Lovely brothers [PRS Skorpa & Beben]

Med sin väska hängandes på ena axeln går Jimin till sitt sovrum och öppnar dörren för Yoongi. De enda möblerna som finns framme just nu är hans säng, ett skrivbord, en spegel och en garderob som sitter fast i väggen. Resten av det den blonda killen äger finns i flyttkartongerna som finns staplade på varandra mot väggen i rummet. Jimin stänger dörren till sitt rum igen och lägger sin väska på skrivbordet.
"Det är inte lika coolt som studion men det funkar, h-hoppas jag", säger sextonåringen, mer nervöst än innan. Antagligen så har hans hjärna faktiskt kommer på att den äldre eleven är i hans rum, i hans hus, den andra dagen de träffades. Bara det gör den yngre nervös, att han litar så mycket på den äldre att han låter honom vara hemma hos sig. Det är annorlunda, Jimin har inte haft en kompis hemma hos sig sen han fjorton år. Med andra ord, han har i grund och botten glömt bort hur man ska göra när man har gäster.

Yoongi ser sig omkring medan han låter väskan glida från sin axel ännu en gång.
"Du kan ju inte jämföra ett sovrum med en studio," flinar han mot den yngre medan han drar ner sin luva på tjocktröjan, vilket rufsar till hans svarta hår ännu mer. "Det är häftigt, Jiminie. Vill du ha hjälp med att packa upp?"
Yoongi ser på den yngre killen medan han nickar mot kartongerna som står staplade på varandra, han kanske kan hjälpa till lite i alla fall. Rummet är rätt mysigt ändå, och Yoongi gillar det, faktiskt.

Jimin skrattar och rodnar lite när den äldre flinar åt honom, men ser sedan frågande på honom när han säger att rummet är häftigt.
"Jag får jämföra med en studio om du säger att mitt rum är häftigt", säger han lågt och skrattar kort. "Och om du vill, men vi kan ändå inte packa upp så mycket." Den yngre eleven talar faktiskt sanning, så länge han inte har hyllor i sitt rum måste han ha kvar lådorna för att lägga hans saker i, så det enda han och den äldre eleven skulle kunna plocka upp är hans kläder och det är han faktiskt klar med så det är inte så egentligen behöver han inte hjälp. Dock blir han lite varm i kroppen över att den äldre erbjöd sig att hjälpa honom, det får honom att på något sätt känna sig speciell.

Yoongi ler enkelt mot honom och nickar.
"Okej, men då får du berätta för mig när du behöver hjälp," säger han och lägger sig trött ner på hans säng.. faktumet att han inte känner sig nervös över vad Jimin tänker om honom när han gör det, bevisar hur trött han faktiskt är. Men sanningen är att han inte skulle ha något emot om Jimin messade honom när han skulle börja packa ihop sina saker, för det skulle bara tillåta honom att spendera mer tid med den yngre. "Hur mycket är klockan..?" frågar han sömnigt medan han drar händerna över sitt ansikte för att sedan fästa blicken på den yngre ännu en gång. Irritationen från förut börjar sakta försvinna när han möter den yngres lugnande blick. Jimin kanske till och med är bättre än tabletterna.

Jimin nickar och ser på Yoongi som lägger sig ner i den yngres säng, inte för att han inte tycker om det utan bara för att han gillar att kolla på den äldre eleven. Men det skulle han aldrig erkänna.
"Tio", säger Jimin som svar när den äldre frågar hur mycket klockan är, efter att ha kollat det på telefonen som han tog ut från sin väska. Den blonda rodnar lätt när den äldre kollar på honom, och är ganska säker på att han aldrig kommer att vänja sig vid det. Sextonåringen tar stolen från sitt skrivbord och sätter sig bredvid sängen, för nervös för att sitta i den samtidigt som den mörkhåriga är där.

Yoongi nickar lite enkelt medan han gäspar högt, en aning osäker på vad han borde göra.. Jimin borde inte behöva sitta i stolen på grund av honom.. plus så har han väldigt stor lust att krama någon. VÄLDIGT.
"Kom.." säger han medan han klappar lite på platsen bredvid sig i sängen, utan att riktigt tänka på att det kan kännas konstigt för den yngre. När Yoongi är trött, så är han verkligen trött. "Förlåt, jag är bara så himla trött.. brukar inte bli det så här tidigt."
Hans blick är riktad mot taket som han funnit intresserat medan han har en enkel rosa färg på sina kinder. Anledningen till att han är så trött är antagligen för att han tog tabletterna mycket tidigare på kvällen än vad han brukar.
Han kommer så ångra sig imorgon bitti.

Jimin ser på den äldre killen men när han säger åt Jimin att lägga sig bredvid honom börjar han att bita sig i läppen, velar en stund innan han faktiskt gör det. De två killarna kommer mycket, mycket närmare varandra än vad de tidigare gjort, då den blondas säng egentligen bara är stor nog för en person.
"Om du är trött ... vill du ha något att sova i?" frågar den yngre och vänder sitt huvud mot den andra killen i hans säng. Den yngre har egentligen inget problem med att den mörkhåriga sover över här, även om han borde det. Den yngre skulle kunna lägga ut en madrass ifall Yoongi skulle somna i hans egna säng, så det är inte ett stort problem. Faktum är att han, på något konstigt sätt, skulle bli glad om artonåringen bestämde sig för att sova över här inatt.

Yoongi ser på den yngre i tystnad innan han sakta drar armen runt Jimins midja för att sedan gosa ner ansiktet i den yngres nacke. Han gäspar tyst medan han låter ögonen stängas.
"Jag behöver bara vila en minut, sen är det lugnt Jiminie" säger han medan han drar tjocktröjans svarta ärmar över sina händer som han har bakom den yngre rygg. "Huvudvärksgrejen gjorde mig bara väldigt trött."

Den yngre rodnar lätt när den äldre lägger sin arm runt honom men flyttar inte på sig då han gillar det, av någon dum anledningen gillar han känslan han får av att den äldre gosar in sitt huvud i den blondas nacke. Han borde inte gilla det men han kan inte hjälpa det. Känslan är bra.
"Säg till om jag ska väcka dig ...", mumlar sextonåringen men hoppas ändå att den äldre eleven inte hörde. Han vill inte flytta sig från positionen de är i just nu.

Det är tur att Yoongis medicin gjort honom så trött som han är, eftersom att han annars aldrig skulle våga lägga armarna om den yngre.
"Hur ska jag kunna säga till dig att väcka mig om jag sover.." mumlar den mörkhåriga killen medan han gäspar tyst för sig själv. Han låter ärmarna på sin svarta tjocktröja åka över hans händer som han har runt Jimins lilla kropp.
Yoongis huvud passar så perfekt vid den blondas nacke, som att det var meningen att han skulle ha den där. Som att det var meningen att han skulle träffa Jimin, och det kanske det var.