Privat mellan Masato och Hufflepuffisen

Atemu såg på henne och sa.
- Nej, det finns ju inga opålitliga hästar bara idioter som människor.
Och jag ska prata med den där tjänaren som du pratar med.
han måste sluta sprida falska rykten.

Cassandra höll inte med om det första påståendet, men invände inte. Hon ville däremot inte ge skulden till någon annan och sa därför:
- Nej, snälla prata inte med honom, farao. Det var jag som antog det, det är mitt fel.

Cassandra kastade en blick på farao under tiden hon pratade men vågade inte låta blicken lämna Flisen allt för länge.

Atemu såg på henne och sa.
- Cassandra, ni pratar lite väl högt i bordet då ni pratar, jag hörde honom.
Och dessutom, du behöver inte hålla koll på flisan Cassandra, som sagt, här finns varken farliga hästar eller opålitliga, det är människorna som är farliga inte tvärtom.
Hon stannar innanför staketet.

Cassandra suckade till det första faraon sa. När han hade kommenterat hennes blick på Flisan svarade Cassandra honom:
- Ni har sagt det ett par gånger nu. Vill Ni att jag ska släppa Flisan med blicken helt? Var ska jag då titta?

Cassandra hoppades att faraon inte skulle tvinga henne att titta rakt fram. Hon blev nervös bara av tanken. Det lugnade Cassandra att titta på Flisan. Då skulle hon i alla fall vara förvarnad om odjuret gick till attack.

Atemu såg på henne och sa.
- Om du har hört det flera gånger måste du lära dig att lita på det också.
Ingen av trontjänarna eller jag kommer att ljuga för dig.
Ingen häst inom detta palats är farlig eller opålitlig.
Så titta rakt fram när du går, om du inte släpper henne med blicken kommer rädslan aldrig att försvinna.

Cassandra svarade bara:
- Ja, farao.

Sedan släppte hon nervöst Flisan med blicken och stirrade panikslaget framför sig. Cassandra blev spänd i hela kroppen. Det var jobbigt att tvingas lita på att något stämde som man själv inte var helt övertygad om.

Atemu såg på henne och sa.
- Bra jobbat.

Han fortsatte gå med henne och visste att Akunadin inte gillade detta, men han bryde sig inte.

Cassandra visste inte riktigt hur hon skulle ta emot komplimangen, så hon mumlade bara:
- Tack.

Cassandra kände hur hon vågade slappna av mer och mer för varje steg de tog.

Atemu nickade och gick med henne och hörde Flisans steg och visste att han skulle behöva klappa henne lite sedan.

Cassandra hörde Flisens steg och var tvungen att kasta en blick åt sidan för att garantera sig att Flisen fortfarande var på rätt sida staketet. Sedan tog hon ett djupt andetag och fortsätta gå. Mer än 50% var i alla fall avklarat.