Född av blod

Åh så kul! ;3 Wow, det är verkligen länge sedan du började skriva. Minns då jag började läsa och blev helt fast! Och jag är fortfarande det xD
Jag är glad att du har hållit i den här berättelsen och inte tappat lusten för den, för den är fortfarande lika bra!

Tack, Jessica!! ♥
Faktiskt så är jag mer aktiv än någonsin med mitt skrivande av FaB (har till och med lagt mig till med en förkortning). Har snart skrivit rent del 1 och ska sen fortsätta skriva på del 2

Grattis på födelsedagen Född av Blod!! xD

Vad roligt, grattis!

Att det har gått ett år redan känns helt surrealistiskt, jag tyckte inte att det var länge sedan jag lästa det första kapitlet, redan då fängslad av den här berättelsen och ditt sätt att skriva. Du ska ha en stor eloge för att ha lyckats behålla mitt intresse, och de andra läsarnas intresse för den delen, under det här året och jag ser fram emot att få läsa ännu mer Född av blod i framtiden!

Hej på er alla fina vampyrälskare Hoppas ni har det bra!! Själv är jag mitt uppe i skrivande av Född av Blod del 2 Förra helgen planerade jag hela storyn och vet nu exakt hur det hela kommer att bli Dessutom har jag precis blivit färdig med renskrivande av Född av Blod del 1. Det blev en del att ändra och fixa Men nu är jag ganska klar med den och kan fortsätta med del 2
Nu när det är lördag och allt tänkte jag att den liten uppdatering skulle vara på sin plats. Så här är nästa del av kapitel 2
***
Kapitel 2(del 2)
”Välkomna!” en liten korpulent vampyr iförd snövit toga med guldspännen tog ett steg fram på podiet där Ares satt bekvämt tillbakalutad i en högryggad stol. ”Vi samlas i natt för att en ny vampyr vill bli en del av vår krets och där igenom ta boning i vårt vackra hem”, han hade en så hög och dov röst att den utan problem sträckte sig runt i byggnaden. ”Ni vet alla regeln; vill man ha en plats så får man slåss för den”, publiken jublade. ”För att möta vår utmanare finns Sandra.”

När han uttalade det kvinnliga namnet fick jag sällskap på arenan. Det var en ung vampyrkvinna i min egen ålder. Hon hade blont utsläppt hår som räckte ner till hennes rumpa. Hon hade en platt kroppsbyggnad, utan mycket bröst eller höfter. Hennes ansikte var ganska intetsägande med tunna läppar, liten näsa och runda blodröda ögon. Hon mötte min blick och blottade tänderna i en morrning. Trevligt!

”Alla medel är tillåtna för att vinna duellen. Insatserna är höga. Båda slåss för sina liv”, instruerade den lilla mannen. ”Må den starkaste, mest intelligenta och kunniga överleva. Låt duellen börja!”

Impulsivt började jag springa. Jag och min motståndare rörde oss snabbt ut till mitten av arenan. Jag sackade in desto närmare vi kom varandra, men det gjorde inte min motståndare. Hon slängde sig huvudstupa mot mig med särade läppar. Tänderna blänkt i fackelskenet, vassa och redo att sjunka ner i min hud.

Instinktivt glad jag hastigt åt vänster. Sandra flög förbi, men med en vig rörelse snurrade hon runt. Nu när hon upptäckt att jag var snabb väntade hon lite med att gå till nytt anfall. Hennes ögon följde varje liten rörelse jag gjorde. Problemet med taktiken att försöka avläsa mig var att jag inte rörde mig över huvud taget. Enbart en fri lock av mitt hår dansade i den lätta vinden. Primus hade lärt mig många sätt att slåss på, men den som tilltalade mig mest kallade han Trädet. Det gick ut på att vara lugn och stadig och i rätt ögonblick gå till anfall.

Vi båda på arenan var helt stilla precis som publiken. En mänsklig publik hade skrikit, hurrat, buat och hojtat för full hals om de varit vittnen till en duell. Men sådant höll inte vampyrer på med. Det var helt knäpptyst uppe på läktaren där oräkneliga par ögon följde oss med spänning. En vindil fick samtliga facklors lågor att dansa vilt.

Min motståndare tröttnade på att avvakta och attackerade mig. Hon krympte avståndet mellan oss på ett ögonblick. I farten lyfte hon ena benet för en frontspark. Jag försvarade mig genom att ta emot sparken med spända armar. Men min motståndare nöjde sig inte med att missa. Snabbt vinklade hon om benet för att istället sparka mig i sidan. Jag försökte vika undan, men hann inte. Hennes fot fick in en dålig träff. Det räckte dock för att jag skulle backa bakåt och vara mer försiktig i fortsättningen. Smärtan var inget att tala om. träffen hade varit så dålig att den inte kunnat skada mig. Det hade istället blivit en varning.

Sandra hade reda släppt försöken med att läsa av mig. Hon gick över till att våldsamt attackera mig med allt hon hade. Det var som om en mörk urkraft av hat drev henne. Ilskan låg i varje slag, varje sprak och varje utfall. Man kunde tro att jag gjort något mot henne som fått henne att fullständigt hata mig.

Jag fick ägna hela min tid åt att inte bli ihjälslagen. Sandra höll en svindlande hastighet på sina anfall. Det fick mig att inse hur mycket Primus måste ha hållit igen. Alla våra träningspass där jag trott att det kanske funnits en chans för mig att vinna hade bara varit inbillade chanser. Vad hade jag egentligen gett mig in i?

Ett våldsamt slag föll mot mitt huvud. Jag hade ingen möjlighet att komma undan, bara försöka minimera skadan. Med en snurrande rörelse vek jag åt sidan samtidigt som jag böjde huvudet bakåt. Det fungerade någorlunda. Sandras knutna hand träffade mig vid tinningen, så hennes vassa knogar skavde mot min hud. Kraften fick mig att tryckas bakåt. Tillsammans med att jag rörde mig gjorde hennes halva träff att jag snubblande tappade balansen. Gruset yrde upp när jag hårt slog i marken med ryggen först.

Direkt var Sandra över mig. Hennes fingrar liknade klor när hon krökte dem för att kunna riva mig i strimlor. Jag högg tag i hennes handleder och höll hennes händer borta från mitt ansikte. Samtidigt gjorde jag allt jag kunde för att skaka av henne från mig. Hon satt gränsle över min mage med fötterna nedgrävda i marken för att få stöd.

När Sandra fann ut att hon inte kunde komma ur mitt grepp utan att själv flytta på sig, böjde hon ner huvudet och blottade sina vassa hörntänder. Hon var fullt beredd på att på nytt försöka sätta tänderna i mig. En unken doft av död steg ur hennes öppna gap och på nära håll såg jag hur gammalt blod stelnat mellan hennes tänder.

Förtvivlat slängde jag med huvudet och hela kroppen för att hålla mig undan Sandra. Dessutom försökte jag hålla kvar mitt grepp om hennes handleder. Det var ingen enkel uppgift som jag ändå på något sätt lyckades klara av.

Plötsligt ändrade Sandra helt på sitt rörelsemönster. Hon släppte på greppet om mina höfter med sina knän och istället för att attackera mig med sina händer grep hon själv tag i mina armar. Med ett enda hårt ryk fick hon mig att snurra runt, så jag låg på mage. I rörelsen tappade jag greppet om henne. Väl fri ödslade hon ingen tid. Hon tog tag i min fläta och drog upp mitt huvud, så att nacken böjdes bakåt. Det knakade så högt i min ryggrad att jag var rädd att hon skulle knäcka den. Samtidigt satte hon ena knät mot min rygg.

”Redo att dö?” viskade Sandra i mitt öra med sträv röst.

Min blick var riktad rakt upp mot Ares podier. Jag mötte hans blick och såg något som jag anade var glädje, men mina ögon vandrade snabbt vidare till hans sida. En högrest gestalt helt klädd i svart hade intagit en plats där. Hans strama ansikte var lika bekant för mig som mitt eget. I hans ögon lyste oron och uppgivenheten. Han visste att det var över.

”Aldrig”, jag vet inte om jag sa det till Sandra eller Primus, men jag visste att innebörden av det enda ordet hade en förödande kraft.
***

Det är så spännande att man biter på naglarna nästan! Och längtar redan, hur ska det gå för henne?

GUD VAD BRA!!
MER!

Du är grym

Lite sen med kommentar men det heter ju trots allt bättre sent än aldrig!

Vilket kapitel, helt fantastiskt! Jag vet att jag har sagt det förut men det tåls att sägas igen: Du är löjligt duktig på att skriva actionsekvenser! Vartenda ord drar mig allt längre och längre in i berättelsen, tills det känns som om jag befinner mig mitt i den och ser det som händer med mina egna ögon. Fruktansvärt, fruktansvärt välskrivet, se till att ta åt dig av det!

När jag läste färdigt kapitlet slog pulsen snabbare än vanligt och jag fylldes med besvikelse över att fortsättningen inte är upplagd än. Otroligt bra jobbat och jag väntar på nästa kapitel med spänning!