PRS Medi och Emma07 Vampire

Matthew såg på henne, kramade lätt hennes hand.
"Jag vet faktiskt inte riktigt. Han påstod att far ville att jag skulle ringa", sade han, fortfarande konfunderad. Och han visste faktiskt inte riktigt ifall han borde ringa upp eller inte.

Hon nickade kort och drog bort handen.
"Jag måste tillbaka. " Hon gav honom en kyss på huvudet innan hon gick in bakom kassan. Nickade åt kunder och log mjukt.

Matthew log mjukt tillbaks och såg efter henne, försökte sen återgå till arbetet. Inte för att det gick särskilt bra, han kunde inte koncentrera sig på det alls. Till sist bestämde han sig för att iallafall ringa till sin skapare, slog tyst numret som han fått och ringde upp. Han trodde inte det kunde vara så farligt, hans far var ju en god man.

"Matthew! Förlåt att jag bad Jordan att droppa av mitt nummer. Min mobil blev stulen och jag minns inte ditt nummer." Fadern lät glad och han harklade sig.
"Jag hörde från din bror att du hittat någon du inte vill dela. Vet hon om vad du är och tänker du dela? Ifall inte borde du göra henne till din ägodel, husdjur eller vad du vill kala det."

Matthew lyssnade tyst, suckade sen.
"Du känner mig nog bra för att veta att jag inte tänker göra det", sade han envist. Han tyckte sådant var alldeles för omänskligt, så han satte sig oftast starkt emot sånt.

"Du behöver inte kalla henne för ägodel, inte djur häller. Ditt sigil kommer vara på henne om du gör det. Om Du har det så kommer Jordan att sluta." Han suckade.
"Har hon det jobbigt?"

Matthew suckade igen.
"Tyck vad ni vill men jag är mer mänsklig än så. Och Jordan kan hålla sig undan utan det", sade han envist, suckade igen.
"Hon är rädd", sade han, önskade att kunde hjälpa henne mer. Men inte på det viset det dem tyckte.

"Vet du ens vad ditt sigill är?" Han suckade trött och man hörde att han bläddrade i något.
"Du behöver inte göra illa henne. Det är dessutom bra ifall Jordan hittar någon äldre en dig."

Matthew suckade.
"Det var du som förklarade det för mig. Hur man biter någon för att sätta ens sigill", sade han, lutade sig bak och såg sig omkring.
"Jaså? Och hur skadad det inte att bita henne?", sade han envist. Det fanns visserligen ett sätt till att visa att hon var hennes som gällde även för vampyrer, men de hade träffats bara dagar innan och nån förlovning var ju verkligen inte aktuell än.

"Hon klarar det." Han lade på.

Hon kom ut med en kopp kaffe och en bit tårta.
"Jag tror du behöver det här." Hon log och slog sig ner, böjde sig fram och planerade huvudet i händerna.