Lupple Och SagaG

hon såg att felera vargar närmade sig honom och han var inte ens i sin varg form.
och han hade blivit skadad tidigare hon kunde inte låta dom attackera honom det var en dålig ide att ringa honom på något sätt moste hon disstrahera dom.
utan att tänka öppnade hon dören och gick ut.
- kom och ta mig, skrek hon och började springa hon ville att dom skulle följa efter henne så dom skulle lämna honom ifred.

Han vände blicken snabbt mot henne när hon öppnade dörren, hennes ord och att hon sprang fick hela hans kropp att bli iskall.
"Nej! " Ropade han men det var för sent några vargar, några unga började jaga henne.
Han skiftade snabbt till varg, på bara någon sekund och röt till både högt och ilsket.
De äldre vargarna liksom krympte och de unga stannade upp.
Chockad.
Han tog några snabba och stora hopp och stannade henne så varsamt han kunde med en tass omkring hennes midja och skakade på huvudet mot henne.
Att springa var ingen bra idé.

hon rörde hans pöls med haden den var så mjuk.

Hon såg upp på henne, hennes hand distraherade henne och någon- alfan högg tag i hans ben och drog bort honom.
Detta gjorde de andra oerhört förvirrade och några började närma sig henne.

- snälla rör honom inte, sa hon till vargarna hon ville inte han skulle bli mer skadad han var hennes allt

Han mötte hennes blick, hörde hennes ton. Hon var verkligen rädd.
Ganska snart hade han övertaget och han morrade ilsket mot dem som närmade sig henne och de flesta stannade upp och satte sig ned och studerade slagsmålet mellan de båda alfahanarna.

hon såg att han var i ett slacks måll han kunde inte låtta den andra vagen skada honom.
hon sprang fram till dom men visste inte hur hon skulle gör för att på något sätt hjälpa honom.

När hon närmade sig så pressade han ned den andres huvud i marken med tassen och stirrade på henne. Skakade på huvudet, morrade åt henne. Vänd var vad han försökte säga med blicken.
John tog sig fram som människa och drog henne bakåt.
" Han är stark." Viskade han för att sedan skifta form och ställa sig framför henne så hon inte kunde ta sig fram lika lätt.

- denna gången vil jag hjälpa till jag vill inte att blir sakadad igen, sa hon

Han hörde hennes ord och ganska snart hörde ett fasansfullt knäckande. Från den andre
Han backade ifrån den livlösa vargen och tog sig fram till henne.
Borrade in huvudet mot henne för att sedan backa när han som redan var stor blev större.
De andra tittade på med stora ögon.
Han själv var i chock.
Han skiftade form, utan sitt medvetande och landade stående.
" Begrav honom. Värdigt."Morrade han mot vargarna för att sedan greppa tag om henne och dra henne mot huset igen.