Ett nytt liv PRS Vidomina & Medi

Alex kramade om sin vän och skrattade.
"Jo det kändes lite konstigt annars. Det känns skönt." Han log och såg sig om.
"Jag kommer snart älskling." Han kysste henne försiktigt över nacken.


Alice log mjukt mot honom och nickade.
"Men de bor bara två hus emellan. behöver vi verkligen ta farkosten? Det går inte snabbare." Hon tog hans hand och började gå.

Lisa skrattade av Alexanders kommentar. "Ja, det hade det.". Hon nickade när hon såg honom lämna henne med Charlie. Hon fortsatte prata med Charlie som verkade glad över att ha sett de båda.

"Du har rätt.". Sa han och gick med Alice därifrån. Efter de hade gått en liten bit öppnade han munnen för att tala. "Alice, kommer du ihåg vårt bröllop? Jag kunde inte sluta tänka på dig när jag såg Lisa gå mot altaret."

"Klart jag minns det älskling. Vem tror du att jag är? Det är inte svårt bara." Hon log och började gå.
"Sen filmade ju vi ..." Hon log och såg på honom.
"Jag brukar se den ibland när du är på resa och jag saknar dig." Hon såg på honom.

"Jag tycker bröllop gör så med en. En tänker på sitt eget bröllop. Jag tänkte på dig hela tiden.". Han såg framåt nu. De hade kommit fram till Mary och Jules hus. Mary och Juels stod placerade utanför, de hade inte kommit längre först någon ville byta ord med de, gratta de också, för den fina festen, för de fina barnen.
Rion tog Alices hand. "Jag älskar dig.", sa han och kysste hennes kind. Sedan närmade han sig Mary och Jules. "Ni hann före ändå.", sa Rion i ett försök att låta skämtsam.

"Det är ju sant. " Hon log mot honom och kramade om Jules.
"Grattis till utökad familj." sa ho och smekte Marys kind.
"Kan inte fatta att det varit små. "

Mary omfamnade de båda och verkade glad över att se de. Hon tackade de och visade de in till huset. Jules följde efter i släptåg. Rion log. "Var har vi brudparet?"

Lisa hade avslutat samtalet med Charlie och sökte nu efter Alexander. Var hade han tagit vägen? Hon ville berätta för honom, och särskilt nu, när det inte var allt för stort fokus på de. Hon gick in i matsalen och blickade över huvudena på människorna för att se efter honom. Dessutom hade nytt folk sökt sig till henne för att gratta henne på denna kärleksdag.

Alex hade kommit tillbaka och kysste henne i nacken.
" Hej älskling.. Saknat mig?" Viskade han och skrattade.
"Jag var bara på toaletten och ja..." Han smekte hennes axlar.

Han såg sin far och log.
"Far varför döpte ni mig till Alexander? Det är en rolig historia"

"Ja, var tog du vägen? Jaha..". Lisa fnissade lite och flätade sina fingrar i Alexs. "Jag har något att berätta sedan", viskade hon till honom i hans öra och såg sedan mot Caspian som visat sig i rummet med de.
"Alexander? Hm, ja, för att..". Han pausade och ett leende syntes på hans läppar. "..om sanningen ska fram, så ville jag kalla dig Sherman Junior, men Ruby vägrade, så därför fick du namnet av en annan känd forskare: Alexander.". Han skrattade och såg mot Alex och Lisa. Höjde sitt glas i en skål.

Han log och höjde sitt glas och såg på sin fru.
"Skulle du älskat mig om jag hetat Sherman jr?" Han log retsamt och drack lite.
"Ska vi sätta oss till bords? Jag tror Mary och Jules har dukat på bakgården."

Lisa skrattade. "Ja, såklart, men jag tycker att Alexander passar dig bättre.". Hon bytte en blick med Caspian och såg mot Alex igen. Tydligen hade de inte varit dags att berätta den goda nyheten än, utan hon nickade bara när han föreslog att de skulle ut på bakgården. "Ja, vi går ut.", sa hon och tog hans hand.