Privat VA (rollspelare och Uniconrnhorn)

"Drömmar kan betyda saker" sa hon tyst och kände plötsligt hur hon rycktes loss från drömmen. Hon hade lyckats väcka honom. Grace satte sig upp och funderade på om hon skulle be Jane och David att ta henne tillbaka till skolan, där hon i lugn och ro kunde utforska det som hon så gärna ville förstå.

Calvin slog upp ögonen och suckade högt. Han reste sig upp och gick till köket. Han rynkade på pannan då halsduken var framme, han la den snabbt i sin ficka och kliade sig på bröstkorgen.

Grace gick upp och gick ut för att gå på toaletten. Hon såg in i köket där Calvin stod. Hon vände sig mot dörren och gick in. När hon kom ut igen tittade hon på honom från håll.
"Kan du inte sova?" frågade hon och log lite.

Han vände sig om när han hörde hennes röst och rynkade på pannan.
"Nä, skum dröm." sade han och ryckte lätt på axlarna. Han granskade henne lite snabbt, ville se någon reaktion.

Grace nickade och rörde sig tillbaka in till sitt rum. Hon stängde dörren och satte sig på sängen. Hon kunde inte sova. Hon gick fram till fönstret och tittade ner, solen hade gått upp för ett tag sedan och hon betraktade människorna där nere.

Calvin suckade lågt och började göra frukost åt sin mamma istället då han visste att hon påbörjade sin dag om en stund.

Grace lade sig ner i sängen och försökte sova en stund. De skulle åka tillbaka till skolan innan solen gick ner, för att eventuella Strigoi inte skulle kunna attackera dem igen. Hon lyckades bara sova i två timmar innan hon vaknade av att Jane och David knackade på lägenhetsdörren för att hämta dem. Grace gick upp och tog sin väska, och satte den i hallen. Hon vände sig till Calvins mamma.
"Tack så mycket att jag fick stanna här, det var jättesnällt" sa hon och log. Hon tittade inte på Calvin, hon visste inte om hon ens skulle säga något till honom.

Calvin sov ganska djupt och skönt den kvällen och var inte alls glad över att åka hem igen. Han kände efter så att näsduken var i hans ficka och log smått. Han gick till hallen och kramade hårt om sin mamma, han ville inte alls åka därifrån.

Grace gick ner till bilen och satte sig. Hon drog handen genom håret och tittade ut genom fönstret. Den här gången tyckte hon det var skönt att David och Jane inte pratade, för hon behövde verkligen vara själv med sina tankar. Det gnagde i henne att hon inte hade lyckats lista ut problemet med näsduken. Hon undrade om det kanske skulle gå att besöka Laura när hon sov? Även om det var långt från skolan så kanske det ändå hade gått, och Laura skulle inte veta vad det betydde, bara att det var en konstig dröm.

Calvin satte sig i bilen och la armarna i kors. Han sjönk ner i sätet och kopplade sin mobil till bilens ljudanläggning och satte på en lista. Han log nöjt och nickade lätt med i låtarna som spelades. Han tittade ut genom fönstret och kliade sig i nacken. Han behövde prata med sin pappa om näsduken och vad den gjorde med en Strigoi.