wolfy & rollspelare prs

Cleo hade kommit i rätt tid, han var nästan klar med maten. Han dukade fram två tallrikar på bordet med bestick och glas innan han vände sig mot henne. Han tog lite tid på sig att granska henne, förstod inte varför han fortfarande blev så förvånad över hur gullig hon var. Han var övertygad om att det inte fanns ett tillfälle då hon inte var rar.
”Kom här.” Han vinkade henne till sig i hopp om att få en kram.

Cleo följde hans rörelser med blicken och bet sig på läppen då han på något sätt ändå såg otroligt bra ut när han gjorde vanliga sysslor. Hon höjde ena ögonbrynet när han sa något som hon inte hörde, hon fattade dock att han ville henne något då han vinkat till sig henne. Hon gick fram till honom och log svagt.
"Va?" sade hon bara och la armarna om hans nacke.

Jonathan kunde inte låta bli att skratta åt henne, hon hade verkat befinna sig i sin egna värld för en stund.
”Va?” upprepade han retsamt och drog in henne i en kram, ”jag ville bara hålla om dig en stund.” Han flyttade upp händerna till hennes ansikte för att stryka tummarna över hennes kinder.

"Gör inte narr av mig." gnällde hon och rodnade svagt. Hon log stort och smekte lyckligt hans händer. Hon gäspade stort och blinkade några gånger innan hon ställde sig på tå för att kyssa hans nästipp med ett litet skratt.

"Är jag tråkig?" frågade han då hon gäspade och höjde på ett ögonbryn. Han vände sig om för att se till maten, kände sig ganska nöjd med sig själv att han inte råkat bränna vid eller på annat sätt skämma ut sig. "Ta för dig." Han gjorde en gest mot den färdiga maten.

Cleo skakade på huvudet och kysste hans kind innan hon satte sig ner. Hon log svagt åt hur fint han hade gjort det innan hon la upp på sin tallrik.
"Tack så mycket." log hon och började leendes att äta.

Då hon lagt upp en portion på sin tallrik gjorde han detsamma åt sig innan han satte sig ner vid bordet. Han åt inte så mycket utan satt försjunken i sina egna tankar med blicken fäst på Cleo. Hon förtjänade bättre än det här, bättre än honom. Hans värld var helt annorlunda hennes egen och mycket farligare. Trots att han inte hade någon tanke på att berätta om det för henne nu så kände han inte att det var något han ville göra över huvudtaget. Det var något han inte skulle kunna ta tillbaka utan hon skulle, vare sig hon ville eller inte, bli en del av världen då hon var medveten om den.

Cleo sneglade upp på honom lite då och då, hon åt sig mätt innan hon harklade sig och lutade sig bakåt.
"Varför kollar du på mig som om jag vore döende?" log hon och kastade lätt en gurkskiva på honom. Hon var inte den typen som lekte med sin mat men hon ville bara få honom att le, bara lite.

Jonathan blinkade till några gånger med ögonen, såg från gurkskivan hon kastat till henne. Han skakade sedan lätt på huvudet med ett snett leende på läpparna.
"Jag kollar på dig som om du vore det vackraste jag sett," rättade han henne innan han tog en tugga av maten. Trots att det inte var vad han hade tänkt på så var det sant. Cleo var vacker.

Cleo rynkade på pannan och öppnade munnen för att svara men fick inte ut något. Han hade verkligen förvånat henne där, till det stadiet där hon var mållös. Hon rodnade igen och tittade generat bort ifrån honom.