluta?” Fortsatte han och himlade med ögonen. Sekunder efter hade de mörka ögonen fäst sig på mobilskärmen.
”Du är tråkig, vet du det?” Muttrade nittonåringen buttert och kravlade sig ner från soffan. ”Går nog också och lägger mig, sällskapet är inte någe visare trevligt”, muttrade han sedan och började bana väg mot det stökigaste rummet i hela lägenheten.
”Va? Vad säger du? Jag är ju världens bästa sällskap!” Ropade Chai efter Zihao, med världens mest trumpna blick. ”Du är så elak, vet du det?”

Den nätta kroppen sjunker ner mot sängen, armarna utsträckta på vardera sida medan han ligger med ansiktet rakt ner i kudden. Zihao hade återgått till att gnaga på Jun, mysigt visst. Jösses vad illamående Joshua känner sig, hade han helt plötsligt fått känslor för den äldre, och blivit avundsjuk på de två nittonåringarna? Ja.. kanske Zihao inte har känslor för honom, utan bara tror det. För Joshua mår illa av sina känslor, känner sig ledsen och nedstämd av bilden i sitt huvud.
Som sagt, han kan överanalysera i princip alls.. men det är uppenbart, Joshua är inte lika nära nittonåringen som hans jämnåriga vän.
"Hur är det med dig?" frågar Euijin och stänger dörren efter sig, men Joshua kan inte svara. Zihao verkar inte se det som ett problem, antagligen för att hans förälskelse egentligen inte är en förälskelse. Joshua däremot, hjärtat gör så förbaskat ont.. och Zihao verkar inte.. vad fan tänker han med? Artonåringen drar täcket över ansiktet och pressar ihop sina ögon, glömmer bort att ledaren är i rummet. "Du vet att du kan prata med mig, om vad som helst?" Nej, homosexualitet är inte någonting som är lätt att acceptera i Sydkorea, det är ingenting som i England, så nej, han kan inte berätta om det.

När nittonårongen steg in i rummet han delade med Lee och Jun, fick han världens lust att kräkas. De andra två hade spritt kläderna de tränat och svettats i hela dagen över i princip hela rummet. Tröjor, strumpor, underkläder..Zihao höll genast för näsan och backade ut från rummet, troligen alldeles grön i ansiktet. Fan heller att han tänkte sova därinne. Nej, nej, nej. Det skulle inte få ske. Därför tassade han istället bort mot Euijin, Wans och Joshuas rum, som defintivt inte skulle vara lika vidrigt. Han var noga med att inte stödja för mycket på foten, men det gick åtmsintone lite lättare än igår. Kanske han till och med skulle kunna vara med under morgondagens träning?
”Hallå, det stinker inne i mitt rum. Jag tänker inte sova där så..Joshua, maka på dig”, knorrade nittonåringen efter att han slitit upp dörren till de andras rum, utan att knacka. Zihao var så pass ohyfsad att han inte ens väntade på svar från den yngre, utan slängde sig istället halvt över den yngre och försökte gräva ner sig under täcket. Jättebebis? Absolut.

Okej, Joshua vet att Zihao haft en del ångest över sina aningen förbjudna känslor. Och med tanke på hans barndom kanske det är lättare för honom att handskas med dessa känslor. Men för Joshua är det inte så, nej han beskyller sig själv hela tiden, klankar ner på sig själv för att ens känna någonting sådant för en bandmedlem. Varför var det så lätt för Zihao angående det? Han påminner sig själv om att den äldre ville glömma bort att han tagit upp det, att Joshua inte skulle prata om det. Men han mår så illa, avundsjuka kan få en att må riktigt jävla dåligt. När Zihao slår upp dörren och slänger sig ner i Joshuas soffa, flyttar han på sig per automatik. De har myst med varandra, men nu vågar han inte vara nära den äldre.
"Du kanske kan städa ert rum? Eller sova hos Chai och CW?"frågar Euijin som lagt sig ner i sin egna säng efter att ha försökt få den yngsta att prata. Med ryggen mot Zihao drar Joshua upp sina ben mot överkroppen och ansiktet gömt under täcket. Usch.

Att Joshua inte verkade ha några som helst planer på att mysa med Zihao, gjorde så att den äldre helt enkelt flyttade sig bort till Euijins säng istället.
”Jag vill inte dela rum med Chai, han duschar typ en gång i veckan”, knorrade nittonåringen och gled ner under täcket, trots att han uppenbarligen inte var välkommen i rummet. Men det förstod inte den långa drummeln, då han var extremt trångsynt på alla sätt och vis. Det var lite som om han gick och betraktade världen genom ett sugrör hälften av tiden faktiskt.
”Zihao, gå”, sade den äldste i rummet bestämt och knuffade ner nittonårongen på golvet. ”CWs säng luktar säkert helt normalt, så gå och stör honom istället”, fortsatte ledaren och pekade bort mot dörren. ”Ut. Nu.” Bla bla bla.
”Alltså du är så jävla elak ibland”, muttrade Zihao bittert och kravlade sig upp på fötter. ”Bi båda två är det..usch..” Och med de orden försvann han ut genom dörren och vidare in i Chais och CWs rum. ”Våga inte slänga ut mig, tänker inte sova i vardagsrummet.”

Jaha ja, det var lättare än Joshua trott. Utmattat låter han sig själv rulla ner på rygg, armarna utsträckta på vardera sida. Gud vilka jobbiga tankar han har, klart han vill mysa med Zihao, men den äldre har uppenbarligen inte lika många problem med det hela. Nej, nittonåringen är antagligen van vid att mysa vid alla, kanske han bara tror att han har känslor för Joshua?
"Hur är jag elak? Måste man vilja mysa med honom varje sekund om dagen? Jag hade inga problem med honom sovandes i min säng," påpekar Joshua lätt irriterat, som inte tar att bli kallad elak lätt. Zihao hade mer än gärna fått stanna, det var han som krävde kramar.
"Ta det inte för hårt, han är rätt löjlig när det kommer till det." påpekar Euijin.

”Åh nej, inte Zihao”, stönade CW och gömde ansiktet i kudden. ”Vad är det för fel på sitt eget rum?” Undrade han lätt uppgivet därefter och makade sig lite åt sidan, så att den stora jättebebisen kunde glida ner under täcket.
”Det luktar hemskt, kunde knappt andas”, knorrade Zihao till svar och gosade ner sig hos den äldre.
”Är det inte lika bra att vi ställer in en permanent säng åt dig härinne då? Jag menar..du är så förbaskat lång. Och helt ärligt sådär jag också lång, vilket betyder att det blir jävligt tråkigt i den här lilla sängen”, rabblade CW på, innan han slängde armarna omkring nittonåringen.
”Jo..men jag orkar inte. Förresten då vill jag inte lämna Jun heller”, mumlade Zihao - som redan höll på att somna nu när någon äntligen gosade med honom.

Kawan smyger försiktigt in genom dörrspringan och låter blicken glida från sina två rumskompisar.
"Joshua, jag har inte fått mysa med dig någonting idag.." viskar han och drar på sig ett par mer bekväma byxor, och sätter sig ner vid kanten av sängkanten. Euijin himlar lätt med ögonen och vänder sig i sängen. Joshua ser upp mot San, snyftar tyst och drar ner honom bredvid sig. "Även om jag nu bara är en rebound." De bägge två skrattar tyst till, och Joshua lägger huvudet tätt intill den andres medan han sluter ögonlocken. Väldigt mysigt. Kawan slingrar armarna om hans midja och håller varmt om honom, tills han somnar sött. Jo, Kawan förstår att den yngre har något på hjärtat, så nu kan de bägge somna bättre.

När hade Zihao blivit en sådan person? En person som jämt och ständigt behövde uppmärksamhet för stt kunna känna sig lugn och bekväm? Det hade inte varit så förut, men några veckor efter att han kommit till Sydkorea hade det nästan genast gått utför. Förut hade han inte heller varit så känslig. Hade Joshuas korta period inne i rummet gjort honom mer positiv mot renlighet? Kanske?
”Du vet..om du puttar ut mig under natten så kommer jag att hälla salt i ditt te imorgon”, mumlade CW sömnigt och drog nittonåringen lite närmare intill sig. Jo, som tur var, var de båda två riktiga mysnarkomaner. Och även om den äldre störde sig måttligt på Zihao, kunde han inte undgå att tycka att drt var gosigt.

Även om nu Joshua har lust att lura sina vänner och smyga upp för att träna, motstår kroppen just detta. Hjärnan skriker efter att få träna, bli bättre, bli finare. Men kroppen har fått nog, han kan verkligen inte röra en endaste kroppsdel utan arbete.
"Tror du att du kan träna med oss idag, eller hur känner du?" frågar Euijin som stigit ut ur duschen, det blonda, våta håret ligger över de snälla ögonen. Kawan ser strängt upp mot ledaren medan han drar in artonåringens kropp emot sig. Tankarna på Zihao skingrar sig när Joshua får vila huvudet mot sin väns bröstkorg, lyssna på hjärtslagen.
"Klart han inte kan vara med idag! Hela hans kropp är som gele." berättar Wan och stryker fingrarna över de mörka lockarna, innan han lutar sin kind mot hans huvud. Joshua kan inte ens öppna den diskussionen, han vill vara med.. men han skulle bara vara ett hinder för gruppen i det här skicket.