Yehet och Kkaebsong [PRS]

Ett litet bittert skratt letade sig upp genom nittonåringens strupe och han stirrade stint ner på sina händer. Jo, han visste att det hade varit dumt att säga någonting. Så jävla, sjukt, förbaskat dumt. Men nu hade han sagt det och det betydde att det var ute. Joshua visTe och det gick inte att ta tillbaka det.
”Jag vet, förlåt”, mumlade han och började pilla med sina naglar. Varför kan du aldrig hålla käften? Varför måste du alltid säga precis allting som du tänker på? Det är idiotiskt, Zihao, då sjukt idiotiskt. Och det gör bara illa dig sjäöv och ingen annan, vilket betyder att det bara är en massa onödig smärta. ”Helt ärligt så tror jag att jag tyckte om dig från den första dagen, men att jag liksom förtryckte känslorna..äsch, bara glöm att jag någonsin sa någonting..soppan är nog klar förresten”, fortsatte han och slokade med axlarna. Återigen kom han upp på fötter, greppade tag om kryckorna och rörde sig ut i köket. Sjukt stelt.

Joshua gränsvärden äldre när han reser på sig, och bestämmer sig för att ställa sig upp han också.
"Snälla, säg inte förlåt," mumlar han och griper tag i Zihaos arm försiktigt, så att han inte ska trilla. Dock släpper han försiktigt, osäker om det är snällt mot Zihao att gosa med honom, eller snällt om han håller honom i handen.. Gud, han blir så osäker nu när han vet att nittonåringen har en liten förälskelse på honom. "Låt oss ta det lite långsamt? Får jag krama dig?"

”Vad fan är det för en dum fråga?” Snäste Zihao, som gått in i någon form av defence mode. Nittonåringen klampade in i köket och började hälla upp soppan i två olika skålar, då han också ville ha någonting varmt i magen. ”Visst, krama mig hur mycket du vill”, förtydligade han och balanserade de två skålarna på en bricka, samtidigt som han halvt om halvt hasade sig tillbaka till soffan. ”Alltså kan du inte bara glömma att jag sa någonting? Eller åtmsintone försöka?” Det skulle ju vara det absolut bästa, speciellt om den yngre inte hade några sådana känslor gentemot Zihao.

Hur ska Zihao ens kunna försöka bära en bricka när han går på kryckor? Joshua tar den försiktigt ifrån honom, och ställer ner den på bordet framför soffan.
"Förlåt.." Mumlar han och sjunker ner i soffan, kurrar ner sig under en filt och drar benen tätt intill sig. Joshua bär upp skålen med soppa till sig och börjar tyst snörpla i sig lite. "Zihao, skulle du kunna glömma bort om jag berättade att jag gillade dig på det viset?"

”Nej, det hade jag inte”, mumlade Zihao tyst och sjönk bedrövat ner bredvid Joshua. Vad fan skulle han ta sig till nu? Att sjunka igenom golvet var inte ens ett alternativ - främst eftersom det faktiskt var omöjligt. ”Äsch, det kanske bara är bäst om vi inte nämner det igen? Blir nog bäst så”, fortsatte han ännu tystare och började sörpla i sig sin soppa. Jo, inte en helt dålig idé faktiskt. Desto mindre de pratade om det, desto mer skulle hela händelsen tyna bort. Eller hur? Det var i alla fall värt ett försök enligt den äldre.

Det är typiskt, hur Joshua inte riktigt vant sig vid dessa saker. Visserligen har han haft några tjejer, och några killar som erkänt sina känslor för honom... men ingenting som Zihao. Nej, han har aldrig haft känslor för utom pojkvännen i England, dock känns det annorlunda med Zihao.. Som att han skulle kunna upp i nittonåringens knä, sätta sig i gränsle över honom och pressa sina läppar mot hans, och han skulle inte få någon ångest. En liten rodnad stryker sig över Joshuas kinder av bara tanken, ett väldigt förbjudet område påminner han sig själv om.
"Förlåt att jag inte kan de svaret du vill ha Zihao.. men kanske om någon vecka eller två, då kanske jag vill gifta mig med dig istället för Euijin." Ja, Joshua försöker mycket riktigt att skämta lite, dock går det verkligen inte hem. Med ett kluvet ansiktsuttryck flyttar han sig närmre nittonåringen och lutar sin kind mot hans axel.

Zihao stelnade till och vände blicken mot Joshua. Vadå? Ville han fortfarande gifta sig med Euijin? Men vad i helvete.
”Du, om du gifter dig med Euijin efter att jag bokstavligen erkänt mina känslor för dig..du vill ta mig fan inte ens veta vad jag kommer göra då”, morrade nittonåringen och drog upp benen intill bröstkorgen. Han sneglade därefter ner mot artonåringen igen, som lutade en av sina puffiga kinder mot hans axel. Fy fan vad elakt. ”Alltså du vet att jag typ kommer attackera dig om du börjar retas med mig”, snäste han och knäppte löst till den yngre i pannan innan han drog honom till sig. ”Så ge i helvete i det, okej?” Fortsatte Zihao med lätt uppspärrade ögon och huvudet på sned.

Joshua skrattar tyst till och skakar på huvudet, kanske han bara ska hålla sig tyst.
"Zihao, jag skämtar bara med dig," mumlar han och rynkar på näsan när nittonåringen knäpper honom i pannan, för att sedan dra honom i till sig. "Jag är arton, tänker inte gifta mig på ett bra tag." Plus är det fortfarande inte riktigt accepterande i Sydkorea, samkönat förhållande och allt det där.. men det tänker Joshua inte påpeka. Men kanske Zihao är den medlemmen som inte kommer döma honom? Om han själv har känslor för Joshua, så har han väl ingenting emot homosexualitet? Eller hur? "Men jag kan erkänna att jag är gay.. men det kanske du redan trodde?"

”Nope, jag bara tog en vild chans, om du förstår vad jag menar”, sade Zihao och låste fast den yngre i ett hårt grepp. ”Och jag vet att vi alla är för unga för att gifta oss. Förutom Euijin, men han börjar fan bli gammal”, skrockade han och såg sådär lagom elak ut. Om man nu kunde kalla tjugotre för gammalt. I nittonåringens ögon så var det åtmsintone det, vilket betydde att han snart skulle ge ledaren ett väldigt fint smeknamn - gammal gubbe. Det skulle nog inte dröja länge förrän den äldre började klaga på att lederna gjorde ont och bla bla bla. Nu drev Zihao egentligen mest, men det var roligt att tänka i de banorna. Han var ju som sagt väldigt omogen för sina nitton år.

Det känns rätt tryggt för Joshua, att veta att iallafall nittonåringen respekterar det. Han har varit orolig om det där med förhållande skulle komma upp mellan honom och någon annan medlem, hur de skulle reagera. Som tur är har han en Zihao som inte ser ner på honom för det, precis som Joshua inte ser ner på den äldre.
"Hmh, ska komma ihåg det där, och kalla dig för gamling när du blir tjugotre." berättar artonåringen med ett finurligt leende. Försiktigt gömmer han ansiktet mot den andres bröstkorg, drar in doften, värmen från sällskapet, innan han sträcker lite på sig för att nå sin soppa. "Den är riktigt god, ska du veta."