Criminal [PRIVAT Zora & countess]

Sara log till lite grann mot hans läppar inna han avslutade kyssen och lät dme vara enstaka cm från varandra. hon lyssnar på honom och skrattar tyst till och lät han sdra undna hennes hår.
-tror du klara honom fint, du e smartare.
sa hon mjukt och rörde till hans kidn försikigtoch log av han sa hon kunde stanna hur länge hon ville. Hon granskar hans blåa gon och kunde än se det lila leende var kvar på hans läppar. Hon log lite till av hans ord.
-Bra, för jag stannar iallfall imorgon om jag får.
sa hon lugnt och blev själv störd på sitt egna hår så hon aktade det själv nu.

Lucas självsäkert och nöjt när Sara konstaterade att han var smartare än hennes egen far. Det var någonting som han ofta fick höra från de andra inom ligan. Men att höra det från Sara kändes annorlunda.. bättre.
När Saras sedan lyfte upp sin hand för att röra vid hans kind så vred Lucas på huvudet så att läpparna rörde vid hennes fingrar.
– Bra..
mumlade han då hon sa att hon tänkte stanna tills morgondagen och följde samtidigt hennes tappra försök att få håret på plats.

Sara flinar när han tog åt sig, hon kude inte låta bli skakar på huuvdet och när han lät hennes fignrar bli kyssta istälelt flinar honm till. hon gjorde så han kollade på henne igen och hon börde sig fram så hon kom till hans öra.
-var inte för stolt lucas, kanske kan bli överlistad av någon anna
retas hon mjukt och satt sig bra igen och såg på honom. Hon hade lyckats överlista honom en gång så an andre gång kan hon säkret lyckats med. Hon tänkte ligrann och såg på honom sen på boken bredvid och vände så hon kudne läsa back sidan snabbt och såg nu på honom igen
-dålig bok. min far tvingade mig läsa den för 2 år sen. du borde prova andra bäcker.
sa hon nu och såg på honmo igen

Lucas sträckte sig efter boken och placerade den framför dem.
– Det här är klassikernas klassiker.
sa han som ett tappert försök att försvara mästerverket i sin hand.
Saras ord hade dock påmint honom om stunden i gränden då han insett att han blivit lurad. Tanken fick hans leende att försvinna för en stund...Självklart gjorde händelsen att han ännu inte vågade öppna sig helt för henne, och det var smärtsamt att tänka tillbaka till den eftermiddagen. Det hade gjort ont att bli sviken. Men tanken att förlora henne nu var till och med värre.
Sakta släppte Lucas boken, som for ner i golvet med en dov smäll, och utan att säga någonting lutade han sig sakta framåt, la armarna om Sara och drog henne nära intill sig. Han ville verkligen försäkra sig om att hon faktiskt var där, att han inte snart skulle vakna upp ensam i den kalla cellen på polisstation.

Sara lyssnar på honom och log lite grann, hon såg på honom
-du får läsa den för mig då en dag så kanske jag förstår den bättre.
sa ohn tyst och såg hur han sakta släppte boken och följde den med blicken när den slgo i marken, hon märkte hur han drog henen nära sig och hon la tyst huvudet hos honom nu för visa hon var där.
-du känner mig okej, du vet jag e här så lätt är det
viskar hon tyst fram, hon hade räknat ut han var rädd över cellen än. Men hon ksulle inte låta han hamna där igen. hon tänker inte svika hoonm mera utan vara trogen och ärlig mothonom. Hon tänkte lite grann och kädne hans värme och doft, det blev hennes trygghet att vara i hans famn. Hon var sälker och hon vet att han inte kommer skada henne.

Lucas höll kvar henne länge i sin farm. Men man kunde sakta se hur hans spända axlar började sänkas, samtidigt som hans tag om henne mjuknade.. Det skulle ta ett tag att förstå. Men Sara var verkligen där. Det var inte någon dröm.
Det här var första gången som Lucas visat sig sårbar sedan han var liten grabb. Det var en skrämmande känsla. I övriga fall reste han en kylig och känslolös fasad och tog vanligtvis inte hänsyn till andra människor.
Han begravde ansiktet mot Saras axel för att inte låta henne se hans känslosamma ansiktsuttryck.

Sara var tyst i hans famn, hon kände hur hans slappnade av och la huvudet mot henne med. hon pillade tyst på hans arm när hon bar var hos ohonm. Det behövdes inga ord att bara sitta här och känna varandras närvaro. Hon rättar till ansitket lite mot honom igen. Hon tänkte lite grann innan hon tänkte säga nåbot men sa inget. hon vet inte hur länge det tog att bara sitta där hos honom.
-gillar din parfym
erkände hon tyst nu och flinar till lite ,hon visste hur han kommer regera på detta. hon drog tyt in hans doft en gång och tänkte på saker

Lucas var inte beredd på att få höra henne kommentera hans signaturparfym och skrattade till. Det var precis vad han behövde höra för tillfället. Någonting lättsamt.. Lucas samlade sig, och när han kände sig redo så lyfte han upp huvudet från axeln och gav Sara en fjäderlätt kyss i pannan.
– Låt mig få bjuda ut dig...
sa han plötsligt från ingenstans och tittade åter in i hennes klarblå ögon. Det var någonting han hade velat säga enda sedan Sara dök upp inne i rummet tillsammans med Melinda.

Sara lfinar när han skrattar till, hon mötte upp hans blick nu och rörde till hans hand nu och log direkt. hon lyssnar på hans ord och ett leende kom direkt frma när han sa det.
-SÅklart du får, bara säg datum och tid phc vi går ut.
sa hon mjukt och hennes blick fasnar på hans lugg och rättar till den lite så den la sig rätt igen. Hon drog tyst åter till sin hand innan hno försikigt tog hans hand och flättar ihop deras fingrar.
(förlpt blev väldigt kort)

Lucas verkade nöjd med svaret han fick.
– Fredag. 19:00. Jag hämtar dig.
sa han direkt tillbaka, som om han redan hade någonting planerat.
Lucas lät deras fingrar flätas ihop, samtidigt som han, med den andra handen, lätt började leka med Saras hår som glänste ikapp med eldens sken. Den sprakande brasan var det enda som lyste upp rummet nu när mörkret hade lagt sig över staden.
- Så, Sara.. Finns det någonting jag kan bjuda på denna kväll?

(Mina inlägg inte heller så värst långa just nu)