Voldemort vann (Roll för alla)

Jag nickar åt hennes namn och ser förvånat på henne. " jag har haft mitt märke i över ett år, jag valde det för att hedra Bellatrix, min mors död. " sa jag dystert. " varför valde du det?" frågar jag och tar ned handen. Jag sliter inte blicken från henne förns det knackar på dörren. In kommer en tant med en vagn, " vill ni ha något mina små raringar?" frågar en snäll röst. Jag vännder blicken dit och tittar på vagnen. " en påse med berttie botts bönor " fräser jag ilsket eftersom hon avbröt samtalet. Jag får en påse och jag ger henne lite pengar. Jag tittar frågande på Leonora.

Nathan ser på Aily. Han tänker inte stoppa henne. Han har försökt förut men han har gett upp på det. Han reser sig upp och ser på Adrian.
"Jag tar det som att hon gjort sitt val." Konstaterar Nathan. Han ler inombords och det är svårt att inte visa det på utsidan. Han kan inte räkna alla gånger han varit osäker på om Aily verkligen tycker om honom. Men på senare tid har han slutat tvivla.

Leonora drar hastigt över tröjärmen och skakar på huvudet åt tantens fråga. "Nej, tack." säger hon med ett av sina falska leenden och med inställsam röst. Så som hon brukar tala åt lärare. Det var evigheter sen hon var hungrig eller sugen på något, och märket hade inte gjort det bättre. Bara magrare och blekare hade hon blivit. Tanten försvinner och Leonora vänder sig mot flickan. "Jag är ett år yngre än du glöm inte det." säger hon och gör en paus och förtsätter. "Jag gjorde det för att göra mina föräldrar stolta. Kan de bli mer stolta? Högsta betyg i alla ämnen, prefekt och slagman i laget och nu tjänar jag herren." säger hon dystert och ser på flickan.

Adrian skriker av smärta. Fusum har bitit honom. Han springer tillbaka till dom andra och Aily vänder sig mot Nathan.
"Ledsen för det där" säger Aily och ler.

Molly sitter och tittar på händelserna. "Eh, vad var det där om?" undrade hon och la huvudet på sne.

Jag ser skepptiskt på tanten som glatt traskar vidare. Jag tittar tillbaka på Leonora. " jag förstår, hela mitt liv så har jag sett upp till Bellatrix för att hon vart en så stor häxa och jag har hedrats med att vara hennes barn. " säger jag och fortsätter att kolla på Leonora.

"Det är okej." Säger Nathan med ett leende och ger Aily en kram, igen. Han älskar Aily. Som en vän. Han kommer nog alltid att göra det och han skulle nog aldrig sluta tänka på Aily som sin allra bästa vän, även om Aily slutade tänka på honom på det sättet. Sedan vänder han sig mot Molly.
"Jag är inte riktigt säker."

((Ursäkta frånvaron))

Luna och Minna går gemon tåget, medan de småpratar med varandra.
"Vart tror du att hon är", frågar Minna när de nästan gått genom hela tåget. "Hon kan ju inte bara ha försvunnit!"

Aily kramar tillbaka.
"Jag blev just av med några vänner" svarar hon.

"I någon kupé antaglingen!" Luna rycker på axlarna.