Jakten i norr(PJ) [privat Allyson, WeasleyHufflepuff & LunaLovegood123]

När Nico släppt mig från den kvävande kramen så drog han i mitt öra.
"AJ VAD VAR DET DÄR FÖR!?" skrek jag.
"För att du lämnade mig." viskade Nico surt.
"Jag skulle i alla fall kommit tillbaka på något sätt." sade jag tillbaka.
"Hur?" frågade Nico utmanande.
"Jag skulle bett pappa om jag kunde få gå till er ibland." sade jag.
"Mhm... det får duga..." Nico såg lite fundersam ut.
"Men jag måste gå till Tarty han måste lära sig att ha lite trevligt som att dricka te." mumlade jag.
"DU SKA DRICKA TE MED TARTAROS!" skrek Nico förbluffat.
Nu stirrade alla på mig som om jag var den galnaste människan på jorden- fast det var sant jag är ju det duh.
"Ja, vill du hänga med jag tror inte han har något emot fler vänner. Visste du att Kronos fangirlar Ly Little Ponny?" frågade jag.
Nu fnissade många som galningar.
"Nej och åter nej. Vänta fangirlar inte du My... onej det här är inte bra." mumlade Nico förstärckt.

Annabeth såg på mig
" Ja, men kan du berätta allt som hänt?" frågade hon och jag förberedde mig på att berätta allt. När jag kom till Will som hotade mig med kniven blev hennes ansikte mordiskt. Hon rusade fram till Will och gjorde en judospark mot henne. Will såg helt chockad ut.
" Där får du för att du hotade min syster med en kniv," skrek hon. Då vände sig alla mot Will och såg mordiskt på henne. Jag rusade fram till Keiron och ställde mig på bordet.
" Kan jag få er uppmärksamhet?" Alla vände sig om och såg på mig. " Vill ni veta varför hon gjorde det?" folk nickade
" Hon gjorde det eftersom hon var arg på gudarna, är inte ni också arga på gudarna? De lovade oss att de skulle erkänna alla halvblod men de gör dem inte. Dessutom hade de kunnat hjälpa oss så att Ally inte hade hamnat i Tartaros. Så det var anledningen." Alla stirrade på mig och jag var tvungen att säga " tack ni har varit en fantastisk publik." Sen gick jag bort till Annabeth.
" Så du har förlåtit henne?" Jag nickade. Jag hade verkligen förlåtit henne.

"Will...?" Började Percy surt men jag stod och gapade som en treåring som är missnöjd över en julklapp.
Judosparkens träff värkte men jag var mest förvånad över vad Emma sagt. Av alla människor hade jag väntat mig att hon skulle säga det sist.
"Öh...vas?" Mumlade jag och Percy nöp mig "Aj! Sjögräshjärna!"
"Hotade du henne med kniv? Du är ju värre än...än...!"
"Clarisse?" Föreslog jag.
"Ja...Nej. Hur kunde du bara?"
Skit i det du. Tänkte jag.

Nu blängde jag på Annabeth ilsket. Hur kunde hon bara gå och ge Will en judospark utan att hon visste varför Will hotade med en kniv mot Em. Nico stoppade från mig att ge Annabeth en snyting.
"Gör inte det annars blir det mer problem." Viskade han.
"Okej." Mumlade jag tillbaka men fortsatte att blänga på Annabeth.
Jag blev glad när Emma förklarade för de andra varför men det var inte hela historien. Några fortsatte att titta mordiskt på Will. Jag borrade mina ögon på de och gav de fortsätt-bläng-så-kommer-ni-att-aldrug-se blick. De slutade genast att blänga och såg åt ett annat håll nervöst. Will gav mig en tacksamblick och jag log mot henne.

Annabeth såg på mig, men sa inget. Så jag fortsatte att berätta, när jag sa att det var Will som dödade Kronos så såg hon chockat på mig.
" Menar du att det var Will som dödade Kronos?" frågade hon och jag nickade, genast öppnade hon munnen och skrek.
" Okej, jag har nyss fått veta att Wilma dödade Kronos. Jag är så ledsen," sa Annabeth och såg på Will som såg chockad ut och lite generad. Efter chocken hade lagt sig började folk hurra.
" Bra jobbat, jag visste att man kunde lita på dig," sa någon och många instämde. Jag blev sur, de var bara glada för att hon dödade Kronos.

Mina kinder hättade och jag ville bort från folkmassan så fort som möjligt.
Visst de var glada. Men det som gjorde mig ledsen var att de aldrig skulle ha hurrat eller grattat mig om jac inte hade dödat en oförtjänt Titangud. De flesta skulle nog inte heller pratat med mig.
Jag kastade en obekväm blick på mina vänner. Emma glodde surt på dem hurrande men hennes min mjuknade när jag mötte den.
Ally log mot mig men såg inte riktigt helt bekväm ut heller.
De kanske inte heller gillade uppmärksamheten eller så...
Jag viftade med händerna för att få deras uppmärksamhet och sa med så hög röst jac kunde.
"Jag hade aldrig kunnat döda Kronos utan Emma Cole och Ally Black. Det var faktist dom som höll kvar på rätt sida!"
Jag slutade vifta med händerna och struntade i alla klappar på axlarna och Percys uppmuntrande ord.
Jac ville bara sova. Liksom gömma mig i sömnen ett tag.

Någon klappade på min axel och jag fräste mot den personen.
"Rör mig inte." Fräste jag.
Personen kollade rädd på mig och gick. Jag gick till Emma och tog hennes hand när ingen såg sen gick jag till Will.
"Kolla en jättestor delfin är där uppe!" Skrek jag och pekade där uppe.
Många kollade upp och jag tog Wills hand och transferera oss ut.
"En jättestor delfin, Al?" Frågade Will och flinade.
"Det var något som proppade ur min mun men Will kommer döda mig alltså Apollons barn." Sade jag och kollade överallt.
"Ja det kommer han men vi ska rädda dig och tack Alla " sade Emma och klappade min axel tröstande.

Jag log lite, Ally var så gott som död. Vi satte oss i sanden, Ally hade transförerat oss till den lilla stranden nedanför lägret. Jag sprakade av mig både skorna och kollade på Will. Hon verkade mer avslappnad här på stranden, än där uppe.
" De är såna idioter," sa jag och Ally nickade instämmande.
" Ja, de är bara glad för att du dödade Mr Blonis," sa Ally och vi skrttade högt alla tre. Plötsligt såg jag några från lägret stå upp på kullen på väg mot oss. Ally log när hon såg vem den ena var. Hon rusade upp till Hazel och gav henne en kram.
" Hej!" skrek hon och sen såg hon på Frank. Will och jag hade följt efter henne.
" Vad gör ni här?" frågade Will och de såg på varandra.
" Vi vet inte riktigt, vi fick något meddelande från Keiron att du, jag, Hazel, Leo, Emma, Percy, Nico, Ally, Annabeth, Piper, Jason och Thalia skulle samlas i stora huset." sa Frank, jag, Ally och Wilma såg på varandra. Inte ett nytt uppdrag igen väl?

Jag var glad över att se mina gamla kompisar igen.
Visst. Jason och Piper hade inte varit så välkomnande senast vi såg men de verkade skämmas lite för det.
Leo hade som vanligt på sig kläderna han fått av Kalypso som tål eld. Det busiga ansiktet fick mig att bli nervös.
Thalia hade jägarkläderna på sig. Hon hade bett mig gå med gägarna. Men just då avstod jag gärna. På grund av Simon. Killen som varit min pojkvän. En trevlig person men vi var absolut olika. Han var dödlig och vi hade träffats på en skola jag gick på när jag bodde hos mamma. Jag hade gjort slut efter ett tag. Det hade känts fel. Det hade förstört vår vänskap.
Jag log mot Thalia som spände blicken i mig. Hon var sån. Elektrisk. Sur för inget.
Ändå gillade jag henne.
Zhang hade blivit ännu mer muskulös och såg ännu mer självsäker ut.

"Hejhejhej hejhejhej hejhej.... Hur många gånger har jag sagt hej?" Frågade jag fåraktigt.
"Många gånger." Skrattade Hazel.
"Så ska vi integå till Vita huset?" Frågade jag.
"Du menar stora huset vita huset kommer Dump att bo snart." Sade Hazel surt.
"Ja jag menade det men menar du Svamp?" Frågade jag oskyldigt och alla började fnissa.
"Ally du är fortfarande en lustigt död." Skämtade Hazel och nu började vi skratta högt vilket Nico instämmer i.
"Vad skrattar de år?" Frågade Jason oförstående.
"Tror det är en Pluto Hades sak." Mumlade Percy.