rollspelare & tippest prs

"Så jag kan prata med Giovanni helt vanligt?" frågade hon och fnittrade till innan hon lätt pussade hans bröstkorg. "Godnatt Henri." sade hon tyst och la sig bekvämt innan hon slöt ögonen. Hans hjärtslag lugnade och tröttade ut henne, så det dröjde inte länge förrän hon somnade.

”Du behöver inte gå till extremen”, svarade han med en vag, skämtsam ton i rösten. Han tittade på henne då hon somnade. Kort därefter hörde han en knackning på dörren; han gissade att det kunde vara hennes damer. Dock ville han inte riskera att väcka Sophia så han låg lugnt kvar, och somnade så småningom själv.

Sophia vaknade upp dagen efter av att solen sken rakt på hennes ansikte. Hon gnällde lite och vred lätt på sig, märkte då att hon inte var ensam. Gårdagen hade inte varit en dröm utan hon hade sovit med Henri och allt hade hänt på riktigt. Gårdagens djärvhet och mod hade runnit av henne och ersattes av en osäkerhet. Hon svalde hårt och sneglade mot prinsen.

Henri sov djupt hela natten, precis som vanligt. Han hade fått turen att aldrig ha fått några sömnproblem. Han vaknade, olikt Sophia, av sin biologiska morgonklocka istället för solljuset. Långsamt sträckte han på sig och såg i ögonvrån hur Sophia sneglade mot hans håll. Herregud, var detta på riktigt? Han hade glömt bort gårdagen - men blev genast påmind och ett leende växte över hans läppar.

Sophia sträckte på sig och kollade sedan på Henri med ett leende på läpparna. Hon satte sig upp i sängen och tog hans hand, flätade samman deras fingrar med ett leende på läpparna.
"Sovit gott?" frågade hon och kysste lätt hans knogar.

Hennes mjuka läppar mot hans hårda knoge kändes som en stöt. En behaglig stöt, på något vis. Sophias beröring var så olik Juliettes, och han visste inte vilken han föredrog. Egentligen hade han ju inget val; han skulle ju gifta sig med Sophia, och han gillade henne.
”Är det möjligt att inte sova gott i denna sängen?” ifrågasatte han med ett leende på läpparna. ”Tror att vi får byta kammare, den här sängen är mycket skönare än min.” Han satte sig upp precis som hon gjort och la sina händer bakom hennes rygg, och knäppte ihop den.

Sophia satte sig i hans knä istället och slöt ögonen i några sekunder, var lite sömnig fortfarande men försökte skaka av sig det.
"Vi byter inget alls!" skrattade hon och la sina händer på hans kinder. Hans goda humör gjorde så att hennes osäkerhet försvann, kände sig uppskattad vilket var sällsynt för henne. "Däremot får det här gärna bli en vana." sade hon och log oskyldigt.

Hans rygg var lutad mot sängkarmen, men han sträckte på sig för att bli lång nog att kunna låta sina läppar möta hennes. Hennes händer på hans kinder påminde för mycket om Juliette; men han sköt undan tankarna. Även han insåg att det var fel att tänka på någon annan. Dessutom gillade han Sophia, så vad var det egentliga problemet?

Sophia kysste honom mjukt och drog lätt med ena handen genom hans hår. Hon drog sig snabbt undan då det knackade på hennes dörr. Hon klev upp från sängen och öppnade dörren lite, rynkade förvånat på pannan då det var Giovanni.
"Kan jag få komma in?" frågade han och granskade henne. Sophia skakade lite på huvudet och sneglade snabbt mot Henri.
"Jag har sällskap, vad vill du?" frågade hon och höll dörren så stängd hon kunde. Hon ville verkligen inte att han skulle se Henri, halvnaken i hennes säng.
"Jag ska till byn, undrade ifall du ville följa med mig, visa mig runt." sade han och log smått. Sophia suckade högt och skakade på huvudet innan hon stängde dörren igen, väntade inte på svar eller något.

Henry hörde den bekanta rösten och insåg att det var Giovanni. Han reste sig upp för att be honom dra åt helvete eller något annat trevligt, dock så hann han bara resa sig innan Sophia stängde dörren. Ärligt talat kände han sig dum och osäker när han stod där, bredvid sängen, utan plan att gå någonstans. Det kändes även dumt att lägga sig i sängen igen så han gick fram tlll Sophia och la mjukt armarna runt henne.