På andra sidan

Azzum!!

Tack så mycket! ^^ ♥

Braa den var läste bara senaste kapitlet orkade inte läsa allt tyvar!

Tack! ^^ Haha, förstår att du inte orkade läsa hela!
Men tack för att du kommenterade iaf

Nästa kapitel! Sry för att ni har fått vänta, men jag försökte göra det långt nu!


Kapitel 23



Jag gick medvetet mot staden och den mindre marknaden som människor flockades runt. Oavsett vilken dag det var så var det marknad, förutom söndagar. Och det spelade ingen roll vilken dag det var, hur stor marknaden var eller vad som fanns att köpas, det var dit de som hade råd gick. Det var lika mycket folk varje gång.
Det var tjockt med folk och bara ett fåtal kom fram till stånden. Jag övervägde att gå runt, men insåg att jag skulle väcka misstänksamhet, i värsta fall tas för tjuv. Självklart skulle jag inte bli dömd som dotter till en adelsman, men jag behövde inte mer problem mellan mina föräldrar och mig. Så jag fick gå igenom folkmassan så gott jag kunde.
Jag trängdes så försiktigt som möjligt, jag ville inte att någon skulle lägga märke till mig allt för mycket. Det var svårt, dock. För ingen stod still, alla försökte komma fram till stånden där de sålde sakerna som alla så girigt ville ha.
Jag var vid utkanten av folkmassan när någon drog mig mot ett av stånden. Det var en man med huva som jag inte kände igen från första anblicken. Jag skulle skrikit, men hindrade mig själv när han viskade:
”Ta det lugnt, okej?”
Rösten gick inte att ta miste på. Det var Hector.
”Hector?” frågade jag lågt men ilsket. ”Vad gör du här?”
”Jag måste prata med dig”, svarade han.
”Nej, det måste du inte”, svarade jag kort utan att riktigt tänka efter innan. Vad var det jag sa? Jag ville prata med honom, mer än något annat, men samtidigt visste jag att jag inte kunde. Det var så frustrerande.
”Vad är det, har jag gjort något?” frågade han och jag kände att jag bara ville skratta utan anledning.
”Hector, sa jag inte åt dig att vi inte kunde träffas mer?” frågade jag medveten om att jag hade sagt till honom förra gången vi sågs, på natten.
”Nej”, svarade han till min förvåning. ”Du sa att jag inte kunde träffa dig – på natten.”
Jag himlade ofrivilligt med ögonen. ”I så fall får jag väl säga det nu. Jag är trolovad med lord Tristan, det vet du och varken du eller jag kan ändra på det. Du är.. jag vet inte ens vad du är! Jag vet inte var du bor, eller någonting om dig längre. Jag känner inte dig… och du känner inte mig. Så är det, och vi kan inte längre träffas. Varken offentligt eller i smyg. Du får leta upp någon annan att komma till på natten om du är skadad. Jag kan inte hjälpa dig längre”, sa jag med ett brustet hjärta.
”Att du var trolovad hindrade dig inte innan.”
”Jag var dum och dåraktig innan.”
”Och det är du inte nu?” frågade han med ett flin.
Jag rörde inte en min. ”Nej, Hector. Det är jag inte”, sa jag och gjorde ansats för att gå när han tog tag i min arm och höll mig tillbaka.
”Isabella, snälla, lyssna på mig”, sa han med ånger i rösten när jag lätt försökte kämpa emot.
”Jag lyssnar”, sa jag och tittade in i hans bruna ögon.
”Du kan lämna ditt liv här. Du kan rymma med mig”, började han men jag avbröt honom.
”Nej, Hector. Jag är inte sådan.”
”Du sa att du skulle lyssna”, påpekade han.
Motvilligt höll jag tyst när han fortsatte.
”Jag bor inte ensam. Jag bor med några andra i skogen. De är vänliga och skulle gärna acceptera dig som en ny medlem. Du skulle inte behöva bry dig om ditt öde, du kunde få valmöjligheter. Du kunde få välja vad du vill göra utav ditt liv. Det skulle bli som när vi var små, bara att du inte behöver gå hem till dina föräldrar varje kväll.”
”Hector, snälla.. Tvinga mig inte att—”
”Säga nej?”
”Välja mellan min familj och dig”, avslutade jag meningen.
”Så du tycker att valet mellan ett bestämt öde och ett valfritt öde är svårt att fatta?” frågade Hector som om det var något skämt.
”Försök att se det ur min synvinkel för en gångs skull. Det är inte bara att lämna min familj och allt jag äger. Jag kan inte bara bestämma att jag ska lämna mitt liv bakom mig, bara sådär. Så tvinga mig inte välja. I alla fall inte just nu”, sa jag vädjande.
”Fundera på det, snälla? För min skull?” frågade han.
”Varför skulle jag göra något för din skull?” frågade jag men suckade sedan. ”Men visst, jag ska fundera på det. Men bli inte besviken om jag säger nej.”
”Det låter som om du redan har bestämt dig.”
”Nästan”, svarade jag.
”Så varför sa du att du skulle fundera på det?” frågade han allvarligt.
”För att du skulle låta mig gå så att jag kunde leta reda på Gareth”, sa jag och tittade utmanande in i hans ögon.
”Vadå, är han försvunnen?” frågade Hector med oro i rösten. I den stunden kunde jag inte avgöra om det var sann oror eller falsk.
”Mor bad honom gå ut en stund, och han har inte kommit tillbaka på en stund. Så jag skulle leta efter honom”, svarade jag.
”Varför du? Dina föräldrar brukar inte låta dig gå ut ensam. I alla fall inte sen de förbjöd dig att träffa mig”, sa han.
”Jag vet inte, Hector. Snälla, låt mig bara få leta efter Gareth. Jag har ingen aning om vart han är.”
”Ska jag hjälpa till?” frågade Hector vänligt.
”Det behövs inte”, svarade jag med ett litet leende. ”Men du kan väl hålla ögonen öppna? Han borde vara här någonstans, eller runt huset i alla fall.”
”Vart sa han att han skulle gå?” frågade Hector.
”Som jag sa, så sa mor att han skulle gå ut och skicka iväg en man. Men hon ville bara att han skulle gå”, sa jag ganska lågt. Jag ville inte nödvändigtvis berätta för Hector att Tristan var där, och att vi var ensamma. Jag visste inte varför, men jag ville bara inte berätta för honom.
”Varför? Isabella, jag förstår ingenting. Bara säg varför, det är väl inte en sådan stor sak?” sa Hector med en tålmodig röst.
”Okej. Tristan kom och mor skickade iväg alla för att han och jag skulle vara ensamma. Sen gick han och Gareth kom inte tillbaka. Jag erbjöd mig att gå och leta eftersom jag behövde tänka. Men som du ser går det inte så bra”, sa jag och försökte att inte låta panikartad.
Hector tittade på mig med en blick som jag inte kunde förklara. ”Okej, då förstår jag. Jag håller ögonen öppna”, sa han kort.
Jag kunde inte låta bli att förvånat titta på honom.
”Vadå?” sa han. ”Förväntade du dig inte att jag skulle reagera så som jag gjorde? Skulle jag vädja och be för att du skulle följa med mig? Jag tänker inte göra det. Du gjorde det ju så tydligt att du inte tänkte följa med, även om jag ser att du vill.”
Jag kunde inte hindra mig själv från att känna mig skamsen. Jag var orättvis mot honom.
”Förlåt”, mumlade jag. ”Tack.”
”Ingen orsak”, sa Hector med en vänlig röst. ”Jag är ledsen att jag blev irriterad.”
”Du har inget att säga förlåt för. Du har rätt. Jag vet inte vad som är fel på mig vissa stunder”, sa jag med ett litet, sorgset leende.
”Det skadar mig att se dig så sorgsen. Jag önskar att jag kunde göra något”, sa han och påminde om Gareth.
Jag log stort. ”Gareth sa precis samma sak för en stund sedan”, sa jag.
”Han bryr sig väl också om dig”, svarade Hector allvarligt.
Mitt leende försvann. ”Förlåt för att jag är så envis. Jag borde gå och leta efter Gareth innan mor och far undrar varför det tar sådan tid”, sa jag. ”Tack igen.”
”Ingen orsak”, sa Hector.
Det blev tyst mellan oss och jag mötte hans blick. Han var nästan perfekt. Men jag fick inte tycka det. Jag fick inte.
”Så.. hejdå”, sa jag långsamt och motvilligt. Jag ville inte gå.
Hector log som svar och jag gick förbi honom för att leta efter Gareth.

Den var ju bra!



*bevakar*

Naw, tack! ^^

Om Gareth har blivit skadad av en viss Tristan kommer jag definitivt ta kol på Mr. Odräglig Tölp, oj, menade Tristan. ♥ Tänker bränna honom som en häxa och sedan lägga hans huvud på en påle och lägga den utanför kyrkporten. ♥

And then I will burn his head again and stab it 666 times. ._. AND I will curse him so he will go to hell.

Kanske borde göra det oavsett om han skadat Gareth eller inte, han skadade ju Hector... o.o

*elakt skratt*

Superbra!

AlexZz HAHAHAH xD ♥
Du är för underbar (ondskefull)! Tack så sjukt mycket för din... ovanliga hälsning till min karaktär ♥ Nej men tack!

Har en liten idé om vad som ska hända i framtiden... Omg, you guys will hate me so much xD

Det där låter inte bra.
Och klart vi inte kommer hata dig. Möjligtvis ogilla dig väldigt mycket.

Hahah ^^ Får väl se om jag gör det eller inte x)