rollspelare & wolfy prs

Fundersamt blickade han framåt, visste inte riktigt vad han skulle berätta om sig själv. Inte för att han var blyg eller något i den stilen utan mer för att han inte visste hur bekväm han var med att prata om sig själv.
"Vad vill du veta exakt?" frågade han, det skulle kanske vara lättare för honom att formulera sig om han hade en exakt fråga att gå efter.

"Om dina vänner, vilka är de och hur blev ni vänner." log hon och kollade på honom lite snabbt innan hon tittade framåt igen. Hon log svagt då hon började känna igen sig mer och mer ju längre in i byn de kom. Hon log svagt och bet sig på insidan av kinden, ville helst ner fårn hästen och gå runt bland alla gränder och butiker.

Nico hade några vänner som han stod väldigt nära. Två av dem hade han känt sedan barnsben och den tredje hade han lärt känna senare.
”Du kommer säkert att gilla dem,” avslutade han efter att ha berättat om alla tre. De var roliga unga män som han var glad över att ha i sitt liv.

"Jag ser fram emot att få träffa dem när vi återvänder till Frankrike." sade hon och drog lite i tyglarna, var för otålig och ville ner från hästen redan. Hon hoppade ner och pep tyst till då hon varit otroligt nära på att tappa balansen men hon hade återhämtat sig snabbt och smidigt. Hon log lite generat och kollade på vakterna då de tog tyglarna till hennes häst.

”Vi har inte ridit mer än några hundratals meter och du vill redan fortsätta till fots?” Estelle verkade som en ganska otålig och impulsiv människa. Framtiden fick visa om det var bra eller dåliga egenskaper att ha. Han följde dock hennes exempel och gled ner på marken innan han räckte över tyglarna till vakten som stod tomhänt.

"Jag vill inte se allt uppifrån. Det är inte samma sak som att kunna gå runt, röra vid tygerna som händer, köpa ett äpple för jag vill... Det är andra upplevelser." log hon och kollade på prinsen innan hon vinkade till sig honom. Hon gick mot en fruktstånd och granskade prinsen. "Ser du? Nu kan man faktiskt prata med folk, köpa något och göra något normalt istället för att bara rida förbi." viskade hon och kollade på honom.

”Prata och be om ett äpple kan man göra från hästryggen också,” muttrade han för sig själv innan han följde efter prinsessan fram till fruktståndet.
”Hur vet du att jag inte alltid rider ner till byn, köper frukter och pratar med byborna som vilken normal ung kille som helst?” flinade han tyst och höjde på ögonbrynen. Det gjorde han ju inte men det fanns en första gång för allt.

"Du gör det inte i Skottland." log hon och krokade arm med honom. Hon tog ett äpple och räckte över ett guldmynt, visst var det mycket för ett simpelt äpple men hon hade inte mindre på sig. Hon kollade på Nicolas och höjde utmanande på ögonbrynet innan hon tog en tugga från äpplet.

Nico räckte också över ett guldmynt till försäljaren innan han tog ett rött äpple, gav Estelle ett så charmigt leende som han bara kunde innan han började gå. Visst kändes det bra och annorlunda att kunna röra sig på gatorna utan att bli igenkänd. Nu hade de förstås vakterna där som kunde avslöja det hela vilken minut som helst men det var det sista han tänkte på för stunden.

Estelle log smått och gick med honom, tyckte det var mysigt och skulle absolut tvinga med honom till byn flera gånger. Hon såg sig omkring och hittade något som liknade en pub.
"Klarar du av öl?" frågade hon nyfiket och kollade på honom med stora ögon. Hon skulle inte kunna dricka ett helt glas, speciellt inte då vinet skulle flöda på middagen som väntade i slottet men hon ville ändå smaka riktig skotsk öl.