rollspelare & wolfy prs

”Fråga mig pånytt ikväll så får du ett svar.” Han hade helt ätligt inte hunnit bilda sig en ordentlig uppfattning än för det var ju inte mycket alls han hunnit se än. Frågade hon honom ikväll igen så skulle han knappast vara lika fåordig om saken som han nu var.

”Vi kan gå av i byn, ingen vet vilka vi är så vi kan nog sysselsätta oss en stund. Jag kan be Jacob lämna två hästar, det är en kort bit mellan byn och slottet. Men det är om du vill, såklart!” Hon granskade honom lite snabbt och log svagt, hon själv tyckte om att umgås med honom men hon visste ju inte hur han kände över det.

Att se sig om i byn utan risk för att bli igenkänd lät som en mycket god idé i hans öron, så han nickade som bekräftelse på att de skulle göra så.
”Jag trodde du fann hästarna skrämmande?” Smått retsamt höjde han på ett ögonbryn. Han känd drog tillräckligt bekväm med henne för att inte vara så allvarlig hela tiden.

”Retas du med mig?” Hon kunde inte låta bli att skratta lite men ryckte lätt på axlarna. ”Dom är läskiga men jag kan inte be dig att gå hela vägen och det känns nästintill elakt att be vakterna vänta och jag tror att vi blir påkomna med att vara kungliga om vi har vagnen där.” Dessutom kändes det lugnt att vara med djuren när hon var med gonom.

Han kunde inte låta bli att skratta. Dels för att hon tydligen fortfarande fann hästarna som skrämmande djur, men också för att hon på något sätt var otroligt gullig då hon pratade i ett utan paus. Tack gode Gud för att ingen kunde läsa eller höra hans tankar.
”Vi kan alltid rida tillsammans också.” Det var mest sagt på skoj, ingenting han lagt särskilt mycket vikt på då orden lämnat hans mun.

Estelle höjde förvånat på ögonbrynen och skrattade till, kunde inte låta blivit rodna lite.
”Du är ganska fräck, Nicolas.” Hon kunde inte säga att hon inte gillade det, det var ganska charmigt och hon gillade verkligen hur han verkade avslappnad i hennes sällskap.

Med oskyldig min ryckte han på axlarna och puffade lätt till henne med armbågen. Han måste ändå erkänna att han trivdes ganska bra i hennes sällskap och han såg fram emot att under hans vistelsen i Skottland lära känna henne bättre. För de skulle nog komma varandra närmare.

Estelle skrattade till och puffade honom lite löst innan hon tittade ut genom fönstret med ett leende på läpparna. Hon lutade sig sedan fram och öppnade den lilla luckan som lät henne prata med föraren. Hon berättade om sin plan och log då han nickade lite. Estelle satte sig nöjt ner igen och granskade honom lite snabbt.

Att se henne så glad som hon var nu var första gången för honom. Estelle var en väldigt vacker ung kvinna men hon blomstrade verkligen ut då hon var lycklig. Vilket hon var nu när hon var hemma. Han kunde bara hoppas på att det eventuellt skulle växa fram känslor mellan dem, att han skulle kunna göra henne lycklig och vice versa.

Estelle spärrade lätt upp ögonen då hon började känna igen sig då de åkt ett bra tag.
”När jag var liten så brukade vi åka hit under sommaren. Mammas familj har en stuga in i skogen och där så var jag inte kunglig utan bara ett till barnbarn.” Sade hon leendes och pekade mot en riktning.