Privat roll mellan Masato och elin-15

Jane såg på honom, hon ville berätta men visste inte om hon kunde.
Han skulle säkert inte berätta något men man visste aldrig.

-Jag måste få av mig dem här blöta kläderna,flinade Marcus.

Jane nickade och sa.
- Ja, och sedan måste du hålla dig borta från vattnet.

Sa hon själv som visste att hon var tvungen ner igen.
Hon visste att hon inte kunde vara på land för länge så hon behövde vatten.

Marcus såg på Jane.
-Varför då? Vad är det med havet?,sa hon

Jane såg på honom och sa.
- Det är något från det stora revet tror jag, det verkar vara någon slags förbannelse över det.


(När ska han få reda på att hon är sjöjungfru)

Marcus såg på Jane.
-Vi kanske kan åka ut med en båt och kolla,sa han

Jane såg på honom och sa surt.
- Aldrig i livet, vi ska inte ta någon risk, aldrig.
Vi båda kan dö.
Och det är inte vi som ska göra den saken.
Det ska äldre göra.

Marcus såg på Jane.
-Det är ett äventyr Jane,vi kanske kan få reda på vad det är för mysterium,sa han

Jane såg på honom och sa.
- Nej, aldrig, jag vägrar.
Jag tänker inte sätta dig i fara räcker det inte med att jag förlorade en annan vän igår av det mysteriet?
Och det hände även mig.

Marcus såg på Jane och höjde på ögonbrynen.
-Vad menar du? Du sa att du hatar att bada..,sa han misstänksamt