prs rollspelare & wolfy

Han suckade då han inte fick något svar på sin fråga men lät bli att upprepa den, gick istället för att klä på sig igen innan han återvände ut på däck och satte sig ner.
”Jag trodde du var bortskämd, självupptagen och respektlös,” började han med blicken fäst mot horisonten, ”men det jag sett av dig nu visar att du har många fler, mycket finare, sidor av dig.”

Evelyn rynkade lite på pannan och försökte att inte börja skratta. Hon nickade lite och bet sig löst på läppen innan hon log smått.
"Jag är väldigt bortskämd och självupptagen, gällande min respekt så behöver man förtjäna den." log hon svagt och ryckte på axlarna.

”Det är inte direkt en attraktiv personlighet.” Jax gäspade, ointresserad av sina egna orsak. Han brydde sig inte om vad andra människor tyckte om honom, han levde ju inte för att göra andra nöjda. Inte den bästa synvinkeln på livet men han hade ingen större motivation att ändra på sig heller.

"Men det besvärar mig inte." sade hon ärligt och tog en tugga av äpplet. Hon hade inga problem med sig själv, problemen låg främst hos hennes familjs levnadssätt. Det var däremot något hon inte kunde dela med sig av riktigt så hon log bara mot Jax.

”Så mycket har jag räknat ut,” log Jax och fäste din blick på henne. Han kände sig plötsligt en aning otålig, kunde knappt vänta på att tiden skulle flyga förbi och att han lager för lager kunde komma henne närmare. Han ville plocka ut hemlighet efter hemlighet, ända tills han fick det han ville.

Evelyn skrattade till och nickade lite innan hon tittade bort från honom och fäste blicken på horisonten istället. Hon kliade sig på armen och bet sig löst på läppen, önskade att hon kunde släppa in honom och berätta allt men hon vågade inte. Han kändes allt för dömande och hon vågade inte riktigt bli dömd av honom.

”Något du vill fråga mig?” Det var inte svårt att känna av hennes försiktighet. Han var ganska bra på att läsa av folk men Evelyn var ett annat fall. Det intresserade honom. Han skulle inte komma någon vart om hon inte slappnade av i hans sällskap, så han behövde få henne på andra tankar på något sätt.

"Var den där killen utanför klubben ditt första fall av överdos?" frågade hon nyfiket, ville veta hur starka kopplingar han hade till droger och liknande. Hon bad en tyst bön om att han aldrig haft någon kontakt med droger men vågade inte riktigt hoppas för mycket.

Trots att frågan hon ställde väckte en hel hög av känslor inombords ansträngde han sig för att få det att se ut som om han inte blev obekväm alls. Han hade ingen lust att berätta om sina personliga erfarenheter när det kom till droger och överdos.
"Ja, det var det faktiskt," nickade han och rynkade på pannan, "stackars kille. Det var en otäck syn."

"Hur visste du hur du skulle hantera det?" frågade hon osäkert, det var inte så att hon trodde han ljög. Hon var bara nyfiken då hon inte haft någon aning om hur man skulle göra första gången. Efter det så hade hon läst på otroligt mycket för att kunna förhindra det igen.