wolfy & rollspelare prs

”Jag skulle inte kunna bry mig mindre om festen,” mumlade han uppriktigt till svar. Han stannade hellre här på tu man hand med henne. ”Men om du vill så går vi,” la han med låg röst till. Han tänkte anpassa sig efter vad Cleo ville och tänkte göra.

"Vi går, jag har redan lovat mina vänner." log hon och kysste honom lätt innan hon hoppade ner från hans famn. Hon hade även en klänning som hon ville ha på sig, något i henne sa att Jonathan knappt skulle klara sig utanför dörren utan att explodera när hon väl tagit på klänningen. Hon gick till sitt rum med ett leende på läpparna och började lätt sminka sig, tänkte låta hennes hår vara då det var naturligt lockigt.

”Ja, ja,” suckade han och släppte motvilligt taget om henne. Trots att han inte hade höga förväntningar om själva festen så trodde han att han skulle ha det kul tillsammans med Cleo, den tid de kunde vara tillsammans innan han skulle behöva hitta på en orsak för att sedan försvinna igen. Det tog redan nu emot att behöva lämna henne.

"Det finns lite killkläder i min garderob, ta för dig." log hon sedan och sneglade mot honom lite snabbt. Hon återgick till att sminka sig så felfritt som möjligt. När hon var klar och hennes hår var torrt så reste hon sig upp för att hämta sin klänning.

Jonathan såg sig om i hennes garderob. Tillslut valde han ut en v-ringad vit skjorta samt ett par svarta byxor i mjukt tyg. Trots att klädseln var bekväm och avslappnad så skulle han inte vilja påstå att han såg ut som han var på väg till ett pyjamasparty heller. Han tog sig en titt i spegeln, försökte få pli på sitt rufsiga hår innan han lutade sig mot väggen utanför garderoben för att vänta på att Cleo skulle bli klar.

Cleo tog en klarröd klänning som var ganska lång och urringad med en slits vid låret. Hon la lite läppglans och granskade sin spegelbild. Hon tog på sig ett par svarta klackar och log nöjt.
"Jonathan?" ropade hon och kliade sig lite på armen. Hon ville se hans reaktion och så ville hon veta vad han tyckte, om hon borde ha på sig klänningen eller inte.

”Mhm?” ropade han tillbaka. Han antog att hon var klar och att han var välkommen in till hennes rum för att berätta sin åsikt. Han visste redan nu att hon skulle vara slående vacker. Helt beredd hade han dock inte varit på synen framför honom. Han visslade till och lutade sig mot dörrkarmen. ”Wow,” andades han, ”du är inte ur denna värld.” Cleo var någonting helt annat.

Cleo rodnade djupt och vände sig leendes mot honom. Hon gick fram och la armarna om hans nacke. Hon kysste honom mjukt, den gången utan att behöva sträcka på sig allt för mycket.
"Är det inte för mycket? Jag kanske borde ta en typ kjol eller byxor med en fin topp..." mumlade hon mot hans läppar och smekte hans nacke.

”Det är inte alls för mycket.” Jonathan älskade hennes klänning, den var som gjord för henne. Han harklade sig lätt då han kom på sig att stirra lite för länge innan han rätade på sig. ”Du kommer vara festens mittpunkt.” Det var nog det enda minuset med henne. Han var säker på att hon skulle ha full uppmärksamhet från alla håll och kanter under kvällen, att han inte skulle kunna finnas där vid hennes sida hela tiden irriterade honom starkt.

"Då behåller jag klänningen till en annan fest." sade hon och kysste mjukt hans kind. Hon behövde inte bevisa sig själv på den festen. Hon vände honom ryggen och drog fram sitt hår. "Knäpp upp." sade hon hest, blev nervös av någon anledning.