Privat VA (rollspelare och Uniconrnhorn)

Grace nickade.
"Jag antar det" sa hon och såg sig omkring i parken, den var rätt mysig.
"Varför är vi här?" frågade hon nyfiket och tittade på en kanin som hoppade över gräset.

"Jag vet inte, kändes som att det var ett bra ställe att gå till." log han och ryckte lite på axlarna. Han hade inga andra idéer egentligen och i brist på platser så hade han gått dit.

"Jag gillar den" sa hon och tog av sig sina skor. Hon satte ner fötterna i gräset och vickade på dem. Hon tog ett djupt andetag när händerna började skaka. Hon bet sig i läppen när tankarna for iväg till attacken.
"När tror du att du kan fråga din mamma om näsduken? Jag tror verkligen att den har någon betydelse" sa hon och lutade sig bakåt.

Calvin stelnade lätt till av hennes fråga och svalde hårt innan han tydligt himlade med ögonen.
"Grace, det är en näsduk. Strigoin kan ha fått tag i den på olika sätt, fan. Det kanske är dens egna. Det är bara en näsduk, sluta haka upp dig på något så litet." sade han.

Grace suckade. Varför tog han inte det här på allvar? Hon ställde sig upp och räckte ut handen mot honom.
"Om du ändå inte ska göra något med den, så ge den till mig. Jag får väl lösa det själv då" sa hon kort och tittade på honom.

Calvin reste sig upp och kände efter i sina fickor, trots att han visste att hans mamma hade den.
"Jag måste glömt den på slottet..." sade han och suckade tyst. "Förlåt, vi kan åka dit innan vi drar till skolan kanske?" sade han och drog handen över sitt hår.

Grace rynkade pannan, hon tyckte att hon hade sett honom stoppa ner den i fickan.
"Jo, det får vi göra" sa hon tyst och vände sig mot staden igen.
"Hur hittar jag tillbaka till lägenheten?" frågade hon, lika tyst. Hon var besviken på hur lättsamt Calvin tog något som hon tog väldigt seriöst. Hon ville verkligen ta reda på hur Strigoin kunde ta sig in i slottet, eftersom slottet var ett av de mest skyddade områden i moroisamhället.

"Vi går tillsammans, Grace. Jag kommer inte släppa iväg dig själv." sade Calvin och rynkade lite på pannan. Han skakade lite på huvudet åt henne och började gå.

"Visst" mumlade hon och följde honom tillbaka till lägenheten. Tankarna snurrade i hennes huvud. Hon var nästan helt säker på att hon hade sett Calvin stoppa ner näsduken i fickan efter att de hade varit i slottet. Ljög han för henne? Varför skulle han göra det? Om han nu ändå inte brydde sig om vems näsduk det var, så kunde han väl lika bra ge den till henne. Sen kunde det ju också vara så att han hade glömt den på slottet, men när de var på slottet så verkade han ju också tycka det var viktigt, varför skulle han inte se till att den var med då. Grace suckade och gick in i hissen som skulle ta dem upp till lägenheten.

Calvin gick tyst några steg bakom henne och rynkade lite pannan. Han behövde slänga bort näsduken eller köpa en ny som var lik den. Han ogillade sin far men han tänkte inte göra något för att förråda honom, inte än iallafall utan han tänkte använda den fakta han hade till sin egna fördel.