[PRS] Dragon Fantasy & Emma07

Loke gick tyst med henne, magin var som sagt ganska lätt och han hade använt sig av det otaliga gånger så han behövde knappt ens lägga nån koncentration på den. Han såg runt lite på vägen genom skeppet. Han märkte direkt hennes reaktion, räknade snabbt ut vilka de båda där måste vara. Han såg på henne sedan, tänkte lite.
"Vill du så tar jag bort förtrollningen", sade han, sade det som en fråga. Förtrollning kanske inte var det bästa ordet för att förklara vad det egentligen var, snarare en manipulation, men det var lättare att säga så att folk fattade.

"Gärna." svarade Eira och såg på de andra slavarna. De skulle se de med, men det gjorde inget. Hennes bror skulle bli fri och då dem med. Slutligen barrikaderade hon dörren med ett par lådor och hennes man vände sig mot henne. Hon såg att han nu kunde se henne och såg något förvirrad ut. Hon var alltförlik sin bror som nu satt i bojor framför honom.
Snart förstod han dock vem det var och hans blick for till Loke och sedan till henne igen.
"Så vad gör du här min käresta? I manskläder och säkerligen hora runt med denna stackars man." sa han med en olycksbådande röst och gjorde en gest till Loke som att han skulle få honom på hans sida.
"Du vet hur kvinnor är." sa han menande och såg inte Eiras blick.
"Du har tagit min bror till fånga." väste hon mellan tänderna och drog sitt svärd varpå hennes mans svärd for upp. Han skrattade roat, men efter Eiras första utfall skrattade han inte mer. Eira hade blivit skickligt och hon var arg, i hennes blick fanns inget annat än död och hämnd. Han skulle dö och det skulle ske plågsamt för allt han gjort.

Loke såg på henne, släppte manipulationen. När det gällde sådant här var det snarare ett bättre ord än magi, då det han gjorde var att bara manipulera vad människorna såg. Han såg snabbt på mannen då han talade, men brydde sig inte mer om honom utan tänkte låta Eira sköta det på egen hand. Istället så gick han fram till den närmsta slaven och granskade hans bojor. Slaven tittade konstigt på honom, han tyckte väl det var konstigt att han inte lagt till honom och Eira när de kom in. Låset var ett vanligt, enkelt nyckellås, så Loke behövde bara snabbt granska det för att förstå hur det funkade - han hade fått upp flertalet sådana tidigare. Han koncentrerade sig snabbt, innan det hördes klickanden ifrån slavarnas bojor, då de alla låstes upp samtidigt - ett trick han använt sig mycket av, det krävdes magiska bojor för att kunna hålla honom fången. Slaven stirrade på honom nu, drog lättat ur händerna ur bojorna.

Eira hade snart övermannat honom och knuffat omkull honom trots att han var mycket starkare och större rent kroppsligt än honom. Hon mötte hans blick och hennes visade ingen nåd när hon drog sin dolk.
"Hej där." sa hon ljuvt och stack dolken i hans axel och vred om, mannen skrek av smärta och Eira njöt.
"Där fick du för alla år du plågat mig." sa hon och stack igen.
"Och där fick du för min bror." hon drar sedan dolken smekande över halsen på honom innan hon tar i och skär av honom halsen. Blodet forsar om den döda mannen och Eira har blod på sina händer. Men hon ler av glädje och lättnad, hennes make var död, hon hade dödat honom. Troligen såg hon rent av galen ut särskilt då hon dragit håret från ansiktet och fått blod i ansiktet.

Loke hade ställt sig lite bak mot väggen nu och sett på medans Eira dödade mannen, log till lite sen då hon blev klar.
"Bra jobbat", sade han sen. Flera av slavarna hade rest sig nu och såg förvirrat omkring, några verkade ha fattat att han hade gjort något.

Eira log mot Loke innan hon något ostadigt tog sig upp på fötter och tog sig fram till sin broder.
"Joar, jag hittade dig." säger hon, drar upp honom på fötter och de omfamnar varandra. Man kunde se att de var tvillingar, de var oerhört lika varandra även om Joar var smutsig, trasigt klädd och mager. Men annars gick det inte att ta miste på. Efter en lång stund släpper hon honom och tar honom till Loke.
"Detta är Loke, han har hjälpt oss." säger hon lågt för bara Joars öron, att det var Loke behövde inte alla andra få veta.
Joar sträcker fram sin hand och tackar honom och nu när han och Eira höll varandra i handen, var nära varandra utstrålade de verkligen något som inte var mänskligt.

Loke såg på henne, lyssnade sedan på de båda bara. Han tog Joars hand och nickade lite tillbaks bara som hälsning. Det märktes vilken utstrålning de båda hade tillsammans, och efter att ha tagit Joar i hand kunde han dessutom "ta tempen" så att säga, vilket bara gjorde honom än säkrare på sin sak.
"Intressant", mumlade han lite, betraktade de båda.

"Hur ska vi ta oss ut med alla de där." sa Eira och nickade åt de övriga slavarna. Hur skulle de ens klara dig? Eira hade ingen aning om var de kom från för viktigast av allt var att hon hade Joar här. Men de måste ta sig ut säkert.

Loke såg runt bland slavarna och tänkte lite innan han såg på Eira igen.
"Jag fixar det om någon försöker sig på nåt", svarade han sedan bara. De skulle säkerligen få en hel del undrande blickar, men det var nog inte särskilt många som vågade sig på nåt.

Eira nickade och greppade Joars hand för att aldrig tappa bort honom mer.
"Då går vi då." sa hon och tecknade åt slavarna att följa efter, hon gissade att det inte var många som talade deras tungomål. Vad skulle de göra med alla dessa vilsna själar? Att lämna dem mitt i staden skulle åter bringa dem i slaveri.
De gick upp för trappan och upp på däck som verkade tomt. Tomt tills de hörde ett rop och en grupp soldater kom emot dem.