rollspelare & tippest prs

Sophia ångrade allt hon hade sagt när hon såg hans reaktion. Hon harklade sig lätt och reste sig upp när hon fått ut allt.
”Jag tänkte bara låta dig veta det, så du förstår varför Giovanni inte längre är ett hot.” Sade hon och höll inne tårarna som brände bakom ögonlocken. Hon hade inte trott att det skulle glra så ont att bli avvisad, visst hade han inte avvisat henne direkt men hans tystnad sa nog enligt henne.

Helvete. Han hade gjort så att allt gick åt helvete, eller hur? Var befann sig hans hjärnceller när han verkligen behövde dem? Han kunde dock inte förmå sig att säga något nu - det kändes dumt, på något sätt. Han bet sig i läppen och nickade.
"Okej", sa han och nickade fortfarande, fast lite långsammare. "Bra att veta." Bra att veta? Vad var hans problem? Herregud, han måste ha låtit som den mest nonchalanta människan i hela Frankrike.

Sophia kollade på honom en stund och rynkade på pannan, kände sig otroligt förödmjukad men tänkte hålla huvudet högt trots att han blivit det svin som hon först trott honom vara. Hon kände sig otroligt dum, att hon ens fått känslor för honom. Hon nickade lite kort innan hon skyndade sig iväg från trädgården, inte in i slottet its längre ut i naturen då hon knappt hunnit se sig omkring.

När hon försvann så begravde han återigen ansiktet i sina händer. Vad fan var felet på honom? Han gjorde inte ens en ansats till att följa efter henne. Han förstod inte vad problemet var. Innan var det att han hade känslor för henne och nu var problemet att hon... Besvarade hans känslor? Det var inget problem, det var en dröm!

Han satt kvar så en stund till innan han insåg att det förmodligen var dags för middag. Han begav sig till den grandiosa matsalen, där han möttes av Giovanni, som omedelbart fick honom att rynka på näsan.

Sophia gick tillbaka till slottet efter ett bra tag och tvekade länge, visste inte ifall hon skulle hitta på en ursäkt för att inte delta i middagen eller inte. Hon suckade tyst och gick matsalen, möttes snabbt upp av hennes damer som verkade oerhört glada. Hon önskade att hon kunde dela deras glada humör. De fixade lite med hennes hår innan hon gick in i matsalen, märkte direkt att hennes plats var bredvid prinsen. Hon suckade tyst men gick ändå fram med ett leende på läpparna.

Giovanni verkade vilja säga något till honom, men Henri gick iväg för snabbt för att han skulle få den möjligheten. Han satte sig ner på sin vanliga plats runt det stora bordet och såg ut över deras italienska gäster. Han la snabbt märke till Sophia när hon kom in i salen och log mot henne. Leendet var framtvingat; men han förstod att han var tvungen att gottgöra henne för sitt hemska uppträdande förut. Dessutom ville han gärna trycka deras goda relation i ansiktet på Giovanni. Men innan dess var han tvungen att göra deras relation god igen.
"Hur mår du?" frågade han när hon kom närmare.

Sophia satte sig ner och kollade på Henri, förstod inte ens varför han brydde sig men hon log mot honom.
”Jag mår bra, jag ber om ursäkt för innan. Jag var inte mig själv riktigt.” Sade hon lugnt, hon hade börjat med lögnerna ända sen hon kommit till hovet så hon kunde lika gärna fortsätta.

Hade hon inte menat det hon sagt i trädgården? Han började omedelbart tveka på sig själv. Hon måste väl ha menat det... Eller hur? Varför skulle hon annars kasta ur sig de orden?
"Nej nej, det är jag som ska be om ursäkt", svarade han tyst, ville inte att någon annan skulle höra. "Verkligen."

”För vad exakt? Att du inte känner samma? Det är lugnt, Henri. Jag vet inte vad som flög i mig, du älskar en annan och det är okej.” Sade hon tyst och vände bort blicken från honom för att inte vara tydlig med sina lögner. Hon svalde hårt och tackade tyst gud för maten innan hon plockade åt sig lite av det mesta. Hon ville helst inte prata mer om hennes obesvarade känslor utan tyckte de kunde prata om annat.

Han skakade på huvudet som svar och tog tag i hennes lediga hand.
"Kan vi prata om detta ikväll?" viskade han i hennes öra innan han drog sig undan lite för att kunna titta henne i ögonen, ovetandes om att Giovanni tittade på dem.