Jag som aldrig blir kär

O.O

How will this end?

Men jättebra! Och en oväntad twist

jag vet själv inte hur det ska sluta och jag gillar också min lilla twist

Är twist som en cliffhanger eller? xD Känner mig seg som inte fattar... ^^
Men jättebra kapitel

Hejhej, jag vet att jag har varit superdålig på att uppdatera men det har varit lite mycket förra månaden och sådant men här kommer lite nytt som ni kan njuta av

Daniel svarade inte och han hade slutat att banka, det var helt tyst. Plötsligt så knarrade det utanför min dörr och jag hörde nästan hur han började ta sats och springa mot dörren. Om inte polisen kommer snart så vet jag inte vad jag ska göra. Pang, det var första försöket med att slå in dörren och det kommer fler, jag måste tänka ut något så jag kan skydda mig själv. Jag hörde hur Daniel asade fötterna i golvet när han gick tillbaka för ny sats. Jag började leta runt i mitt rum efter något som jag kunde försvara mig med. Pang, det var det andra och jag såg på min dörrs gångjärn att den inte håller länge till. Jag hittar inget att skydda mig med och det börjar bli bråttom, Daniel asar fötterna efter sig utanför. Jag hittar ett gammal baseballträ som jag inte använt på flera år men jag struntar i det och tar upp det och håller det mellan mig och dörren. Pang, tredje och sista försöket, nu hade det gått hål i dörren så Daniel fortsatte med att sparka på dörren tills det mesta av den låg på golvet.
Han klev över träbitarna och kom in i mitt rum, jag höll baseballsträet mellan oss.

-Mark, jag vill bara prata, sa han.

-Varför ta isönder min dörr då? frågade jag.

-Du släppte inte in mig, sa han.

-Jag vill inte prata med dig, du har förstört en bra vänskap genom att göra det du gjorde mot mig och Luna, sa jag.

-Det handlar inte om henne nu, sa Daniel småsurt.

-Vad handlar det om då? frågade jag.

-Oss, sa han. Hur det blev såhär.

-Och du tror inte jag vet? Du blev svartsjuk över att jag blev kompis med Luna, sa jag.

Daniel tog några steg närmare mig, jag höjde träet lite.

-Kom inte närmare, sa jag.

-Annars vad? Ska du slå mig med ditt gamla baseballträ? Du har ingen chans, sa han.

-Jo, jag kan slå dig sen sticker jag och väntar på polisen som är påväg, sa jag.

Daniel tittade surt på mig.

-Varför ringde du polisen? Frågade han.

-För du är en rymmling, sa jag. Du ska inte vara fri efter det du gjort.

-Mark, sa han.

-Håll dig borta! Skrek jag till honom.

Han stannade till chockat, han tittade på mig med ledsna ögon. Jag tror att han försökte lura mig, han brukar aldrig visa när han är ledsen.

-Mark, jag vill inte att någon ska bli skadad, sa han.

-Försent, sa jag. Men nu ska du inte skada någon, du skadade mig och Luna tillräckligt innan.

Daniel tittade på mig precis som om att jag inte
menade det jag sa men det var precis vad jag gjorde.

-Mark, jag vill inte att någon ska komma emellan vår vänskap, sa han.

-Vilken vänskap? Frågade jag. När jag tänker på vänskap så har det inte något att göra med att skada, kidnappa eller istortsett hota någon till livet. Vi slutade vara vänner då du åkte till Lunas hus och tyckte en kniv i mig.

Daniel såg sårad ut men just nu brydde jag mig inte, jag ville bara att han skulle försvinna. Han tittade upp på mig och jag såg hur sårad han hade blivit av mina ord.

-Mark, jag ville inte göra något sådant men jag ville inte heller att hon skulle fortsätta att vara ivägen för vår vänskap. Om du aldrig hade börjat prata med henne så skulle inte detta ha hänt, sa han.

-Bara för att jag skaffar nya kompisar betyder inte det att du eller någon av mina andra kompisar ska hota och attackera eller kidnappa mina nya kompisar och mig, sa jag. Jag vill inte ha något med dig att göra längre.

-Mark, sa Daniel.

-Nej Daniel! Sa jag högt. Jag vill inte ha något mer med dig att göra, du förstörde vår vänskap, inte jag och inte Luna och de andra. Bara du och ingen annan, så fort polisen kommer hit så kommer vi inte att ses på ett bra tag. Jag vill inte se dig mer överhuvudtaget.

-Det menar du inte, sa han.

-Jo, jag menar det. Jag vill inte ha något med dig att göra efter allt som har hänt, jag är ledsen om det sårar dig men det är sanningen. När du har blivit anhållen som rymling och varit inlåst, om du kommer ut och när, så vill jag inte ha något med dig att göra, sa jag.

Nu sa Daniel inget, han bara tittade på mig med sorg i ögonen.

åh vad bra!

Ny läsare. Sträckläst hela, den är super bra! ♥ *BEVAKAR*

Nu har jag fått tid till att läsa kapitlet och det var jättebra! Men jag smågarvar lite smått på grund av att jag lyssnar på Magnus Ugglas låt Astrologen under tiden jag läste och liksom... Han sjunger ju så fina saker här och då samtidigt läsa om nån snubbe som försöker be om ursäkt till sin vän... Och mot slutet av kapitlet då Mark sa att han inte ville träffa Danne mer sjöng Magnus "och fast det svider å jag lider är det bäst att vi bryter vårt band".
Haha! xD Så sjuk kombination!!!

Hejhej, jag vet att jag har varit lite dålig på att uppdatera med nytt kapitel men det har varit mycket med skolan och lite olika tävlingar här på mugglis men här kommer ett kort till er

Nu hörde jag sirenerna från polisbilarna som var påväg, jag antar att Danne hörde dom också eftersom att han började backa ur mitt rum igen. Han kommer att försöka sticka iväg innan polisen kliver ur sina bilar, jag funderar på om jag ska stoppa honom. Han går ut ur mitt rum och börjar röra sig mot trappan och jag börjar att gå efter honom, sakta så att han inte ska vända sig om och gå mot mig igen. När jag kommit till min dörröppning så tittar jag ut och ser att Danne är nere vid sista trappsteget och han öppnar ytterdörren och tittar ut, säkert för att se om polisen har kommit i närheten. Jag började att gå ner för ett trappsteg, så länge som Danne inte vände sig om så gick jag ner. När jag var fem trappsteg ifrån så vände han sig om.

-Vad gör du? frågade han.

-Inget, sa jag. Går ner för trappan kanske.

-Vart tänker du ta vägen då? frågade han.

-Vart jag vill, sa jag. Du har inte något att säga till om, det har du aldrig haft.

-Mark, sa han. Snälla, låt oss prata om allt som hänt. Jag vill börja om på nytt.

-Aldrig mer, sa jag.

Jag gick förbi honom men kom inte långt då han tog tag i min handled och stoppade mig. Jag hörde hur polisbilarna bromsade in utanför huset. Jag försökte få Daniel att släppa mig, det gick inget vidare, jag antar att jag inte orkar ta i med full kraft.

-Släpp mig, sa jag.

Daniel tittade ut genom fönstret och såg sorgsen ut, jag skulle gissa på att polisen är påväg in. Han drog mig närmare sig och började backa in mot vardagsrummet med mig framför sig, precis som om att jag skulle vara hans sköld. Daniel drog in mig i vardagsrummet och tryckte ner mig i en av fåtöljerna, han satte sig på huk framför mig.

-Du förstår ingenting, mumlade han.

Han tittade upp på mig.

-Vad är det jag inte förstår? Att du gör allt detta för att förstöra mitt liv eller ditt eget? Frågade jag .

Han skakade på huvudet och tittade på mig igen, han tittade rakt in i mina ögon.

Toppen! ♥

Är Daniel möjligen kär i Mark? xD