PRS Aphrodite & wolfy

Att Tara inte hade gjort henne illa om hon fått upp dörren var ju en lättnad. Det betydde förstås inte att en likadan episod automatiskt väntade Tara igen följande kväll.
"Nej då." Meila log lite mot honom. Lite överraskad hade hon blivit men uppskrämd ville hon inte direkt påstå att hon blivit. Hon lutade sig mot dörrkarmen, ville av någon anledning inte dra sig tillbaka in i rummet riktigt än. Inte när Killian stod där. Hon begrep sig inte på känslan inombords som hela tiden kände ett behov av att vilja röra vid honom. Hon ville inte känna så för honom när chansen att han skulle besvara känslorna var så liten.

Killian kliade sig i nacken.
"De kommer tätare och tätare och mer ofta numera, vi behöver verkligen lösa problemet" sa han och suckade. Han skakade på huvudet.
"Det är ju inte ditt problem" sa han och lutade sig mot dörröppningen, "så jag ska inte tjata om det" sa han med ett leende. Han tittade på henne, hon var så himla vacker. Påminnelsen om vad som hade hänt senast han hade involverat sig med en människa dök upp i hans huvud, vilket fick honom att psykiskt ta ett steg bakåt.
"Vi ses imorgon, vi kanske kan hitta på något?" frågade han med ett leende.

Meila kastade en blick över axeln på väggklockan. Det var sent men hon tyckte det var ganska uppenbart att Killian behövde sällskap. Han höll mycket för sig själv, saker som han nog inte hade många att prata med om, och det minsta hon kunde göra var att sitta uppe med honom en stund och lyssna. Om han ville berätta, vill säga.
"Följ med. Jag tror jag såg en flaska med whiskey gömd i en av bokhyllorna?" Hon hade tittat in i rummet som verkade fungera som ett bibliotek på vägen till gästrummet tidigare, och hade inte undgått att se flaskan. Hon stängde dörren till rummet och tog sedan hans hand i sin med ett leende, traskade iväg mot biblioteket där hon sjönk ner i soffan.

Killian skrattade.
"Ja, flaskorna finns lite överallt, man vet aldrig när man behöver en" sa han och gick med henne in i biblioteket. Han tog flaskan och öppnade den.
"Det finns inga glas här inne dock" sa han och tog en klunk direkt från flaskan. Han satte sig ner och höll ut whiskyflaskan mot Meila.
"Precis vad man behöver" sa han och lutade sig bakåt i fåtöljen. Whiskey hade varit något han alltid hade tyckt om, även under den korta tid han hade druckit som människa.

Meila hade ingen aning om hur mycket whiskey hon skulle klara av. Hon hade aldrig varit typen som drack mycket alkohol men i vissa situationer gjorde hon gärna undantag. Hon tog emot flaskan han räckte henne och tog en klunk, rynkade lite på näsan och motstod lusten att hosta till.
"Ut med språket, jag kanske inte kan komma med kloka svar men jag är bra på att lyssna," lovade hon och tog ytterligare en klunk av drycken innan hon gav honom flaskan igen.

Killian skrattade.
"Inte mycket att berätta, Tara blir sämre och sämre, själen är inte placerad som den ska vilket gör att hon får episoderna. Hade den varit placerad som den ska så hade hon bara varit en vampyr med samvete, men nu blir det bara värre. Vi behöver ju verkligen få bort den, men vi har försökt allt känns det som" sa han och suckade.
"Du själv då, du har också saker du behöver prata om" sa han och tog en klunk från flaskan.

Tankfullt la hon huvudet på sned. Något måste det finnas som de kunde göra för att hjälpa Tara. Kyle verkade vara lösningen men han var inte direkt den hjälpsammaste demonen där ute. Han hade dock fattat ett intresse för Meila och det kanske hon kunde utnyttja. Hon skakade på huvudet då han tyckte att hon skulle prata ut. Hon hade ingenting att säga om sitt liv för stunden, hon ville inte prata om sig själv.
”Om du inte vill prata..” började hon och vände blicken till Killian igen, ”så kanske det finns något du vill göra istället. Få tankarna på annat håll.”

Killian blev tyst när hon hade slutat prata. Det fanns en hel del han ville göra, speciellt med henne, för att få tankarna på annat håll, men det var definitivt inte något han skulle föreslå.
"Prata är bra" sa han och log mot henne, "det borde du också göra" la han till och lutade sig bakåt i stolen.
"Kyle är väl mitt stora problem nu, jag måste hitta honom och se till att han ger mig det jag vill ha. Demoner hedrar vadslagningar, och han förlorade. Dock verkar han ju lite vresig, vilket är ovanligt med demoner i alla fall när det kommer tilll överenskommelser" sa han och suckade.

Meila sträckte sig efter whiskeyflaskan igen. Hon skulle behöva lite mer alkohol i sitt system om hon skulle våga sig på att försöka göra något. Det värsta som kunde hända var att hon skulle bli avvisad, men om hon inte försökte skulle hon ständigt gå runt och undra vad som skulle ha kunnat hända.
”Sant,” nickade hon instämmande angående det han sa om Kyle, han verkade inte vara lätt att ha till att göras med men det kanske var något hon kunde ändra på. Också det var värt ett försök. Efter några klunkar ställde hon flaskan på bordet innan hon reste dig upp. Hon närmade sig soffan, blev omedelbart nervös eftersom hon inte visste hur han skulle reagera men tor sig i kragen och sjönk ner i hans famn. Det fanns inte direkt utrymme att sitta bredvid i en fåtölj. Hon såg sedan på honom, ville säga något men var oförmögen att få ur sig ett ord, så hon lutade sig bara närmare för att nudda vid hans läppar med sina.

Killian skulle precis börja prata igen när Meila reste sig upp. Han följde hennes rörelser med blicken och plötsligt satt hon väldigt nära intill honom. Hennes nästa rörelser kändes som i slow motion; hennes läppar mot hans och plötsligt exploderade hans kropp i ett känslosvall. Ena halvan av kroppen kastade sig in i situationen och svarade på hennes beröring, medan den andra drog i honom att sluta; det hade ju inte slutat bra förra gången. Han lyssnade dock på den halvan av honom som ville stanna kvar i den omfamning de nu befann sig i. Han lade handen runt hennes nacke för att stödja hennes huvud när han besvarade kyssen. Han hade aldrig känt något liknande, känslorna var totalt överstyr.