Divergent roll [PRS WeasleyHufflepuff och Piggelino]

Jag log svagt och osäkert mot henne, hon var ju trots allt från de lärda själv, så troligtvis kunde hon känna igen sig i det och förstå.

Four hade inte setts till, vilket var till någon sorts lättnad, men trotts det ville jag att han skulle komma tillbaks. Ville veta vad han gjort. Trotts att jag troligtvis inte skulle få veta.

Jag hade helt förlorat greppet om hur mycket tid som passerat men om allt var som det skulle hade jag en känsla av att Four borde ha varit tillbaka vid det här laget. jag reste mig från golvet och vände mig mot Alex.
" Jag, går ut och kollar lite bara " jag började gå mot gången men vände mig sen om igen " vill du följa med?"

"Aa visst" Mumlade jag, var inte säker på om jag skulle fortsätta på samtalsämnet vi haft, eller bvara ignorera det. MEn jag följde hennes exempel då hon reste sig upp. Ingen verkade bry sig om att vi stack, och det var jag ganska tacksam för då jag inte direkt hade lust att möta Fours hatiska gestalt.
Kylan lisom slog mig så fort jag klev ut ur träningshallen, liksom som en sval sommarbris. JAg hörde Daniella sucka bakom mig, och min blick drogs mot henne. Hon hade ögonen på gropen, och blicken var längtande. Men efter vad visste jag inte.

" Jag önskar bara att jag kunde passa in... Men jag vet inte om detta är den rätta platsen för det, men jag vet inte heller vart jag annars skulle ta vägen. Jag vill vara här, jag vill höra hit men jag kanske inte kommer klara av det..."
Jag såg bort mot gropen. När jag såg på träningsarenan och alla vapen föreställde jag mig min barndom, allt och alla jag hatade och hur skönt det skulle vara att veta att jag kunde besegra dem, bekämpa dem. Att kasta en kniv mot Four var en sak, men sina föräldrar... Varför tänkte jag ständigt på att träna mig såpass mycket att jag skulle kunna kasta en kniv mot en av dem, och träffa exakt? Varför föreställde jag mig deras död, orsakat av mig?