PRS mellan TildeW och Hufflepuffisen

Charlotte slängde snabbt en hand över sin mun för att dämpa ett skratt som ville bryta sig ut. Det var definitivt inte meningen att hon skulle höras över hela salen. Hennes hår, som hon hade valt att bära utsläpt idag, föll ner framför hennes ögon. Kunde hon bli lyckligare? Hon var placerad bredvid den första personen hon faktiskt blivit intresserad i, och framför hennes satt någon hon hände känt i ett fåtal timmar, men som honom hoppades att hon skulle kunna behålla som vän flera år efter de slutat på Hogwarts.

In genom portarna till stora salen kom marodörerna traskandes, alla stolta och raka i ryggen, eller i alla fall de som gick längst fram, James och Sirius. Remus lade märket till hur Severus, Vanessa och Charlotte satt på ett hörn vid ett av borden, och han behövde inte ens fråga om han kunde lämna gruppen för att gå och hälsa innan James stegrade fram mot de.

Severus skrattade lågt med Charlotte. Han tyckte om när hon blev så exalterad att hon släppte alla hämningar. Plötsligt såg han James komma fram till bordet. Han fick inte fram ett ljud, visste inte alls vad han skulle säga.

Vanessa såg killarna närma sig på håll. Hon log mot Remus. "Hej" sa hon till slut, då en obekväm tystnad infann sig.

Remus log mot Vanessa, men ett extra öga på James. Han visste att han hade lovat att komma överens med Severus, men det skulle inte förvåna honom ifall Potter bestämde sig för att ställa till med en scen.

”Severus...” sade James med ett nickning. Det krävdes mycket av koncentration att inte slå honom hårt i ansiktet. Han satte sig snabbt ner bredvid Charlotte, resten av gruppen spred ut sig vid bordet. Remus, utan förvåning, satte sig snabbt ner vid Vanessa, på han andra sida gungade Peter. Sirius gick runt och slog sig ner på den lediga sidan av Severus.

Severus tittade förvånat på dem. James sa hans namn utan avsky eller hån och sedan slog sig alla fyra ner vid bordet. Han visste inte riktigt vad han skulle säga. Hur samtalar man egentligen med sina mobbare, eller ex-mobbare? Istället stoppade

Vanessa log mot Remus och de andra. "Hur har er förmiddag varit då?" frågade hon dem. Det verkade som om det skulle bli hennes ansvar att leda en konversation här. Det var inget hon hade något emot, så länge de lät bli att bråka med Severus.

”Binns...” suckade Remus. Det fanns nog ingen på Hogwarts som faktiskt tyckte om trolldomshistoria, och ifall de gjorde det var det ett under. Binns hade en tendens att dra ut på saker så långt som möjligt, och hans röst var som sömnmedel för vissa personer, Remus var en av de. Han skakade på huvudet. ”Hur har ni själva haft det?”.

James skulle vilja delta i konversationen, men han kom hit av en anledning. Han lutade sig över bordet, framför Charlotte och sade tyst något till Severus. ”Möt mig i korridoren till klassrum 4E vid middagen...”.

Vanessa suckade. "Kan väl också sammanfatta min vardag med Binns. Han pratar så fruktansvärt monotont och oavbrutet. Det är som att han aldrig tar paus för att andas. Jag förstår inte hur han ens lyckas" sa hon med en suck.

Severus hörde James och spände sig lite innan han nickade kort som svar till James. Han visste inte varför eller vad det var som skulle ske men visste att han inte kunde fega ur utan skulle vara där strax innan middagen. Han förberedde sig mentalt på att få rejält med stryk.

Charlotte lade märket till hur Severus stelnade till. Hans hand höll hårdare tag om hennes, förmodligen skulle hans tag lämna ett eller annat litet blåmärke. Försiktigt lutade hon sitt huvud mot hans axel för att indikera att hon var där och inte skulle låta varken James eller Sirius göra honom illa. Sirius, som satt till höger om Severus, fnös åt synen han hade framför sig.

”Han är död. Förmodligen varför han kan prata om allt som om det vore en lång mening” skrattade Remus oh lutade sitt huvud i handen.

Severus insåg att han antagligen hade kramat om Charlottes fingrar alldeles för hårt och började lossa greppet tills han höll hennes hand helt normalt. Ett fånigt leende spred sig på hans läppar när hon demonstrativt lutade sitt huvud mot hans axel.

Vanessa skrattade och rodnade. "Jag glömde helt bort att spöken inte andas. Det känns så naturligt att alla är beroende av syre och behöver andas."

Charlotte slöt ögonen en stund och njöt av stunden. Om hon var korrekt fanns det nog inte speciellt många tillfällen som alla hennes vänner kunde sitta på en och samma plats och vara lugna. Försiktigt strök hon Severus hand med sin tumme.

Remus skakade på huvudet. ”Jag är förvånad över att han inte har insett själv att han är död. Vi försökte påpeka det en gång men han blev bara defensiv!”.
”Jag tror hela lektionen gick ut på att han skulle förklara för klassen hur han inte var död...” Sade James med ett flin.

Severus log lite mot Charlotte. Han var förvånad att han satt och åt lunch tillsammans med Potters gäng. Det hade han aldrig kunnat drömma om att det skulle ske.

Vanessa skrattade lätt. Hon började förstå vad Charlotte såg i Potters gäng. Remus visste hon ju var trevlig men uppenbarligen kunde de andra också uppföra sig. "En del lever kvar i det förflutna" sade hon och skakade på huvudet.