Harry Potter- drömmar

är de gott? :o har aldrig hört att man kan göra de förut ;O

det är bara för att det var bara en av mina sjuka ideer, hehe bara poppade upp liksom ;o
ja det var det ^^

de mååste jag prova! ^^ fett awesome!

Har haft några stycken, en av dem var när jag var på Hogwarts, och jag hade blivit uttagen till sökare för Gryffindors quidditchlag :')

det var lite mysigt ^^ dock gick vi vilse och fick sitta och kramas bakom en buske för att hålla värmen :p

ååh *avis* vill ha din dröm! ♥

Jag drömde jättskumt inatt. Först skulle jag typ på premiären till DH2, sen skulle jag se om jag kunde få en roll i Harry POtter filmerna, fast det var typ en ny inspeling. <För där satt typ Rupert Grint och Daniel Radcliffe och dom, sen fick jag rollen som Hermione och sen väkte mamma mig.

Den var jätteförvirrande, men känslan av att jag skulle få bli Hermione var helt fantastisk

Jag drömde att jag var på Hogwarts en gång, men kommer tyvärr inte ihåg så mycket, mest att jag flög på en kvast (det var sååå coolt 8D) och att Snape stod bredvis en läskautomat i en korridor o_o

Jag drömmer ganska ofta om HP.

En gång drömde jag att jag och tvillingarna följde efter Snape, och varje gång han vände sig om och skällde på oss så sa vi saker som vi kanske är på väg åt samma håll!

En annan gång drömde jag att jag var skitarg på Seamus, men jag visste inte varför. Så när han frågade varför jag var arg sa jag: Jag tänker inte säga!

Hm... Jag letade faktiskt efter den här tråden häromdagen då jag precis hade drömt en HP-dröm, men hittade den inte. Därför skrev jag istället in den i tråden "Drömdagboken". Men jag antar att jag kan lägga in den här med, nu när den äntligen dök upp.

And just so you know, texten är inte den bästa... Skrev bara ner den lite snabbt utan att tänka så mycket på hur det lät.

Jag, min mamma och min syster satt i bilen.
'Var är vi?' frågade jag. Mamma berättade att vi var i Kanada och jag krävde att vi skulle stanna och titta, för jag har ju 'aldrig varit i USA förut'. Mamma: 'Det ligger inte i USA...'
Så vi åkte igenom en mysig by och jag fick plötsligt syn på världens längsta man... You know, han i Guinness Rekordbok. Så jag ropade till min syster: 'Titta Agnes! Där är världens längsta man!' Genom de öppna bilfönstren kunde vi höra honom säga 'De skrev fel i Guinness, jag är faktiskt 5 feet lång'. Sedan såg jag en man vars ben nästan var dubbelt så långa som en man som gick bredvid honom och tänkte 'Han är ju längre än världens längsta man... Hm'. Eh, ja..

Sedan försvann den där drömmen och gick över till HP-delen. Jag, en i min klass, Voldemort, Bellatrix, Harry Potter och några äckliga varelser som liknade vildsvin (vilka tydligen var Voldys "husdjur" var i mitt vardagsrum. På vardera sidan om vardagsrummet stod två små mål, vid mitt piano satt Jojo (tjejen i min klass) och spelade och jag, Harry Potter, Voldemort och Bellatrix spelade någon sorts match där det gick ut på att kasta in en boll (det kan ha varit en dunkare) i målen. Typ som handboll, alltså. Man fick 300 poäng för varje mål. På något sätt råkade jag göra självmål och blev helt förkrossad... Det var serious indeed, you know.
Efter ett tag satte vi oss ned vid vardagsrumsbordet och... eh, drack te. 'Det känns lite stelt', kom jag ihåg att jag sa, haha.
Sedan frågade jag Voldy om det var säkert att de inte skulle attackera oss. Han blev själv osäker på oss, så hans äckliga vildsvin blev till grönt glitter och plötsligt fanns det minst tio likadana varelser i rummet. UH.

Plötsligt var Harry och jag ute i min trädgård. Där fanns sjukt många vildsvinsmonster och sådana snubbar i blå dräkter som överföll Harry, Hermione och Ron på caféet i Dödsrelikerna del 1. Vi klarade av dem och kom till framsidan av huset. Där såg vi en till snubbe ligga frusen i vår rhododendronbuske. Hans trollstav började plötsligt vaja fram och tillbaka - men den var mjuk och böjlig som ett godissnöre. Han framkallade på något sätt värme och det frusna försvann. Jag ropade 'Expelliarmus!' och ni har ingen aning om vilken fantastisk känsla det var att få hans trollstav i mina händer. Harry gjorde så att han svimmade av igen, men bakom oss rörde sig någonting annat. Det var Snape. Han låg på marken och hade kolsvarta ögon som stirrade på oss. Vi fightade med honom en stund, innan en man i polisuniform kom.
'Jaså Severus, du är här', sa han. Jag kände igen polisen så otroligt väl och efter en stund kom jag på att det var hans som spelar Jonas i barnprogrammet Allt och lite till, haha. Weird. Han avledde hur som helst Snape från oss och de gick liksom hotfullt mot varandra, Snape med ett hånleende på läpparna. Jag och Harry smög tyst mellan träd fram till ytterdörren och gick in fort. Min mamma kom, bärandes på en baby.
'Hur gick det?' frågade hon. Hon hade förvandlats till Lily Potter och det röda håret räckte ner till midjan. Beautiful var hon, liksom resten av drömmen.