PRS mellan TildeW och Hufflepuffisen

Charlotte satte sig ner bredvid Vanessa. Hon visste att den frågan skulle dyka upp förr eller senare. ”Det har aldrig kommit på oss, men misstänkt har de väl gjort” sade hon. ”Men oroa dig inte, James kommer komma på något ifall en lärare skulle röra sig i närheten”.
Ibland lade Charlotte en aning för mycket förtroende hos Potter, en dålig vana hon har haft sedan många år tillbaka.

Vanessa nickade och försökte låta bli att oroa sig. Att de hade misstänkt något lät inte superpositivt, även om det kunde vara värre och Vanessa hade inte riktigt den tilltron till Potter som Charlotte hade. Men Potter hade ju visat under lunchen att han kunde uppföra sig.

Sedan började lektionen och Vanessa började brygga sin trolldryck.

Motgift mot Veritaserum var uppgiften professor Snigelhorn hade tilldelat eleverna. Charlotte visste att verktaserumet redan var svårt att kunna brygga, så ett motgift kändes ännu svårare.
Hon började förbereda alla ingredienser, 3 ormtungor, 4 skattnäbbar, 3 korpögon, 1 rävhjärta. 1 rävhjärta. Tanken fick henne att må dåligt, men kunde inte vissa det för hela klassen. Det här var trots allt ett viktigt steg inför F.U.T.T

Vanessa läste noggrant instruktionerna och följde dem steg för steg. Professor Snigelhorn hade betonat vikten av varenda lektion inför F.U.T.T. så hon hade inte direkt råd att misslyckas. Hon tog upp tungorna från ättikan och la ner dem i kitteln. Sedan lade hon ner skatnäbbarna och fortsatte med resten.

Charlotte var oerhört distraherad. Mer än som vad lönsamt. Hon tänkte på Potter och Black, på Vanessa och Remus och hur hon visste att Remus gillade henne men aldrig skulle säga något, hon tänkte på Severus och vilken lycklig person hon var som hade honom.
Det var en hög smäll som fick henne att komma tillbaka till verkligheten. Hennes klädnad var täckt av den svarta, kletiga geggan som skulle föreställt ett motgift.

Vanessa hörde plötsligt en smäll och hoppade till. Hon vände sig om och fick syn på Charlotte full av någon svart, kletig smörja. Hon drog lite på läpparna på den lustiga synen men vände sig mot henne. "Kom, jag hjälper dig att bli av med det" sa hon till henne. Det var aldrig kul att misslyckas med en trolldryck.

Charlotte kände hur det stack till i ögonen på henne. Hon kunde inte gråta nu! Framför alla hennes klasskamrater. Vanessa, som stod vid bordet framför henne, erbjöd sig att hjälpa henne få bort det värsta, men hon skakade bara på huvudet. ”Nej! Jag kan göra det själv. Dessutom måste du bli färdig med den där trolldrycken” sade hon.

Vanessa nickade bara och lät Charlotte vara. En del ville bara vara ifred när något sådant inträffade, och Charlotte var kanske en av dem.
Istället vände hon sig mot sin egen bänk och fortsatte tillreda sitt motgift.

Charlotte gick ut från klassrummet och skyndade sig iväg till toaletten. Hon överdrev nog lite när det kom till allt som stänkt över henne och var mer än säker på att det skulle vara lättare att få bort från håret än vad hon intalade skg själv.

Till slut var Vanessa klar och hon verkade faktiskt ha lyckats framställa motgiftet. Hon blev båda överraskad och glad, det var långtifrån alltid som hon lyckades med en trolldryck. Till och med professor Snigelhorn verkade förvånad, även om han försökte dölja det.