Sjunde året på Hogwarts

- Riddle är inte ett särskilt vanligt namn.. sade han för att skylla ifrån sig. Ingen fick veta något om avtalet. Det var alldeles för viktigt.
- Och din pappa, sade han och vände sig till Draco, Mördade min familj.
Han sade det inte med någon ilska, mest som ett faktum. För att bryta tystnaden bytte han snabbt samtalsämne.
- Visste ni att man kan transferera sig från Hogsmead? Frågade han, men innan de hann att svara ropades det ut att utegångsförbudet startade om fem minuter och James skyndade in.

Jag och Draco såg på varandra
- Hur vet han allt? frågade Draco.
- Han kan bara fått reda på det på ett sätt. inside information. sa jag och gick efter James.
- Vänta. roppade jag och James stannade. vi gick in i ett tomt klassrum.
- Riddle är inget vanligt efternamn det kan jag hålla med om. men det är ingen i våran ålder utanför dödsätarna som vet att mörkrets herre har det efternamnet! jag såg på James och jag tänkte inte ge mig förens jag fått svar. Draco stod undrande bredvid mig. han var inte förvånad över att höra att hans far mördat någons familj, han var snarare förvånad över att James inte anklagade honom för det.

Jag satt kvar vid bordet och snackade med Sally och Jack i 50 minuter, sedan drog drog Sally med oss till sjunde våningen där Gryffindors uppehålls rum befann sig.
Vi stannade framför ett porträtt med en tjock dam på.
-"Lösenord?" frågade porträttet.
Jag kollade frågande på Sally.
-"Carpe diem!" sa hon med sjungande röst och damen på porträttet nickade och öppnade sig som en dörr.
Jag hade aldrig varit i Gryffindor tornet, och till skillnad från Slytherins uppehållsrum så var det varmt, mysigt och hemtrevligt här.
När jag, Jack och Sally kom in så flockades några sjundeklassare runt oss.
-"vad gör ormarna här inne?" fräste neville surt. Jag backade undan.
-"Är hon en malfoy?" frågade han sedan med kisande ögon. Sally nickade och jag backade in i en fotölj och föll till golvet. Mitt hår skingrade sig och Gryffindorarna såg mitt ärr i tinningen.
-"Åh, välkommen till familjen." sa seamus när han såg hur vi också fick stryk av Carrows.

James tittade osäkert på Cara. Hade hon samma metoder som sin far.
"Lucius hittade inte mig då han mördade min familj. Jag hittade dem efter att ha varit utomhus hela dagen. Så Tom sökte upp mig istället, vi summerade. Även om jag förlorade stort såg han skicklighet och potential i mig. Han tränade upp mig och lovade mig betalning för att gå med hans armé, jag bad om en legendarisk stav." sade James. Han hoppades att denna korta version skulle räcka.

jag såg förvånat på Draco, pappa hade aldrig sagt något.
- Skulle du få fläder staven? frågade Draco skeptiskt och även jag såg frågande ut. James nickade.
- jag har svårt att tro det. sa jag. varför skulle pappa ge bort den? James ryckte på axlarna.
- Han har väll sina själ. sa jag och James såg frågande på mig.
- Ja du har rätt, jag är hans dotter. men du får inte berätta det för någon! lova det! sa jag och såg på honom.

James ryckte likgiltigt med axlarna och stoppade händerna i fickorna.
- Visst. svarade han, även nu likgiltigt. Han drog sin hemgjorda stav och viftade den lätt mot dörren som flög upp. Han vinkade god natt och gick mot porträttet av den tjocka damen.

Jag såg på Draco.
-Tror du han håller det? frågade Draco oroligt.
- Pappa kan säkert få honom på andra tankar annars. sa jag och log lite.
- Ska vi sova hos dig eller mig? frågade Draco och log.
- Vi kan sova hos mig. sa jag och gick mot poträttet och in i uppehållsrummet. Violet och Jack var också där och jag log. De andra såg argt på Draco men Neville kom fram till mig och log.
- Här har vi våran hjältinna. sa han och log, jag såg förvånat på honom.
- Ja du kastade crusius på Carrow. sa han och log, lika så gjorde de andra.
- Ja jag blev bara så förargad på dem. föresten hur gick det med er? de gjorde inget mot er va? sa jag oroligt mot dem.
- Nej, Alecto såg ut som hon ville göra något men lät bli. sa Dean och jag log mot dem.
- Föresten vad gör Malfoy här? sa Seamus och såg argt på honom.
- du vet att han är min kille, och vi sitter alla i samma båt. Carrows är inte bättre mot dem. och eftersom Violet får vara här får väll Draco vara det med. sa jag och log. de andra nickade, Seamus såg fortfarande argt på mig men gav mig till slut ett halvhjärtat leende.
- Jag trodde aldrig Gryffindor och Slytherin skulle sitta i samma rum utan att bråka. sa Ginny glatt.
- Det är inte omöjligt, nu när vi har ett gemensamt mål. sa jag och slog mig ner i Dracos knä där han satt i en fåtölj.
- Vi borde kanske skriva till trolldomsministeriet och be dem sätta syskonen i azkaban. sa Dennis och vi såg på honom.
- Det är nog ingen bra ide med tanke på att det är du-vet-vem som har tagit över trolldomsministeriet. sa Neville och vi nickade.
- Snape då? förselog någon och jag funderade. kanske skulle jag kunna prata med Snape, eller pappa så klart.
- Han bryr sig inte det minsta, han är du-vet-vems högra hand. sa Ginny argt och jag slog ner blicken. tänk vad min far och gudfar har lyckats med. de har sätt till att världen är kaos och elända, och vad gör jag? jag står mitt i mellan.
- Vi får helt enkelt kämpa i mot så gått det går, och vi får hålla ihop. sa jag lättsamt och de andra nickade. Draco började leka med mitt hår och jag såg in i elden.

Jag satte mig i soffan och Jack satte sig bredvid mig.
Neville och Sally satte sig tysta i varsin fotölj tills alla andra elever, uttråkat lämnade rummet.
Då flyttade Neville och satte sig bredvid mig, och utan förvarning drog han upp min vänstra tröjärm och ryggade tillbaka när han såg märket.
-"vilken sida står du på Malfoy?" frågade han snabbt.
-"JAG HETER VIOLE! OCH..."
Jag svalde.
-"Och jag vet inte. .." sa jag och begravde huvudet i händerna.
Draco och cara kom in

Neville såg på mig.
- Visste du om det? han pekade på Viole jag såg på henens vänster arm.
- Ja jag visste. svarade jag Neville såg på Draco.
- Jag antar att du också har ett, Malfoy? Draco sa inget.
- Och vems sida står du på? Neville såg på mig.
- Jag står vid mina käras sida. jag väljer inte sida i kriget för jag står mitt i mellan. sa jag och suckade. Neville såg förvånat på mig.
- Varför Cara? Vad ser du i honom, och henne. Neville såg på mig.
- Jag har kännt Draco sen vi började på Hogwarts, han var inte dödsätare då. vi blev kompisar och jag ser Draco för den han är. och Viole är en jätte snäll person. de är bara brickor i ett spel, precis som resten av oss. sa jag sorgset.
- En galen mans värld. sa Ginny och Neville nickade.
- Är det så? han såg på Draco och Violet.
- Jag ville inte ha märket. jag fick det för att far hade misslyckats. sa Draco och jag log.
- Det är sant Neville. Varför tror du att han inte kunde mörda Dumbledore. han är inte mödare, han får ta straffet för var hans föräldrar gör. precis som Viole. de har inte valt de själva. sa jag och kramade Dracos hand och log medlidande mot Viole.
- Är det verkligen så? Neville såg på Viole.

Jag nickade och kollade tårögt på Neville.
Han kollade ned på märket.
-"Svider det?" frågade han.
-"JA!" sa jag och Draco samtidigt.
-"det är för sent för er att smyga tillbaka till ert elevhem, så jag antar att Jack och Viole får sova uppe i killarnas sovsalar med oss, och..ehm..Draco *host* får sova i flickornas sovsalar med Cara." sa neville.