PRS mellan TildeW och Hufflepuffisen

Charlotte hade satt sig ner vid ett bord med ett par lediga platser ifall resten av hennes vänner kände för att göra henne sällskap. Hon orkade inte bry sig om hon satt vid rätt bord, det var ju inte så att de andra skolorna hade blivit tilldelade ett speciellt bord.

James såg upp när han hörde fotsteg komma runt hörnet. Till sin lättnad var det Severus och inte någon lärare som skulle läxa upp honom om att röra sig i korridorerna långt bort ifrån stora salen där alla elever helst skulle befinna sig vid den här tiden. "Hej!" sade han, en aning förvånad över att Severus faktiskt hade kommit utan att ha dragit med sig Charlotte.

Vanessa slog sig ner vid Charlottes bord. "Hur är det?" frågade hon.

"Hej. Du ville prata med mig?" frågade Severus avvaktande.

Charlotte såg upp på Vanessa som slog sig ner vid henne.
”Det är bra. Exalterad inför ikväll!” Sade hon och log brett.

James var tyst ett tag. Han hade aldrig varit den personen som var bra med ord, och han hade heller inte planerat några repliker, så det var väl bäst att bara gå rakt på sak.
”Gillar du Charlotte?” Sade han och lade armarna i kors över bröstet.

Vanessa log mot henne. "Ja, det ska bli spännande" sa hon. Även hon började nu så smått att se fram emot kvällen, nyfiken på vad den skulle innehålla.

Severus tittade förvirrat på James.
"Ja" svarade han.
När han sedan såg att James såg allvarlig ut, så började han undra om han felbedömt James anledning till att han skulle komma hit. Han kanske bara hade missbedömt honom? Kanske vill James bara veta att han inte skulle såra Charlotte?
"Hon är det bästa som hänt mig" tillade han lågt.

Charlotte lade huvudet i sina händer och lutade sig mot Vanessa.
"Så, hur fungerar allt mellan dig och Remus?" sade hon med ett flin.

James tog ett par steg närmare Severus. Han ville inte få det att uppstå som om han hotade honom på något sätt, men han ville bli taget på så stort allvar som möjligt. "Jag har känt Charlotte så länge jag kan minnas, och om det är någonting hennes framtida, nuvarande, vad du nu är för slags pojkvän, borde veta är att hon kommer förvänta sig extremt mycket från dig, men hon kommer aldrig säga det", han tog ett djupt andetag innan han fortsatte. "Det finns en viktig sak du bör tänka på, Snape. Säg aldrig att du älskar henne om du inte är redo att offra allt du har för att göra henne lycklig. Charlotte är inte en särskilt romantisk person och jag tror att hon har haft en partner förr, om de ens var tillsammans. Vad jag vill komma fram till är att hon är passionerad, och jag vill se till att du inte krossar hennes hjärta".

Vanessa kände hur kinderna blossade men förstod inte varför hon alltid skulle rodna när Remus kom på tal. Nu såg hon ut som en idiot. Hon knöt händerna i knäet. "Bra? Hurså?" svarade hon sedan Charlotte.

Severus tittade på Potter när han drog hela sin uppsats. Han nickade eftertänksamt men kände ändå att det inte berörde honom. "Jag älskar henne" sa han bara tyst när James äntligen tystnade. Han skulle ge Charlotte allt han kunde ge henne utan att vänta sig något tillbaka. "Jag älskar verkligen henne" upprepade han en gång till men med lite större eftertryck den här gången.

"Nej, jag är bara nyfiken" sade Charlotte, flinet fortfarande fast klistrat på hennes ansikte.
Det var uppenbart att Vanessa hade någon sorts attraktion till Remus, och det var uppenbart att han kände likadant.

James log brett. Han hade aldrig trott att han skulle finna sig själv i den här situationens men här stod han nu. "Bra! Inte för att du behöver min välsignelse till att bli tillsammans med henne, det är trots allt hennes far du bör fråga. Men jag är villig att begrava stridsyxan".

Vanessa tittade på Charlotte. Det var uppenbarligen mer än vanlig nyfikenhet bakom frågan men hon varken vågade eller ville pressa henne.
"Hur är det med dig och Severus då? Hur känner du om honom" frågade hon istället Charlotte och bytte därmed samtalsämne till något bekvämare för hennes del.

Severus lyssnade till James med stigande förvåning. "Vad bra, jag begraver gärna stridsyxan" sa han och började gå i riktning mot matsalen.
"Väntar Charlotte sig att jag ska fråga hennes far om jag får vara hennes pojkvän" frågade han oroligt James. Severus visste inte om han skulle klara av den pressen.

James rykte på axlarna. "De är en väldigt proper familj och... Gammaldags familj, och jag tror både Ines och Magnus skulle få mycket mer respekt för dig om du faktiskt introducerade dig för de så tidigt som möjligt" sade han och började sakta gå bredvid Severus. Han kollade snabbt över på killen han aldrig trodde han skulle kunna gå och ha en konversation med. "Jag är säker på att de skulle vara mer än glada över att göra dig en del av familjen".

Charlotte blev en aning förvånad över Vanessas plötsliga fråga. "Det är bra, mer än bra! Jag gillar honom verkligen, jag tror man kan säga att jag älskar honom" sade hon.

Severus nickade lite spänt. "Hur ska det gå till? Jag kan väl knappast skicka en uggla eller något och bara 'Hej. Jag heter Severus Snape och by the way så är jag förälskad i er dotter'?" sa han och suckade lätt. Ytterligare ett bekymmer att ta tag i.

Vanessa log mot Charlotte. Hon verkligen strålade när hon pratade om Severus, det blev som en aura kring henne. "Tur för Severus då, för han känner definitivt samma sak för dig" svarade hon.