Lovely brothers [PRS Skorpa & Beben]

Jimin ser runt i rummet. Hans mamma ser lycklig ut, väldigt lycklig men Jimin kan inte vara glad för hennes skull. Han vill också kunna vara lycklig men tydligen vill de högre makterna att de ska vara lyckliga tillsammans. Den yngre ser på Yoongis fötter, står i öppningen av vardagsrummet medan föräldrarna står och pratar med varandra medan de två yngre står vid två olika sidor av rummet och ser på varandra. Eller varandras fötter, i Jimins fall iallafall.

Yoongi skakar enkelt på huvudet, han får försöka lite i alla fall. Om han låtsas som ingenting så kanske hans förjävliga känslor sticker iväg.
"Aja, här är vardagsrummet, som du kanske ser," berättar han och lägger händerna i sina byxfickor. Han låter blicken glida över det mörklagda rummet som skiner upp av brasans flammor. Ett stort svart piano står vid ett ut av fönsterna, som den mörkhåriga alltid brukar spela på. Balkongen utanför har glas för sig, och därifrån kan man se allt liv som försiggår i staden. Efter en liten stund börjar han vända på klacken och går förbi Jimin, medan han gör en liten handrörelse som visar att han ska hänga med. "Sen här har vi köket.."
Okej, så ja deras lägenhet är väldigt fin, hans pappa har jobbat som en välkänd advokat ett tag nu och han fixade den här lägenheten så fort som han hade råd med det. Nu sparar han för att kunna åka på en resa, antagligen för hela familjen.

Den yngre lyssnar på den äldre, fäster sin blick på pianot som står i rummet. Han vet att den äldre spelar, han har fått höra honom mer under veckan. Om inte de vuxna var här, och om den yngre inte vore här för att träffa sin mammas dejt, skulle han bett den äldre att spela men det kan han inte göra nu. Det skulle bli konstigt, iallafall för de två yngre killarna i rummet. Den yngre fortsätter att se på allt annat än Yoongi när den äldre går förbi honom, men följer ändå efter honom ut till köket där det fortfarande står mat på spisen. Jimin skulle faktiskt erkänna att det luktar gott om det inte var mammas pojkvän, eller vad han nu är, som hade gjort den. Mr Min är säkert jättesnäll men sextonåringen kan inte gilla honom. Inte just nu iallafall. Inte när den yngre, kanske, gillar hans son.

Yoongi låter sin hand glida mot väggen vid köket medan han ser sig lite omkring. Fönstret i köket låter vinden ta sin väg in, men den mörkhåriga killen sår snabbt igen den. Han vet mycket väl att han kommer förlora sitt tålamod under kvällens gång, han har inte tagit sina tabletter vilket kommer leda till ett helvete. Men han får helt enkelt hålla ut så länge som han kan, bara Jimin och hans mamma har stuckit.
Om de nu inte sover över. Tanken hade inte slagit Yoongi förrän nu, vilket får hans muskler att spänna sig. Den här kvällen kommer definitivt inte leda till något bra.
"Vi går vidare." säger han bara och låter sitt mörka hår falla över sitt ansikte medan han går mot sitt egna rum.

Jimin ser på den äldre killens rygg medan han slår igen fönstret och sedan står till i ett tag, innan han berättar att de ska fortsätta och visar Jimin vägen till ett rum. Den yngre ser sig omkring, försöker att inte tänka på att för exakt en vecka sedan var de två killarna också i ett rum. Dock var det under lite bättre omständigheter då, vilket bara gör den här upplevelsen jobbig men den yngre försöker att tänka bort det samtidigt som han vänder sin blick mot den äldres ansikte.
"Är det ditt?" frågar han lågt, vågar inte vara lika ... normal som han hade börjat bli runt den äldre. Lite mer som en vanlig människa som faktiskt kan prata. "Rum ... alltså."

Den mörkhåriga killen låter sin blick fastna i den yngres innan han svarar med en enkel nickning.
"Det är inte perfekt, men ja.." säger Yoongi och låter benen dra sig in i rummet. Han har inte så mycket i sitt rum egentligen. Sängen är rätt stor, den står vid fönstret medan ett par lampor hänger ovanför. Det är den enda belysningen i rummet förutom lampan vid hans skrivbord där hans dator också står tillsammans med ett par noter och engelskaböcker. På några galgar har han hela hans hög med tjocktröjor upphängda, men också den orörda skoluniformen som han funderar på om han ska slänga. Då rektorn slutat försöka övertala honom att ha på sig den. Resten ut av kläderna ligger ihop tryckta i en byrå på andra sidan sängen (han brukar använda den lite som ett nattduksbord.) På golvet, lite under sängen så finns det även en liten hundsäng, och ja, han har en hund.. och han har troligen glömt nämna det åt Jimin.
Han hade fått den gosiga lilla filuren efter de flyttat till lägenheten, efter hans vän försvunnit.

Den yngre ser sig omkring i den äldres rum efter att han har svarat och tar ett djupt andetag.
"Nej ... det är mysigt", säger han lågt men undviker att möta den äldres blick. Han skulle vilja kunna vara nära honom, till och med sova som de hade gjort förra veckan. Men den blonda kan inte det, och den äldre verkar inte vela det heller. Tyvärr.
Den yngre ser på den mörkhårigas säng och märker hur något som ser ut som en hundsäng lite under den.
"Har ni en hund?" Den yngre fortsätter att ha sin blick fäst på hundsängen, som att det helt plötsligt kommer att komma fram en liten hund på den från ingenstans.

Yoongi ser på den yngre med ett enkelt leende medan han hukar sig ner vid hundsängen.
"Han är väldigt blyg när det kommer till nya människor, han är fortfarande en valp antar jag," förklarar han medan han klappar lite på hundsängen för att lugna den lilla valpen, som blivit van vid den mörkhårigas doft. Efter någon minut eller två av ren tystnad, så kommer den japanska lilla spetsen fram med sitt gulliga huvud först. Yoongi drar en hand genom hans päls innan han försiktigt bär upp honom. "Men jag antar att du behöver lära känna honom nu.." mumlar han, mest för sig själv, innan han försöker lägga sin hund i Jimins famn.

Jimin ser på den äldre killen medan han hukar sig ner för att kalla fram hunden. Den yngre killen försöker att inte göra ett för fult läte medan den gulliga hunden tittar fram med sitt huvud. Sextonåringen tar emot den lilla vovven i sin famn, och klappar den lät då den ser väldigt rädd ut.
"Hej ..." säger Jimin och sätter sig på Yoongis säng ifall hunden skulle vilja hoppa ur den yngres famn. "Hur gammal är den?" Den blonda ser kort upp på den äldre eleven och fortsätter klappa den lilla hunden i sitt knä.

Loki verkar inte ha något emot Jimins sällskap, utan ligger lugnt och stilla i den blondas knä.
"Snart två," berättar Yoongi innan han lägger sig ner bredvid där Jimin sitter, med benen fortfarande ner över sängkanten. "Han verkar gilla dig, Jiminie."
Bara för att den yngre antagligen kommer bli hans styvbror, så betyder det inte att han kommer sluta med smeknamnet, nope. Och faktum är att han fortfarande får tänka på honom, titta på honom, prata med honom, han får bara helt enkelt inte kyssa honom. Det kan väl inte vara så svårt, eller?