Privat VA (rollspelare och Uniconrnhorn)

Grace såg sin chans och gick ut ur kapellet. Hon harklade sig.
"Vad händer?" frågade hon, och glömde bort att hon inte skulle bry sig om honom.

Calvin såg efter sin pappa och kollade sedan på Grace. Han fnös lågt och kollade på henne.
"För du stod inte alls och lyssnade." sade han, hennes hjärtslag hade varit svåra att missa.

Grace fnös och skakade på huvudet.
"Jag fick i alla fall reda på att du ljuger för mig, alltid något" sa hon kort och stoppade ner händerna som hade börjat skaka i fickorna. Hon gick förbi honom och mot sitt rum. Hon gick in och lämnade dörren öppen, Calvin var ju tyvärr tvungen att följa med. Hon fiskade upp sin plunta från väskan och tog en klunk. Hon hade nog aldrig känt sig så arg innan som hon var nu.

"Bara för att du är mitt skyddsobjekt så är du inte viktigast." sade han och såg på henne. Han satte sig på hennes säng och la armarna i kors.

Hon tog ytterligare en klunk och tittade på honom.
"Jaså? Då har du nog läst fel i dhampirernas kodbok, Moroi är det viktigaste för er, speciellt om ni ska överleva. Moroi före blod" sa hon och lutade huvudet mot väggen. Hon tog en klunk till och tittade upp i taket.

"Jobbar jag nu? Det här är en patetisk övning som jag redan visat mig för." sade han kallt och såg på henne. Han granskade henne och fnös lågt.

Grace tittade på honom och pekade på dörren.
"Om du inte vill göra den här patetiska övningen kan du gå härifrån" sa hon och reste sig upp. Hon skakade på huvudet.
"Jag vet inte ens varför jag litade på dig till och börja med" muttrade hon och drog ut en bok från sin bokhylla.

Han såg på henne och reste sig upp. Han gick därifrån och gick mot rektorns kontor. Han tänkte iallafall försöka komma undan från uppgiften då han inte alls ville slåss mot lärare då han visat sig värdig att vara en seriös beskyddare.

Grace morrade till och sparkade på bokhyllan innan hon satte sig och öppnade boken hon hade tagit. Det var boken hon hade fått från prästen veckan innan, men som hon inte hade hunnit öppna. Hon började läsa och hoppades på att få hitta några svar om sitt tillstånd där.

Efter flera timmars argumenterande och klagande så lyckades han bli fri från uppgiften. Några av beskyddarna på skolan stod i godo för honom då de befunnit sig på slottet under händelsen och sett honom. Han gick nöjt mot sitt rum igen och la sig på sin säng.