Sjunde året på Hogwarts

- Vem gjorde dig till sov bestämmare. sa jag till Neville och skrattade.
- Det är en mycket viktig titel och om du inte är snäll bestämmer jag att Draco får sova någon annan stans. sa Neville med djur ironi och jag log.
- Du skulle bara våga göra det. sa jag och log mystiskt
- Testa. Neville såg utmanande på mig.
- Minns du inte vem som van duellen. sa jag och log.
- Jag tycker vi säger lika. sa Neville och jag skrattade.
- Du tycker det va? men om jag minns rätt så var det jag som lamslog dig inte tvärt om. men kom nu Draco så ska vi *host* sova. sa jag och Neville såg på oss när vi gick upp för trappan. vi gick in i sovsalen. de andra tjejerna rörde lite på sig men vaknade inte.
- Jag tror knapt att jag säger det här, men den där Longbottom är kanske inte så dum. sa Draco och log lite när han kröp ner i sängen.
- Jag vet. och att du kan erkänna det är en av anledningarna att jag älskar dig. sa jag och la mig bredvid honom. han la armen om mig och jag kröp in i hans famn.
- God natt min lilla mörka prinsessa. sa Draco och jag log, ja jag är väll mörkrets prinsessa.
- God natt min Drake. svarade jag och slöt ögonen.

Jag flinade åt Neville när Cara och Draco försvunnit.
-"Tack för att du litar på oss!" sa jag lugnt och Jack nickade instämmande.
-"Asch då, alla behöver tillit dem här åren..men vi borde nog gå och lägga oss nu!" svarade han och vi reste oss instämmande och följde efter honom uppför trapporna som Draco och Cara också försvunnit uppför. Där ovanför trappan fanns två dörrar och Neville klampade in i den som var närmast trappavsatsen. Vi följde efter och Nevielle pekade på Harrys tomma säng och vi gick dit för att lägga oss.
Jack lade sig ned och sträckte ut armen över min kudde och jag lade mig med nacken vilande på hans arm medans jag kröp så tätt intill honom jag kunde.
-"Godnatt allesammans, LÄNGE LEVE HOGWARTS!" sa Seamus och alla upprepade hans ord, sedan vart det knäpptyst.
-"Godnatt sötnos.." viskade Jack.
-"Godnatt min älskling.." svarade jag, log och vände mig om så jag låg med ryggen mot hans bröst.
Han kysste mig godnatt på halsen och jag fick en sån där mysig rysning genom hela kroppen. sedan blundade jag och somnade tvärt.

James säng var tom den natten, det fanns även en tom plats vid Gryffidor bordet den morgonen. James sågs inte till föräns vid Hogsmead besöken då han satt utanför Svinhuvudet, sovandes. Han sov djupt i värmen med en svart långärmad tröja. Svetten rann från hans ansikte medans han verkade ha en mardröm. Då Cara försökte väcka honom hoppade han snabbt upp och drog reflexmässigt sin trollstav och pekade den rakt mot Caras hals. När han såg vem det var sänkte han sin stav, men ärmen på hans tröja hade åkt upp och det syntes något svart på hans arm. Han drog ner tröjärmen innan någon hann se.

jag väckte Draco.
- Vi ska till hogsmeade idag. sa jag glatt och gick upp och tog på mig en svart kjol, med ett linne till och mina älskade stövlar med klack och en svart tröja över. Draco såg på mig i visslade jag skrattade åt honom. Parvati vaknade och såg från den ena till den andra.
- Vad gör han här? frågade hon tillslut. inte argt mer nyfiket.
- Han har sovit här. svarade jag henne. Hon såg på Draco då han steg upp och bytte om. jag trodde hon aldrig skulle sluta stirra, tillslut vände hon blicken åt mitt håll.
- Vilket kap du fått. och det blev väll inte så mycket sova? sa hon och skrattade
- Jag tränar quidditch, och vi sov hela natten utan att göra något miss Patil. sa Draco och kom fram till mig, Parvati rodnade lite men jag log åt henne. sen gick jag och Dracoe ut och ner till frukosten. vi satte oss vid varsit bord.
- Hej Ginny. sa jag glatt när jag slog mig ner hon hade munen full med mat men jag tror hon hälsade något som var ett godmorgon. vi satt och små pratade en bra stund. tills klockan blev nio och den första turen till Hogsmead skulle gå. jag mötte Draco i halen.
- Ingen Blaise? frågade jag undrande och han skakade på huvudet.
- Han sover nog än. han kan ta nästa tur och möta oss där. sa Draco och vi började gå ner mot byn i sällskap av Flitwick, McGonagall och syskonen Carrow. måste de vara med och förstöra allt. de såg argt på mig men jag igronerade dem. det tog inte så långt tid fram till trollkarlsbyn.
- Ni får inte gå tillbaka utan följe och ni får inte lämna byn. första följet tillbaka är om två timmar. sa McGonagall inan hon släppte i väg oss. jag och Draco började vandra runt.
- Där är James. sa jag förvånat och såg på honom där han sov utanför svinhuvudet. jag gick fram till honom och väckte honom. Draco drog sin stav när James riktade staven mot mig men jag sänkte Dracos svat. jag såg på James arm, det var något svart han drog snabbt ner den. jag stirrade på honom.
- Vi måste prata! sa jag och puttade in honom i gränden. Draco kom förvånat efter oss.

James tittade besviket på Cara, han ville inte att någon skulle upptäcka något. Hon öppnade munnen för att prata, men James avbröt henne.
- Ett avtal är ett avtal. sade han lugnt. Om du inte berättar min hemlighet berättar jag inte din. James viftade lätt med staven och en honungsöl susade ut igenom ett öppet fönster. James fångade den och drack några klunkar.

jag såg på honom. ett avtal.
- Ja jag antar att pappa har sina skäl. sa jag och James nickade.
- Jag ska inte berätta något. svarade jag och drack lite. Draco såg på oss båda och ryckte på axlarna.
- Jag tycker det är konstigt att han har en Gryffindor elev bland sina anhägnare. sa Draco och såg på James.
- Draco vi väljer inte alltid om vi ska gå med eller inte, se bara på dig själv. sa jag och tog hans hand, han såg ner i marken.
- Desutom spelar inte elevhemmet så stor roll för pappa som man kan tror, han vill hellre ha folk med något mellan öronen. och jag går faktiskt i Gryffindor och det är ju i så fal väldigt fel. sa jag och skrattade.
- Men de var bara för att Dumbledore förbjöd hatten att sätta dig i Slytherin. sa Draco lite irriterat och jag bara skakade på huvudet.
- Hur länge har du haft det? jag såg på James.

- Fick det inatt. Och han har två dödsätare från Gryffindor. rättade han Draco. Pettigrew var också Gryffindor.

jag nickade. Draco spottade på namnet.
- Pettigrew är ingen dödsätare, han är en råtta. sa Draco.
- Där kan jag hålla med dig. men han verkar ha en tidens att få folk som inte är riktigt kloka. sa jag med lätt torn.
- Ja kolla bara på min moster. sa Draco.
- Bella är inte värst, jag tänkte på Grårygg och Carrows de är hopplösa. eller Scaber. sa jag och Draco nickade halvt, jag antar att Bella alltid kommer vara värst för honom.
- Och detta är vilka jag har växt upp med som förebilder. skrattade jag
- Ja det är inte konstigt att du är onormal. sa Draco retsamt.
- Passa dig lilla du. sa jag retsamt och vände mig sedan åter till James.
- Är det någon annan som vet?

- De dödsätare som var med i ceremonin, annars tror jag inte det. Tom sade att jag skulle få mitt uppdrag snart.
James hoppades på något enkelt, lättsamt. Även om han visste att Toms uppdrag sällan var långsamma. Plötsligt blev allt svart, sedan såg han honom framför sig. Hans röst lät avlägsen, som ett eko.
- Om du vill ha staven måste du döda Draco... Jag kan inte låtsas vara ovetande om hans ägande för länge. Gör det utan vittnen. Om någon ser dig, döda den personen också.

James återfick sin normala syn, hans chockade ögon fästes på Draco, han fick inte dö. Cara skulle bli förkrossad. Han avskydde att såra folk. James tänkte igenom sina alternativ snabbt, sedan tog han tag i Draco och Cara. Efter några minuters snurrande landade dem på en öde äng. James såg något rött glimma till bland träden, sedan hördes ett väsande skrik:
- Avada Kedavra!
- Nej! James kastade sig framför Draco och allt blev åter svart.

jag såg på James att något var fel. plötsligt hade han tagit oss till en äng. jag såg i ögonvrån en rödstråle. James slängde sig framför Draco. jag hann precis parera förbanelsen. James låg orörlig på marken. Draco satte sig bredvid honom.
- Han lever. han är bara medvetslös. svarade Draco och jag nickade. jag såg bort bland träden.
- Yaxley, Nott och Rodolpus komma fram genast. sa jag argt. de kom fram mellan träden. de såg oroligt på varandra.
- Vad i helvete gör ni? jag såg på dem och de slängde sig på marken.
- Vi träffade er inte hoppades jag härskarinna? sa Yaxley.
- Nej det gjorde ni inte, men ni kunde träffat Draco. de såg inte särskilt oroliga ut, det kan bara betyda en sak.
- Pappa. tänkte jag argt
- mm. sa han ointresant.
- Kom hit nu. sa jag argt
- Varför. pappa började bli irriterad.
- Annars förstör jag hocruxen. sa jag argt. det tog inte lång stund innan pappa stod framför mig, de andra bugade åter lika så gjorde Draco. pappa såg argt på honom.
- Ni misslyckades. sa pappa argt till dem och började gå mot Draco, jag ställde mig framför både honom och James.
- Som jag misstänkte. sa jag och såg argt på honom.
- Du skulle inte vart här. sa han som om det skulle löst allt.
- Nehe och jag skulle inte märkt något eller vad? snäste jag. pappa bara såg på mig
- Det här trodde jag aldrig om dig. sa jag och Pappa såg frågande på mig.
- Jag trodde jag betydde något för dig? menar du inget du har sagt till mig? jag såg på min far.
- Du vet mycket väl att jag bryr mig om dig. sa pappa och jag såg att han inte gillade vart den här diskutionen lädde.
- Jag tor inte det. få se här nu. först så gör du Draco till dödsätare utan att tal om det, sen gör du Viole till dödsätare, sen försöker du mörda Mioni min bästa kompis, nu försöker du döda min kille, du "anstälde" syskoen Carrow på skolan och ingen går säker längre. har jag glömt något? ja jsut det hur du dålde vem du var för mig halva mitt liv. jag hade haft det bättre utan dig! sa jag och stirrade argt på honom. de andra dödsätarna såg oroligt på oss.
- Cara Riddle inte den tonen. sa Voldemort strängt,
han lät nästan som en vanlig pappa.
- Jag har vilken ton jag vill! och här du kan ta tillbaka den här. sa jag och slängde medaljongen på honom. han såg förvirrat på mig.
- Ja jag vill inte ha den. jag vill inte ha något med dig att göra någonsin igen. du har bara förstört mitt liv. jag vill aldrig mer se dig. sa jag argt och tog tag i Draco och James och transfererade oss tillbaka till Hogsmead. de sista jag hörde var
- Cara... pappa lät nästan ledsen. men jag har fått nog av honom. jag och Draco hjälptes åt att få med James upp till skolan utan att någon såg. vi gick till femmte våningen till vid-behov-rummet. vi kallade fram ett rum där vi kunde vara ifred. det var ett ganska stor rum med en säng och en soffa framför brasan. vi la James i sängen. jag satte mig i soffan och började gråta. Draco satte sig bredvid.
- Tack. sa han tyst. jag slängde mig runt halsen på honom glad att han levde. jag såg oroligt på James men han andades lugnt.
- Hur är det? Draco såg oroligt på mig.
- Jag vet inte... jag hatar honom... men han är min pappa... jag vet inte. snyftade jag fram och var glad att Draco höll om mig. jag lät tårarna rinna. Draco försökte trösta mig.