kawaiiposes och Majis lilla egna privatroll! Mohaha!

Scorpious tittade argsint på Anastasia.
"Du är inte värd nån sådan tid..." sa han och efter det skedde allt så fort. Han knuffade bort sig från Anastasia, men istället för att ta tag i hennes axlar och knuffa ifrån, så satte han sina händer snett unde, där tjejer inte vill ha någon fiendes händer.
"Fyfan va små.." sa han och hans kompisar började skratta.
"Vad i Merlins skägg håller du på med!?" skrek jag på honom och gick fram till honom med staven i hugg. Jag tog tag i hans krage. "Du hänger med till McGoganall!"

Scorpius blängde på mig och sa att jag inte var värd sådan tid, sen skulle han knuffa bort mig men inte som en normal person inte! Istället för att sätta händerna på mina axlar så placerade han dom på mina bröst....... Men det räckte inte heller utan han var tvungen att kommentera deras storlek också. Mitt sinne blev helt blankt och min kropp till sten. Arthur högg tag i Scorpius och skulle dra med honom till Professor McGonagall. Det här hade jag inte räknat med direkt. Mitt största fiende var den första att tafsa på mig... Inför hela hans följe... och Arthur.... Den här dagen suger väldigt hårt...

"50 poäng från Slytherin, by the way..." sa jag. Sedan vände jag mig snabbt mot Anastasia. "Jag hatar att jag måste gå ifrån dig nu, men gå du till uppehållsrummet, jag kommer så fort jag kan!" sa jag och drog sedan med mig Scorpious. "Ni få också hänga med!" sa jag sedan då jag märkte att hans följe inte alls följde med...
Det här var något av det taskigaste jag sett på länge. Visst, David betedde sig innan fruktansvärt, men detta... Usch...
Det tog inte lång tid förrän vi var framme vid McGoganalls kontor och konstigt nog gick det faktiskt ganska enkelt att dra med sig Scorpious. Han kanske hade någon cell i kroppen som sa att det han gjort inte va okej, därför hängde han med till rektorns kontor utan att kasta någon av de oförlåtligaförbannelserna.

Arthur gick iväg med Malfoy till McGonagalls kontor och sa åt mig att gå till uppehållsrummet under tiden. Jag började gå några minuter efter att de andra hade gått. Resan till uppehållsrummet gick långsamt bara för att jag praktiskt var ett vandrande lik. Det tog ungefär en halvtimme för mig att komma fram till rummet. Istället för att stanna där gick jag upp och la mig i min säng i sovsalen. Jag började sakta men säkert drifta iväg till drömvärlden och inom kort hade jag slumrat till.

Väl inne på rektorns kontor så skällde McGoganall ut Slytherinarna jag hade med mig, på ett sätt endast hon kunde göra som gav en kalla kårar. När hon var klar så bad hon alla, förutom Scorpious, att lämna kontoret. Hon behövde prata med honom i enrum. Hon tackade mig först innan jag gick ut . När jag var ute från kontoret såg jag hur Scorpious kompisar valde att inte vänta på honom, utan gick med raska steg därifrån.
Jag gick också med raska steg därifrån, fast med riktning Gryffindors elevhem. När jag kom fram så såg jag många olika Gryffindorare sitta i uppehållsrummet, men ingen utav dem var Anastasia.
"Vad letar du efter?" frågade en välbekant röst bakom mig.
Jag vände mig om och mötte de vackra ögonen jag varit så förälskad i förr och med de söta fräknarna precis under.
"Ja, jag letar efter Anastasia..."
Rose suckade. "Jaha... Letar du efter henne..." sa hon sorgset. "Ja, hon är i sovsalen och sover. Jag såg när hon kom hit och hon såg ledsen ut, då jag såg henne gå till sovsalen så gick jag kort efter dit för att se vad som stod på, men då hade hon somnat och jag tror hon sover ännu... Men jag kan ta dig upp dit till sovsalen ifall du vill väcka henne? Jag tror det är bäst att någon tjej följer dig dit, annars kommer du bara får misstänkta blickar och förstaårselverna tror att du är ett äckel..."
Jag kunde inte låta bli att skratta ett dovt skratt över Roses slutsats. "Men om hon sover så är det väl bäst att jag inte stör..." sa jag sedan.
"Du få väl sitta här och umgås!" sa Rose. "Fast det är många här... Men... Om du inte hitta sittplats så kan du sitta i mitt knä!"
"Tack för erbjudandet, men jag ser att det finns lite extra platser i soffan" sa jag och satte mig där. Rose sjönk ner jämte mig.
"Det hade du rätt i!" sa hon. "Men... Ja... Hur mycket läxor har du då?"
"En i förvandlingskonst..."
"Oh, jag kan hjälpa dig!" sa Rose ivrigt och log sitt vackra leende.
"Öh, okej..." sa jag och berättade vad vi skulle öva på. Rose började genast beskriva vad jag behövde göra och efter en stund slank Lily ner i soffan också och började vara social och allt var som förr. Innan David och Rose-incidenten. Då även Albus kom in och frågade sin syster, Lily, om hon hade sett den stickade koftan han hade fått av deras mormor Molly i julklapp förra året så glömde jag till och med bort incidenten. Det var precis som förr och hur mysigt som helst. Utan att jag märkte det så hade Rose flyttat sig närmare mig, utan att jag reagerade på hennes plötsliga närhet på något negativt sätt... Utan mer positivt...

I min dröm låg jag på en äng och tittade upp på himlen. Molnen rullade förbi långsamt och och det blåste lite lätt. Lugnet jag kände hade jag inte känt på väldigt länge, men mitt lugn fick inte stanna länge då jag drogs tillbaka till verkligheten av höga röster. Jag öppnade ögonen och lyfte sakta huvudet och kollade runt omkring mig. Flera tjejer från år sex satt i någon säng ifrån mig och pratade högljutt om någon kille i ravenclaw. Jag reste mig ur sängen och började gå mot uppehållsrummet. Ett högt tjejskratt kom ifrån rummet - rose skratt. Jag kikade försiktigt ut för att se vart hon satt och till min förvåning satt hon bredvid Arthur och skrattade. Han skrattade också och verkade genuint glad. En klump började växa i magen på mig när jag såg dom tillsammans. Varför umgicks han med henne? Skulle vi inte försöka hämnas på hon och David? Varför är han okej med att hon sitter så nära?
Alla tankar rusade i mitt huvud och mina fötter började röra sig av sig själva. Jag gick så snabbt som möjligt genom uppehållsrummet och slängde mig ut genom dörren och började gå så långt in i slottet som möjligt.

"Var det Anastasia?" frågade Rose plötsligt.
"Va?" frågade jag och tittade upp från boken och meningen vi höll på att skratta åt.
"Jag tror Anastasia i princip precis sprang ut ur uppehållsrummet... Hon verkade inte ha vaknat på sin bättre sida..."
"Nej..." mumlade jag och reste mig upp. "Jag måste gå..."
Rose tog tag i min hand. "Det är mig hon är arg på, eller hur? Jag klandrar henne inte, ni är ju vänner nu och jag ha sårat hennes vän och kysste hennes förra... Är det inte bäst om jag går och pratar med henne då hon uppenbarligen gick iväg för att jag umgicks med dig?"
Jag blev förvirrad. "Nja... Jag tror inte det är en sån bra idé nu, men jag uppskattar att du bryr dig.." sa jag fort och gick ut ur uppehållsrummet fort. Jag hade helt glömt av att hon och David kysst varandra, nu när jag blev påmind ville jag bara försvinna... Hur kunde hon egentligen göra det? Hon är ju så snäll...
Jag fortsatte gå. På så kort tid hade jag ändå fått se Anastasia arg ett par gånger och hade börjat lära mig hur hon fungerade under de tillfällena. Hon brukade inte tänka så klart och om jag gissar rätt så ha hon mest bara gått rakt fram och velat bort från omvärlden - elelr rättare sagt mig - så troligen hade hon begett sig till ett öde ställe eller djupt in i slottet. Jag gick vägen jag antog att hon gått och letade. Efter tio minuter träffade jag däremot på Scorpious Malfoy som gav mig en äcklad min.
"Asså, din flickvän är fan inget att ha..."
"Ursäkta?"
"Strongheart är vid städskrubben vid nästa korridor... Hon lipar... Ta och trösta henne, hon stör..."
Jag sket i att säga något mer till Scorpius och gick till nästa korridor och öppnade städskrubben som fanns där.

Efter att jag hade gått ett tag hade jag lyckats ta mig väldigt långt in i skolan. Jag började sakta ner lite i mina steg och kände hur tårarna började välla ut ur ögonen. varför grät jag över det här?
" Vad är det med dig då?" Frågade en alldeles för bekant röst och jag tittade upp för att mötas av Scorpius ansikte.
" Inget du behöver bry dig om...." Fräste jag tillbaka.
" Lika otrevlig som vanligt...... Okej, du, vänta......." Sa han och drog in ett djupt andetag. "...Förlåt...att jag alltid är taskig mot dig....... Men du provocerar mig så det är inte bara mitt fel!!!!..... Men allvarligt... Förlåt..." Sa han och tittade besegrat på väggen.
Jag stirrade förvirrat på Scorpius och undrade verkligen om det där hände. Det var väldigt oväntat men det fick mig på bättre humör.
" ......Jag förlåter dig.....otroligt nog...." Sa jag efter en kort stund. Han tittade förvånat mot mig och log lite och fällde ner blicken.
" Men du suger fortfarande." Sa han snabbt och började flina sitt elaka leende.
" Du med Malfoy!" Spottade jag tillbaka och gick in i hans axel när jag passerade honom.
När jag hade gått runt hörnet till en lång korridor kände jag hur mina känslor började bubbla igen och åter kom tårarna. Jag ville inte att någon skulle se mig så jag vände mig till det närmsta gömstället - Städskrubben precis bredvid mig. Jag satte mig längst in i ett hörn och gjorde mitt bästa för att kunna kväva mina snyftningar.

"Anastasia?" sa jag när jag kom in i städskrubben. Jag hörde snyftningar ifrån ett hörn och såg att hon satt där. Jag satte mig framför henne och la händerna på hennes axlar. "Vad står på?"

Plötsligt öppnades dörren och Arthur kom in. Nej....Snälla gå... Han satte sig framför mig och la sina händer på mina axlar.
" Vad står på frågade han oroat.
" ...Det är inget..... Ska inte du gå tillbaka Rose? Du vet, tjejen som var helt ok med att bli kysst av en annan snubbe?" Fräste jag med en darrande läpp.