wolfy & rollspelare prs

Han förde fingrarna över hakan i ett försök att hålla tillbaka ett leende. Han hade igen lyckats få henne att rodna. Var det han som fick henne att reagera på det viset eller hade hon alltid lika svårt med komplimanger? Den saken fick det bli ändring på.
"Tappade du talförmögan?" frågade han roat.

Cleo tittade bort från honom och log smått, hon ville slå honom för att han fick henne att känna så som hon gjorde.
"Håll käften." sade hon bara och skakade lite på huvudet åt honom. Hon började sedan att småäta lite av grönsakerna.

Jonathan skrattade åt hennes vassa tunga.
"Tänk på språket, unga dam," varnade han henne retsamt och smackade med tungan. Han tog en sista tugga av maten innan han lutade sig tillbaka mot ryggstödet.

Cleo skrattade till och skakade lite på huvudet innan hon reste sig upp. Hon plockade undan allt och började diska, tänkte inte säga något mer utan valde att leka sur.

Jonathan rynkade på pannan då hon inte sa någonting mer. Han var inte helt med i svängarna nu utan kände sig rejält bakom flötet. Hade han sagt någonting som hon tagit illa upp av? Och vad hade han i såfall sagt?
"Cleo?" Han reste sig upp för att ställa sig bakom henne. Händerna placerade han vid hennes höfter innan han lutade sig närmare henne, så hans bröstkorg lätt trycktes mot hennes rygg.

Cleo höll sig från att le medan hon diskade, trots att hon stod med ryggen mot så kändes det ibland som att han alltid visste hur hon mådde.
"Jag diskar, Jonathan." sade hon så kallt som hon vågade, hon ville inte börja ett bråk eller något utan hon ville bara få honom att svettas lite.

"Du kan diska senare." Jonathan sträckte ut sina långa armar för att med händerna lossa diskborsten från hennes ena hand och kärlet från hennes andra hand. Sedan greppade han ett löst tag om hennes handleder för att vände henne mot sig. Han såg forskande på hennes ansikte innan han lyfte upp henne i sin famn, började gå mot vardagsrummet. Han sjönk ner i soffan utan några planer på att släppa taget om henne.

Cleo rynkade på pannan och bet sig hårt på läppen för att inte le eller skratta, vilket hon verkligen kände för att göra. Han var så otroligt gullig.
"Vad gör du?" suckade hon och gnällde lite istället. Hon la armarna i kors över brösten och lutade sig så långt ifrån honom som hans omfamning tillät.

"Nu ska du sluta sura," tyckte han och putade barnsligt med underläppen. Han imiterade sedan henne genom att lägga armarna i kors över bröstet, han var dock beredd på att lägga armarna om henne igen ifall hon skulle få för sig att försöka smita iväg från honom.

Cleo blängde på honom och lutade sig ännu längre bort ifrån honom. Hon tog bort handduken från sitt hår och slängde den lätt över hans ansikte innan hon tog löpet ifrån honom med ett fnitter. Hon gömde sig bakom en vägg och log stort, hon visste inte hur han kunde ha den effekten på henne. Hon brukade vanligtvis vara ganska lättirriterad och det var få personer som hon klarade av att vara med en hel dag utan att bli minsta sur.