[PRS] Dragon Fantasy & Emma07

Loke hade direkt ryckt till och stannat till lite då han hörde ropet. Han fattade direkt att det måste vara Eira, och stängde ögonen och koncentrerade sig lite för att kunna ta reda på var hon var, han kunde hitta henne med hjälp av ropet. Han fann henne och brodern snart och fick snart klart för sig vad som hänt, svor tyst för sig själv då han insåg att det var för sent. Han öppnade ögonen igen och tänkte över lite vad han kunde göra. En idé började snart ta form i hand huvud, men eftersom han var den han var skulle han behöva lite hjälp för att de andra senare skulle gå med på det. Han trodde att han skulle kunna övertala Freja till det, då det ju ändå var hennes barn, så han styrde stegen mot hennes kammare nu.

Freja satt på sin kammare med en av sina katter i knäet. Fönstret var öppet och hon njöt av den soliga morgondagen. Hon hade på känn att något var i görningen, något som angick henne. Då hon hörde steg närma sig öppnade hon därför dörren och såg till sin förvåning Loke komma. Hon såg på honom med misstänksam blick, han var sällan att lite på. Men samtidigt var hon nyfiken och road, när Loke var inblandad hände det alltid något och hon var just nu uttråkad.

Loke såg på henne då han kom närmare, märkte hennes misstänksamma blick men han var väl något van. Det var väl den vanligaste reaktionen när folk såg honom skulle han väl nästan säga - "vad har du nu hittat på" fick han ofta höra. Tja, dem hade väl anledning för det också, han kunde inte säga annat. Han stannade till då han kom helt fram till henne.
"Har du nåt för dig?", frågade han direkt, han hade lite hyfs (om än kanske inte så mycket) så han var inte tvungen att gå helt rakt på sak.

Freja studerade honom och gjorde sedan en nick åt honom att han skulle komma in.
"Inte alls, kom in du jag vill gärna höra vad du har på hjärtat." sa hon och stängde dörren efter honom. Han hade väckt hennes nyfikenhet. Hans beteende kände hon inte igen och hon undrade vad han ville. Han brukade inte vara såå vänlig och fråga om hon hade tid dessutom brukade han oftare retas och jävlas med henne och de andra. Hon satte sig på en av bänkarna klädd med skinnfällar och gjorde en gest att han skulle sätta sig. En av hennes katter hoppade upp i hennes knä.
"Så vad vill du?" frågar hon och klappar katten-

Loke såg granskande på henne och gick in, satte sig på en av stolarna sedan. Han tänkte lite innan han började tala igen.
"Jag behöver ta hit två stycken ifrån Hel. Men sedan jag är jag kommer dem inte få stanna eller godkännas såvida dem inte har stöd från nån annan med", började han förklara, det var väl ganska överlag planen om än ganska översiktligt. Han tänkte han börjar så, plus att han ville att hon skulle vara lite nyfiken och så för att ha större risk att kunna övertala henne.

Freja höjer på ögonbrynen till svar medans hon klappade katten. Hon var mer nyfiken än hon ville erkänna och en massa frågor snurrade i hennes huvud. Vilka ville han ta hit? Varför ville han det och varför bad han henne om hjälp?
"Vilka då och varför?" frågar slutligen Freja för att stilla sin nyfikenhet. Han ville ha henne bakom sig för att hjälpa honom mot de andra gudarna det förstod hon. Men från Hel? Var de dödliga?

Loke väntade tyst på hennes reaktion, och blev direkt nöjd då hon åtminstone inte sade nej direkt utan verkade vara lite nyfiken åtminstone.
"Dem där två tvillingarna jag och Tor hjälpte för ett tag sen, dem som är barn till dig? Eira och Joar?" Dem är det", svarade han. Han svarade medvetet bara på hennes första fråga, då han inte ville svara på för mycket på en gång för att hon skulle fortsätta vara nyfiken. Man lärde sig en del metoder genom åren och det var inte för inte som han kallades silvertungan.

Freja nickade, hon hade hört att de träffat dem men visste inte mer om dem. Visst visste hon att de existerade, men för henne var de två av många barn. Men tvillingar var speciella och visst hade Loke nämnt något om att de ärvt något från gudarna? Det var ovanligt.
Det var även ovanligt att Loke ens brydde sig om dem, varför?
"Varför vill du ha hit dem? Ett par dödliga." frågar hon och möter Lokes blick, men hon var inte ovillig att hjälpa. Hon var mest nyfiken på varför Loke ville hjälpa. Att han var genuint intresserad av dem, det var ett bra tecken, eller var det ett dåligt?

Loke såg på henne och funderade lite innan han svarade på hennes fråga. Han var åtminstone nöjd att hon inte verkade negativt inställd till det och ryckte lite på axlarna.
"Halvt dödliga. Jag är nyfiken på vad mer de kan göra. För krafter har de, men jag vill veta vad dem kan göra med dem", svarade han sedan och var för en gångs skull åtminstone delvis ärlig med svaret. Det var väl ganska allmänt känt att han hade intresse i magi, då han själv var ganska skicklig inom det om han fick säga det själv.

Freja nickade och begrundade det hela medans hon långsamt klappade sin katt.
"Det är ovanligt att de ens ärver något och det är speciellt att de är tvillingar likt mig och Frej. Tror jag aldrig fött tvillingar förr." hon nickar slutligen och ser på honom.
"Dessutom är de av mitt blod och visst är jag intresserad av dem. Det är bäst att varsko Oden om det i efterhand, han kommer aldrig gå med på det annars. Men visst du har min välsignelse till att göra det, men du får hämta dem själv. Jag står i god för dig mot de andra gudarna." svarar hon och skrattar till. Visst följde hon regler, men inte alltid och detta kunde bli roande.
Dessutom var det bra om Loke genuint var intresserad för dem kanske det hindrade honom från att göra massa dumheter åtminstone för en tid.