[PRS] Dragon Fantasy & Emma07

Loke började långsamt vakna till lite igen. Han hade inte någon huvudvärk ifrån kvällen på värdshuset, men trött var han - som vanligt efter att han rest till sjöss. Men han hade iallafall turen att han sällan blev bakfull. Det hade hänt någon enstaka gång, men det hade varit för många år sedan när han och Tor var yngre och de druckit rejält nån gång i Valhall. Jösses, vad dem hade hållit på när dem var yngre. Fast han kunde inte riktigt påstå att Tor lugnat sig särskilt mycket sen dess.

Ett stön och en svordom hördes då Tor började vakna och Eira satte sig långsamt upp och sträckte sig efter skjortan som låg slängd på golvet sedan gårdagen. Hon kastar en blick på Loke och tänker på kvällen de hade samman, hon log men sa inget. Istället klädde hon på sig det sista och gick långsamt fram till spegeln i rummet. Hon studerar sig själv, tillsynes ser hon ut som en ung spinkig pojke, en skägglös en. Det var ett ganska stort problem, utan skägg skulle hon aldrig tas för mer än en pojke.
"Har ni något knep för att bli av med huvudvärk?" frågar hon dem, med ryggen vänd åt dem.

Loke vaknade till helt nu, kanske rack vare att Tor började väsnas. Han suckade lite innan han klev upp ur sängen och klädde sig. Han hade som sagt aldrig haft några större problem med bakfylla, men Tor var en annan sak och hans "kur" var oftast att dricka mer. Han såg mkt Eira då hon talade, samtidigt som han spände på sig sina dolkar igen. Tor hade satt sig upp nu, han satt på sängkanten samtidigt som han svor lite och gnuggade sig i ögonen, verkade försöka vakna till.
"Det beror på vem av oss du frågar. Enligt Tor borde du dricka mer", svarade han med ett retsamt flin mot honom, det var ett rent nöje för honom när brodern var bakfull. Visst, han var skadeglad, men Tor blev också enormt tacksam att jäklas med.

Eira skrattade till och vände sig mot dem.
"Det rådet tänker jag inte följa, jag tänkte om ni hade något bättre." skrattade hon till och drog på sig det sista.
"Jag tänkte gå ner och få kaffe och kanske frukost om ni är sugna." meddelade hon och öppnade dörren och gick ner. Hon gick fram till värdshusets ägarinna och förhandlade med henne. Visst hade de pengar, men det hade blivit en rolig vana att se hur mycket kvinnor kunde ge för leenden och vackra ord. Hon gillade dels att få dem dit hon ville och se dem glada, det var sällan folk betedde sig så bra mot dem. Bakom disken utbytte de ett par kyssar medans de fixade frukosten och hon gick upp med den till Tor och Loke som var på rummet.
"Gratis frukost." meddelade hon och satte brickan ner på ett bord.

Loke flinade till lite.
"Bra val." kommenterade han, hade själv aldrig riktigt fattat varför man ens skulle vilja dricka mer dagen efter om man mådde skit.
"Låter bra", sade han sedan. Han klädde på sig det sista, och hann också snabbt kolla igenom ett par papper han fått med sig dagen innan. En från hamnkontoret hade tydligen kommit direkt från jobbet och hade fortfarande sina papper med sig, så han passade på att "låna" dem för att se om han kunde hitta nåt där. Han tittade upp då Eira kom tillbaka.
"Man tackar", sade han genast, tog för sig av en brödbit.

Eira kom fram till honom.
"Vad har du där?" frågade hon och nickade åt papperen.
"Förresten, kan du göra något så att inte nattens händelser resulterar i barn? Jag brukade ta örter när jag var med min make, men örterna har jag inte nu." berättar hon, hon hade valt ett barnlöst förhållande. Hennes make skulle inte få den tillfredställelsen att han var man nog att göra barn. Dessutom ansåg hon inte honom god nog som fader och hon var ännu inte redo att bli mor. Dessutom kunde hon och Loke aldrig leva som en familj heller.

Loke såg på henne.
"Lite papper jag fick tag på igår, lite papper ifrån hamnen. Har vi tur står det nåt om skeppet", sade han, lyssnade sedan lite på henne. Han fick tänka lite innan han nickade.
"Jadå", sade han sedan, fick tänka lite men det skulle inte vara något svårt att fixa.

Eira nickade men fick plötsligt något frånvarande i blicken. Hon kände på sig starkt att något var i görningen, att brodern var nära.
Hon går till fönstret och såg ut över staden, över hustaken och bort mot marknaden som knappt gick att se därifrån.
Med en skräll tappade hon muggen med kaffe som hon höll i handen.
"Han är här." sa hon i ett helt annat tonfall och vände sig mot dem. Den starka förnimmelsen som enbart var kopplad till hennes bror. För en gångs skull kunde det lysa igenom att hon inte enbart hade människoblod i ådrorna.

Like tittade upp från papperna igen, granskade henne och lyssnade.
"Hur vet du det?", frågade han. Han hade sina misstankar, men han ville få reda på hur hon uppfattade det. Han själv kunde efter att ha tränat en hel del uppfatta närvaron av till exempel en annan gud, så han visste hur det funkade men var något osäker på ifall det funkade på samma sätt om man var en halvgud eller liknande.

Eira stirrade på Loke om han inte trodde på henne eller om han var intresserad.
"Jag bara vet, jag känner det." svarade Eira, hon hade ingen aning hur hon skulle svara.
"Han är där, jag lovar." sa hon och pekade och något av panik syntes i blicken i att de inte skulle tro henne.
"Han är där behöver hjälp." hon gick mot dörren, verkade förvirrad, panikartad och upp i varv. Hon försökte få tag i dörrhandtaget vilket resulterade att hon gick rakt in i dörren och slog i huvudet. Eira förlorade balansen och for omkull på golvet med en svordom.
Att hon var bakfull gjorde det hela värre men hon verkade mer närvarande nu.
"Fan, men jag har aldrig haft det så starkt som nu, känt att han är nära."