Privat VA (rollspelare och Uniconrnhorn)

Grace reste sig upp. Hennes första tanke hade varit att berätta det för Calvin, men hon skakade på huvudet. Hon var ju inte hans problem längre. Hon visste inte riktigt vad hon skulle göra, hon hade fått en helt ny energi plötsligt. Hon gick ut genom dörren och satte sig mitt på gräsmatten på skolgården och såg sig omkring. Hon höll fortfarande boken i ett krampaktigt grepp, som om hon trodde den skulle försvinna om hon inte gjorde det.

Calvin klädde på sig och gick ut, han var smått hungrig. Han gick över skolgården och suckade när han såg Grace. NÄstan alla hade lektioner men de hade inte behövt gå riktigt än.

Grace läste kapitlet igen och strök med fingret över ordet som hade fått henne att förstå. Ande. Det var andemagi hon kunde utföra, ett femte element som ingen visste existerade. Hon undrade svagt varför någon inte hade pratat om det, men om alla hade varit som hon hade det väl blivit galna om de inte visste vad som hände med dem. Hon tittade bort mot skolbyggnaden och såg Calvin, var han överallt numera? Hon suckade och tittade ner i gräset. Hon såg en halvdöd prästkrage i gräset, och höll handen över den, och den började leva igen. Hon log för sig själv, övning ger färdighet.

Calvin såg mot henne och svalde hårt, han tänkte inte gå fram så han gick till matsalen och satte sig vid en bord efter att ha plockat åt sig mat. Han började äta och drog sömnigt handen över ansiktet.

Grace slog ihop boken och reste sig upp när hon såg Michael gå över skolgården, han hade alltså inte lämnat skolområdet än. Hon joggade lätt mot honom.
"Mr. Zeklos!" ropade hon för att få hans uppmärksamhet.

Michael stannade upp och rynkade på pannan. Han granskade prinsessan och la huvudet på sned.
"Vart är Calvin? Han är väl din beskyddare under övningarna." sade han och rynkade på pannan. Prinsessa eller inte, han var inte alls intresserad av en konversation med henne.

"Han har avbrutit övningen" sa Grace och ryckte på axlarna. Hon tog ett djupt andetag och tittade Mr Zeklos i ögonen.
"Berätta för mig vad du har för relation med Strigoigruppen som attackerade oss" sa hon med lätthet i rösten, och tittade honom djupt i ögonen.

"Dom hotade min son och hans mamma." sade Michael fundersamt och rynkade lite på pannan. Han såg på henne och fuktade sina läppar.

Calvin gick ut från matsalen och rynkade på pannan när han såg sin pappa med Grace, han svor till och skyndade sig dit. Han ryckte bort Grace och rynkade på pannan.
"Vad i helvete håller du på med?" röt han och såg på henne.

Grace rynkade pannan och nickade. Hon skulle precis ta ett steg därifrån när någon ryckte henne bakåt. Hon tittade på Calvin.
"Jag gör det som du inte hade stake nog att göra" fräste hon och tittade på honom.
"Din pappa är ansvarig för vad som hände på slottet, det är hans fel att beskyddaren är död. Det är ju tur för honom att ingen annan dog" sa hon kyligt och skakade på huvudet.

"Du är galen." sade Calvin och kollade på henne en stund. Han skakade på huvudet och vände sig mot sin pappa. Han nickade lite och började gå med honom. "Vad sa du till henne?"