Jag som aldrig blir kär

SÅ bra! Längtar efter fortsättning.

Nu lägger jag en liten annorlunda syn på detta, Daniel ska få ett eget kapitel, kanske får han något till, vi får se. Hoppas ni gillar det
--

Daniel

Herregud,Luna? Vad gör hon här? De sa visserligen inte vem som ville träffa mig men jag trodde aldrig att det skulle vara Luna, jag hoppades mer på Mark. Snälla stäng dörren, stäng dörren,stäng dörren! Jag vill helst inte prata med henne nu, senare eller i framtiden. Åhnej, hon kommer in, vänd om, snälla vänd om! Kärringen som öppnade dörren för henne stängde dörren efter att ha berättat för Luna att hon skulle knacka på dörren när hon ville ut. Gå tillbaka till dörren och knacka snälla! Jag borde sluta viska i mitt huvud sådär, det funkar inte. Luna sitter framför mig och jag kan inte sluta stirra på henne, måste jag vara så förvånad av att hon är här? Herregud, Danne, samla dig.

-Vad gör du här? frågade jag surt.

Varför surt? Det skulle inte låta surt,herregud.

-Jag ville prata med dig, sa Luna.

-Om vad? Frågade jag.

-Det som har hänt, sa hon. Jag vill bara reda ut allt.

-Varför vill du reda ut något? Allt är ditt fel, sa jag.

-Inget är mitt fel, jag vill reda ut det för Mark mår dåligt av allt detta. Sedan du var med oss sist har han mått uselt, berättade hon.

Mark mår uselt? För vad jag berättade för honom? Undrar om Luna vet om det, men Mark sa att han inte skulle berätta för någon. Fast om han berättade för Luna så skulle jag inte bli förvånad.

-Varför? Han har inget att må dåligt över, bara att han sabbade vår vänskap,sa jag.

-Skojar du? sa Luna.

-Va? sa jag förvånat.

-Mark har inte sabbat något, det var du som sabbade er vänskap, sa hon. Mark har försökt att få allt att funka men du vägrade helt. Jag har inte gjort dig något, jag har försökt att bli din vän men även det vägrade du.

-Varför skulle jag vilja vara vän med dig? frågade jag. Du har tagit Mark från mig, han har inte hängt med mig på evigheter, det är inte jag som har sabbat något mellan mig och Mark, det är DU.

De sista tre orden sa jag samtidigt som jag pekade på henne, hon tittade ner i bordet.

-Daniel, sa hon sedan.

-Vad,sa jag surt.

-Jag tycker att du borde tänka igenom alla dina misstag som du gjort den senaste tiden, sa hon. Inget av det du gjort mot mig eller Mark har bara gjort oss illa, även dig. Jag tror att du mår minst lika dåligt som Mark gör, jag avskyr att se honom såhär och jag tror inte att du vill det heller. Jag vet att du inte gillar att jag är tillsammans med honom men du ska veta att jag älskar honom och han älskar mig, jag vill bara att han ska må bra och att du och alla andra kompisar han har kan gå med på att försöka lära känna mig och förhoppningsvis bli komips med mig också.

Jag satt och lyssnade på henne, hennes ansiktsuttryck visade att hon berättade sanningen.
Hon älskar verkligen honom, kanske mer än vad jag gör.

-Daniel, sa hon. Jag ville bara att du skulle veta det, det var därför som jag ville träffa dig. Jag vet inte om du tänker göra någonting åt det men jag har sagt vad jag ville och tänker gå om du inte har något mer att säga.

Hon tittade på mig och jag tittade på henne, hade jag något mer att säga till henne? Alla mina tankar forsade runt i skallen på mig. Hon suckade och reste på sig, hon började gå mot dörren.

-Vänta! Sa jag högt.

Luna vände sig om och tittade på mig. Jag kunde inte få fram ett ord, jag satt helt tyst så hon vände sig om mot dörren igen.

-Menade du det du sa? Frågade jag snabbt.

-Vilket av det? frågade hon.

-Att du älskar honom,sa jag tyst.

-Ja, sa Luna. Jag menade det, jag skulle inte ha sagt det om jag inte menade det.

Jag tittade ner i bordet.

-Mår han verkligen uselt? Frågade jag.

-Ja, han sover inte som han ska, sa hon.

-Tror du att han vill prata med mig? Frågade jag.

-Kanske, men jag vet inte om han går hit själv, sa hon. Kanske om du frågar honom.

Jag tittade mot henne igen.

-Tror du verkligen att han skulle komma om jag
frågar honom? frågade jag. Det tror inte jag.

Hon ställde sig bredvid mig.

-Om du frågar så får du reda på det, antingen så är han villig att komma eller så vill han inte, sa hon.

Jag suckade och tittade ner i bordet ännu en gång.

-Eller,sa hon.

Ännu en gång tittade jag på henne.

-Eller vad? Frågade jag.

-Eller så tvingar jag honom att komma hit och träffa dig, sa hon.

-Allvar? Frågade jag.

-Ja, jag vill att allt ska bli bra igen, sa Luna.

Hon gick och knackade på dörren och när den öppnades och hon stod mitt i dörren vände hon sig om.

-Hoppas du tänker igenom vad jag har sagt, sa hon,

-Tack Luna, sa jag.

Hon tittade på mig.

-För att du kom, sa jag.

Hon nickade till svar och gick sedan, när dörren stängdes stirrade jag ännu en gång ner i bordet och började fundera på vad hon hade sagt till mig. Mark mår uselt och hon vill att allt ska bli bra igen, hur kan det bli bra när jag sitter inspärrad för det jag gjort? Jag kanske skulle prata med Mark, prata med honom om allt som hänt och det jag berättade för honom. Dörren öppnades igen och en vakt kom in för att ta mig till min cell, jag suckade när han tvingade mig att resa mig. Från rummet till min cell funderade jag på Lunas ord, jag kanske borde be om att få ringa till Luna eller till Mark. Luna sa att hon kunde få hit honom om han vägrade om jag nu skulle fråga honom. Vakten öppnade min celldörr och väntade på att jag skulle gå in sen stängde han och gick.

Jag satte mig på den lilla obekväma sängen jag har i cellen, filten jag använder som täcke är gråbrunt och väl använt, madrassen har fläckar ooch massa ställen som är sönderrivna så innehållet tittade ut, kudden är knölig och nästan omöjligt att få bra så man kunde sova lite under nätterna, metallsänggavlen är inte mycket bättre. Ingenting i min cell är bra, allt är gammalt och begagnat av andra som suttit inne, dom kanske skulle fixa nya grejer någon gång men varför skulle dom göra det egentligen? Det är ju bara sådana som jag som hamnar här ändå, det går väl isönder lika fort som det kommer in nytt. Jag hoppas att Mark vill prata med mig.

--

Vad tycker ni? ska han få ha fler kapitel ?

Ja, han kan ha fler kapitel

Här kommer det lite mer till er

Mark

-Varför fick jag inte veta var du var igårkväll och inatt? Fråagde mamma mig direkt när jag kom in genom ytterdörren.

-Jag glömde, mumlade jag.

-Mark, suckade hon. Du vet vad jag har sagt efter vad som har hänt med Daniel, du måste höra av dig, jag vill veta var du är på kvällarna och nätterna, sa hon.

-Jag vet mamma, jag glömde det. Jag var hos Luna, du kan ringa henne och fråga om du inte tror mig, sa jag.

-Okey, vad bra. Du förstår väl att jag blir orolig, sa hon. Säger du att du var hos Luna tror jag dig, jag behöver inte ringa henne för att få bekräftelse för det.

Jag nickade bara till var, jag gick till mitt rum och lade mig på min säng. Jag lade mig under mitt täcke med det mörkblåa påslakanet med små stjärnor uppe i hörnen och en stor våg vid en strand nere vid kanten, kudden hade bara stjärnor. Jag matchade lakanet väldigt bra för det är mörkblått det också, jag tittade runt i mitt rum medans jag tänkte på allt, allt som har hänt, allt som Daniel sagt, allt dom har hänt med Luna, precis allt. Jag förstår inte hur jag har orkat med allt, jag känner mig utmattad men inte enbart fysiskt utam psykiskt också. Jag undar om Luna tänker på något av det, om hon tänker på Daniel eller om hon tänker på vad som har hänt. Hon såg lite fundersam ut när jag gick innan, undrar vad hon tänkte på då.
Jag tar min mobl ur min ficka och började skriva ett sms;
Hej Luna, jag tänkte inte på det innan men när jag gick innan såg du fundersam ut. Tänkte du på något speciellt eller du är bara orolig? Bertta för mig om du vill, jag vill inte att du ska gå runt och vara orolig och ledsen för min skull.
Jag älskar dig.
Mark.
Jag ångrade inte att jag skickade det till henne men jag fick inte svar direkt som vanligt, undrar vad hon gör. Det tog nästan hela dagen innan hon svarade;
Hej Mark, förlåt att jag inte svarade tidigare men jag har haft lite och göra. Jag har varit orolig för dig under hela dagen för att jag bryr mig om dig, jag vill vara orolig för dig. Jag vill prata med dig om en sak. Jag har varit hos Daniel och pratat med honom.
Luna.
-
Jag stirrade på hennes svar, hon har pratat med Daniel. Varför, hur , när och om vad?
-
När gjorde du det och varför? Du berättade väl inte att jag hade berättat för dig om vad han berättade för mig? Han får inte veta det , inte än iallafall.
-
Nej, jag berättade inte för honom. Jag ville bara prata med honom om allt som har hänt mellan oss tre, jag ville förklara varför jag ville att han skulle ha försökt bli kompis med mig istället för att göra som han gjort. Han vill prata med dig.
-
Okey, det förstår jag att du vill.
-
Han vill prata med dig.
-
Varför?
-
Vet inte, han vill nog prata om vad som har hänt med dig och ingen annan. Går du inte frivilligt drar jag dit dig.
-
Eller hur.
-
Tror du mig inte? Jag gör det, jag lovar.
-
Det tror jag säkert. Jag vill inte prata med honom.
-
Mark.
-
Nej, jag vill inte. Du får dra mig dit isåfall.
-
Bra, då vet jag det.
-
Efter det skrev vi inte mer, jag lade telefonen bredvid mig i sängen och suckade. Hon kommer att dra dit mig snart, det är något som jag inte tvivlar på.
-----

jag funderar på att skicka in lite av denna berättelsen till nåt av alla bokförlag som finns men är inte säker. Vad tycker ni? Borde jag göra det?

Testa Bonier, de brukar vara bra. Tycker att det är en jättebra idé att skicka in den.

Lycka till!

Awesome, och göör det!