PRS mellan TildeW och Hufflepuffisen

Remus nickade lite. ”Gör det, det kan behövas lite extra planering. Jag letar reda på dig sen och talar om vad vi kommit fram till!” Sade han och log mot Vanessa.

Charlotte kunde inte vara den enda som lade märket till lyckan i Remus ögon när han såg på Vanessa, det påminde henne om hur hon själv kände att hon såg på Severus, eller hur Sirius såg på allt och alla.

Vanessa log mot Remus. Han gjorde alltid henne så glad. "Kommer du Severus?" frågade hon och reste sig upp. Under tystnad gick de sedan ut ur Stora salen.
"Vad tror du egentligen kommer hända?" frågade Vanessa honom när de hade kommit ut.

Severus reste sig upp efter Vanessa och följde med henne ut. "Jag vet inte riktigt" svarade han henne. "Jag trodde först att det hela var ett skämt eller att det bara skulle ske hemska saker men jag vet inte längre. De verkade uppföra sig rätt bra, bättre än de borde ha gjort om det var något sjukt skämt."

”Jag gillar inte den här idéen. Jag vet att Snivellus tror att han ör din pojkvän, men verkligen, du kunde valt bättre” sade Sirius tillslut. Charlotte suckade för sig själv. Såklart han inte gjorde, han skulle alltid hitta något negativt med de idéer hon kom på, i alla fall om han kändes sig hotad av slutresultatet. ”Tramptass, jag vet att du inte tycker om Severus, men ge det en chans” sade Charlotte.
Hon, jämfört med de andra, använde sig av deras smeknamn vid allvarligare situationer, för hon visste att de inte skulle ta henne seriöst annars. ”Snöboll...”, Sirius tilltalade henne precis på samma sätt hon hade gjort några sekunder tidigare. Snöboll var det smeknamn hon hade blivit tilldelad. Det hade varit James förslag då han tyckte att hon såg ut som en snöboll när hon kurrade ihop sig vid Lupin under fullmånen. Det hände att de kallade henne snöflinga för att irritera henne, eller snöras när hon blev arg, och det gjorde henne bara mer irriterad. Men när hon såg tillbaka på det var det rätt komiskt att bli arg över en sådan liten sak.
”Du menar dig själv?” Påpekade James och såg på sin bästa vän över glasögonen.

Vanessa nickade instämmande till Severus. "Jag blev också förvånad över att de uppförde sig så civiliserat även om Sirius fortfarande verkar lite tveksam. Vi får väl hoppas på att det blir en trevlig, eller i alla fall okej, kväll. Och att ingen lärare kommer på oss. I så fall ligger vi riktigt risigt på det. Jag har inte tid att ha något straff nu. F.U.T.T. närmar sig med stormsteg."

Severus tittade mot henne och log svagt. "Oroa dig inte. De har gjort det här i flera år utan att bli påkomna, det ska nog gå bra. Charlotte och Lupin är ju med, så det ska nog bli trevligt. På tal om Lupin, har ni två något på gång?" sa Severus och kastade ett öga på Vanessa för att se hur hon reagerade på det sistnämnda.

Charlotte knöt ihop händerna till nävar, hennes långa naglar borrade sig in i hennes handflator. ”Sirius, vi alla gick med på det här, det betyder att du också accepterade att de skulle få komma och det är precis så det kommer vara. Visst, vi bryter en tradition, men det är nog för det bästa” sade hon så lugnt hon kunde. Hon visste att Remus skulle hålla med henne, och James också, han hade trots allt lovat det, och Peter lyssnade på allting James gjorde. Sirius såg förvånat på henne, han var inte vad vid att bli emotsagd på det det sättet förr, vilket fick Charlotte att känna sig en aning stolt. ”Om det är så det ska vara så okej...” gav Sirius tillslut upp. Charlotte flinade nöjt mot hennes vän, som bara skakade huvudet, i ett försök att hålla inne ett skratt, till svars.

Vanessa tittade förvånat på Severus och rodnade svagt.
"Jag och Remus? Om det är något mellan oss?" frågade hon misstroget. Hon förstod bara inte varför hon rodnade. Nu skulle Severus säkert tro att det var något ändå, trots att det inte var något. Visst, han var schysst och så, men de var vänner - inte något annat.

Severus tittade på henne och log svagt när hon rodnade lite. "Du behöver givetvis inte svara om du inte vill" ursäktade han sig. "Jag såg bara hur ni såg på varandra och trodde det." Kanske hade de något på gång ändå, med tanke på Remus blick på Vanessa och hur Vanessa rodnade. Frågan var bara om de hade insett det själva än. Eller om de skulle inse det. Han kunde trots allt ha inbillat sig det hela.

Remus reste sig plötsligt upp. ”Lektionerna börjar om bara några minuter..” sade han, och det krävdes inte mer att säga förens resten av gruppen hade samlat på sig sina saker och börjat gå mot porten som lede ut ifrån stora salen.
En liten del av Charlotte var lättad över att de kunde avsluta konversationen, den hade fått henne att känna sig illa till mods, men samtidigt var det viktigt för henne att få de att inse att det här var hur deras liv skulle se ut framöver.

Charlotte vinkade av Gryffindorarna som skulle ta sig upp till våning 3 för att ha sin dagliga försvar mot svartkonster lektion. Charlotte själv skulle ner till fängelsehålorna där klassrummet till trolldryck fanns, den lektionen som hon skulle ha med Vanessa om hon kom ihåg rätt.

Vanessa skakade bara på huvudet åt Severus. Ibland kunde han få för sig de mest knäppa sakerna. "Vi börjar snart" påminde hon honom och skyndade ner till fängelsehålorna. Strax efter att hon kommit ner där, kom Charlotte skyndande. Vanessa log nervöst mot henne. Trolldryckslektionerna gjorde alltid henne så nervös. Hon var rädd för att mixa ihop något helt fel och få något knäppt resultat även om hon visste att hon knappast skulle råka blanda till en dödlig dryck. Severus hade hjälpt henne mycket med plugget i trolldryckskonst genom åren vilket hade gjort att hon trots sina egna tvivel ändå var ganska duktig i det.

Charlotte rörde sig hastigt i korridoren som lede till deras tilldelade klassrum. Vanessa var resan utanför och hon log smått mot henne. Hon kunde fortfarande inte få ur hennes tidigare konversation från huvudet. Sirius menade det inte, det var hon säker på. Ingen av pojkarna skulle göra henne ledsen medvetet, men det stoppade henne inte från att ta åt sig. Charlotte skakade huvudet för sig själv. Vanessa var här så det var dags att ta tag i sina känslor nu.

"Är allt bra? Fick ni gjort något eller var tiden för knapp?" frågade hon Charlotte och log. Även om Vanessa inte alls hade sett fram emot den här festen så började hennes nyfikenhet att ta över. Hon ville verkligen veta hur det skulle vara, även om det var mycket möjligt att hon skulle ångra sig i efterhand. "Bara en liten sista fråga om det", sa hon dröjande. "Har någon lärare någonsin kommit på er?" frågade hon även om hon misstänkte att svaret var nej. I så fall borde hon ha hört ryktet någonstans som avslöjade vad Potters gäng hade sysslat med.